6,6 miljoner kronor för Stolthet och profit och Didos kval i franskt 1500-tal

Vetenskapsrådet har beviljat bidrag till två forskningsprojekt vid institutionen för språk och litteraturer:

Johan Järleheds projekt Stolthet och profit. Semiotiskt landskapande i Katalonien, Galicien och Baskien (3 400 000 kronor)

Britt-Marie Karlssons och Sara Ehrlings gemensamma projekt Didos kval i franskt 1500-tal. Hélisenne de Crennes version av Aeneiden: en kritisk textutgåva. (3 210 00 kronor)

Johan Järlehed, som bedriver sin forskning inom CERGU och institutionen för språk och litteraturer, undersöker dynamiken mellan nationsskapande och språklig och kulturell kommodifiering, det vill säga hur språk och kultur används för att skapa ekonomiskt mervärde vid sidan om gemenskap och stolthet, och hur språkliga och kulturella uttryck därigenom får nya former och betydelser.

– Jag kommer att jämföra de tre fallen Katalonien, Galicien och Baskien och målet är att klarlägga hur det diskursiva samspelet mellan stolthet och profit i dessa fall påverkar förståelsen och representationen av språklig och kulturell skillnad i det offentliga rummet.

Analysen omfattar tre olika sorters data och därmed förbundna sociala praktiker: policy-dokument/reglering, skyltar/uppvisning, och intervjuer/perception. Följande forskningsfrågor leder analysen:

1. Hur konstrueras och regleras kulturell skillnad i Katalanska, Galiciska och Baskiska policys? Ses det främst som en grund för nationell stolthet eller symbolisk och ekonomisk profit?
2. Hur uppvisas kulturell skillnad i de tre offentliga rummen? Med hjälp av vilka språkliga, visuella och materiella resurser?
3. Hur värderas språklig och kulturell skillnad av de människor som beställer och designar skyltar respektive av dem vars beteende tänks påverkas av skyltarna? Hur uppfattar de dynamiken mellan nationsskapande och kulturell kommodifiering?

Romerskt nationalepos

Britt-Marie Karlsson (franska) och Sara Ehrling (latin), båda verksamma vid Institutionen för språk och litteraturer, ska tillsammans göra en kritisk textutgåva av en av de tidigaste översättningarna till franska av delar av Aeneiden som utkom 1541 under författarpseudonymen Hélisenne de Crenne.

(Bild borttagen)

Översättningen av det romerska nationaleposet Aeneidens fyra första böcker var det fjärde och sista verk som under en kort period (1538-1541) utkom under författarnamnet Hélisenne de Crenne. Detta namn tycks ha varit en pseudonym för en i övrigt ganska okänd Marguerite Briet.

De Crennes tre första verk blev snabbt mycket populära. Översättningen däremot verkar ha uppmärksammats mindre, trots att alla fyra verken med fördel läses som en helhet. Under följande sekler föll hela författarskapet till stor del i glömska. I likhet med många andra kvinnliga författarskap från äldre tider återupptäcktes de Crenne vid 1900-talets början.

– Med moderna mått mätt är de Crennes version av Vergilius Aeneid alldeles för fri för att accepteras som en god översättning. Verket måste dock, precis som alla andra litterära verk, ses i relation till sin samtid, säger Britt-Marie Karlsson. I likhet med många andra författare i sin samtid tycks de Crenne ha betraktat översättningsarbete som en friare och i högre grad skapande uppgift än man i regel gör idag.

–Tidigare forskning har visat att kvinnliga författare vid denna tid gärna gav sig i kast med äldre tiders inflytelserika verk och så att säga “gjorde dem till sina egna” fortsätter Britt-Marie. På så sätt kunde de kvinnliga författarna skapa ett utrymme för den egna kreativiteten och samtidigt vinna tillträde till den litterära parnassen. Det är i detta sammanhang vi ämnar undersöka de Crennes arbete.

Det är ur ett kvinnohistoriskt perspektiv viktigt att kvinnors intellektuella arbete från äldre tider lyfts fram och görs tillgängligt. Det gäller inte minst prestationer av det slag som en Vergilius-översättning innebar i en tid då kvinnor inte förväntades ägna sig åt sådan verksamhet.

Eftersom ingen ny utgåva gjorts sedan publikationen 1541 är de Crennes översättning idag relativt svårtillgänglig. Den existerar bara i två kända exemplar, som finns på forskningsbibliotek i Paris och Genève. Det är alltså hit de båda forskarna måste bege sig för att studera texten, utöver via digitala bilder. Resultatet av översättningens svårtillgänglighet har blivit att studier som omfattar hela de Crennes författarskap är sällsynta.

– Ytterligare ett skäl till att ingen ny utgåva gjorts av de Crennes Vergiliusöversättning är sannolikt att ett sådant arbete kräver god kompetens i att läsa och tolka både tidigmoderna franska texter och latinska texter från klassisk antik och senantik, menar Sara Ehrling. Här kompletterar Britt-Marie Karlsson och jag varandra. Britt-Marie har dessutom bred erfarenhet av epoken och de Crennes författarskap i stort. Själv hoppas jag att vårt arbete även ska bidra till ökad kunskap om vilka källor de Crenne använde för sin översättning, och hur hon använde dem. Kunskap av detta slag utgör en viktig pusselbit i detektivarbetet kring Antikens roll i den västeuropeiska litteratur- och idéhistorien.