Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Antika bilder väcker frågor om modern transfobi

Publicerad

Kan tolkningar av 2 000 år gamla bilder användas för att lyfta frågor om dagens transfobi? Det menar Linnea Åshede, en av forskarna som medverkar på vårens öppna föreläsningar på Antikmuseet.

Linnea Åshede disputerade vid Göteborgs universitet hösten 2015 med en avhandling om bilden av den mytologiska figuren Hermafroditos i romersk konst. En av hennes huvudpoänger är att tidigare forskning är låst vid att se Hermafroditos genusidentitet utifrån ett heteronormativt Teckning av Hermafroditosoch modernt västerländskt synsätt.

– Det är inte alltid kompatibelt med den antika genussynen. Antikens gestaltande av genus rymde andra möjligheter än den skarpa uppdelningen i man och kvinna. Genus var på flera sätt mer flytande.

Under antiken fanns till exempel en överlappning i skönhetskonventioner för kvinnor och pojkar och detta kom till uttryck i konsten. Pojkar kunde ofta bli erotiskt objektifierade och betraktade som lika naturliga erotiska objekt för män som kvinnor var. På det stora hela handlade det om en mycket mer glidande genusskala än vad modern forskning har uppmärksammat och Linnea Åshede menar att den tvekönade Hermafroditos befinner sig mitt i den skalan.

– Den dominerande bilden har varit att titta på Hermafroditos utifrån vilka delar som är manliga och vilka som är kvinnliga. Men det ger en fragmenterad hermafroditkropp som inte överensstämmer med hur den faktisk framställdes. I själva verket framförs Hermafroditos som en väldigt ambivalent figur.

Betraktas som ”freaks”

Linnea Åshedes linje är relativt ny. Mycket av den tidigare forskningen har reproducerat samma invanda tolkningsmodell. Till exempel har gruppbilder med Hermafroditos ofta betraktats som skämtbilder; några tror att de har att göra med en vacker kvinna tills det avslöjas att det är en hermafrodit och alla skrattar.

– Jag är inte alls säker på att det är så bilderna ska tolkas. Jag tror att det är en anakronistisk förklaring som har kommit till eftersom forskare utgår från att hermafroditer är ”freaks”. Men om man tittar på den antika sexualitetssynen där till exempel pojkar var fullt normala begärsobjekt för män är det svårt att se Hermafroditos som någonting konstigt.

Berättelsen om det chockerande avslöjandet av hermafroditens sanna identitet går så långt tillbaks som till de första tolkningarna av Hermafroditos på 1860-talet.

– Det är uppenbarligen en behaglig bild att upprepa eftersom bekräftar det vi tror oss veta om kön, sexualitet och otypiskt könade kroppar idag.

Reproducerar transfobiska stereotyper

Ofta ses den kropp som har fler könskaraktäristiska drag än vad som förväntas som översexualiserad eller till och med pervers. Linnea Åshede tar upp den kända bilden på den sovande Hermafroditos och påpekar att den gärna tolkas som att figuren drömmer erotiska drömmar.

Porträtt av Linnea Åshede– Det kan vi omöjligt se, det är en sovande kropp. Men eftersom hermafroditkroppen ses som översexualiserad ligger det nära till hands att göra den tolkningen.

Just nu arbetar hon på en forskningskritisk artikel som diskuterar reproduktionen av transfobiska stereotyper i forskning och vad detta får för konsekvenser. Planen är att lyfta dessa frågor även under föredraget på Antikmuseet.

– Förgivettaganden kring könande kroppar är ofta outtalade, slutsatserna som dras baseras på osynliga fakta som man måste läsa fram mellan raderna. Drar man inte fram dem i ljuset är det väldigt svårt att kritisera dem. På så vis fortsätter vi att okritiskt reproducera saker.

Vårens öppna föreläsningar på Antikmuseet

23 februari Kl 18:00-18:45

Varken kvinna eller man; Hermaphroditus i romersk konst

Linnea Åshede, fil dok, i Antikens kultur och samhällsliv, Göteborgs universitet

16 mars Kl 18:00-18:45

Ekologi, produktion och handelsmöten under 600–500-talen f.Kr. på västra Sicilien


Cecilia Sandström, doktorand i Antikens kultur och samhällsliv, Göteborgs universitet

6 april Kl 18:00-18:45

En dans för gudar: om dans som kultutövning på antika grekiska helgedomar


Jenny Högström Berntson, doktorand i religionsvetenskap, Göteborgs universitet