Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Satsning på klinisk forskning bar frukt

Publicerad

En missionerande, nyrekryterad professor och en ny enhet för klinisk forskning med både koordinator, sjuksköterskor och läkare. Det är några av ingredienserna som har fått den kliniska forskningen inom reumatologi att blomstra.

Kan antiinflammatorisk kost minska symtomen vid ledgångsreumatism? Och hjälper träning vid inflammatorisk ryggsjukdom? Det är frågor som undersöks med hjälp av patienter på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 2009 startade en ny enhet för att stärka klinisk forskning inom reumatologi. Idag är två av tre läkare på Reumatologen disputerade eller aktiva forskare och antalet kliniska studier har ökat betydligt. 

När Anneli Lund kommer till jobbet vet hon sällan hur dagen kommer att se ut i detalj. Agendan ändras ofta, jobbet är varierat och hon får ständigt lära sig nya saker. Det är också det bästa med att jobba som forskningssjuksköterska, tycker hon.

– Vad som behöver göras beror på vad de efterfrågar i studierna. Det vi inte kan får vi lära oss och det tycker jag är roligt. Nyligen lärde jag mig till exempel att assistera vid ledkapselbiopsier, säger hon.

Under en arbetsdag kan hon göra allt från att rekrytera patienter, boka in besök hos läkare eller sjukgymnast, till att själv göra undersökningar och ta prover som ska skickas till olika labb. Vid läkemedelsprövningar ansvarar hon också för att fylla i kodad patientdata i respektive företags databas.

Ger administrativt stöd

Anneli Lund hade arbetat 30 år på Sahlgrenska Universitetssjukhuset när hon fick frågan att börja på Reumatologens nya forsknings- och utvecklingsenhet. Då visste hon inte alls vad rollen innebär.

– Jag hade delat ut läkemedel i många år men inte reflekterat så mycket kring hur de införs. Eller att man gör på samma sätt över hela världen och följer strikta studieprotokoll, säger hon.

I början arbetade hon 20 procent på enheten, tillsammans med en ansvarig läkare. Verksamheten har efter hand vuxit och innefattar idag två sjuksköterskor, två läkare och en koordinator. De senare på deltid.

Enhetens uppdrag är att underlätta och främja klinisk forskning. Bland annat erbjuder de stöd vid etikansökningar, biobanksförfrågningar och andra tillstånd. De loggar också studieförfrågningar som kommer in, både från läkemedelsföretag och så kallade prövarinitierade studier där initiativet kommer från enskilda forskare eller forskargrupper.

Många typer av studier

De prövarinitierade studierna kan handla om allt från att undersöka hur läkemedel, kost och träning påverkar olika reumatologiska sjukdomar, till att göra kvalitativa intervjustudier för att undersöka patienternas upplevelser av vården och sin sjukdom. Det kan också vara registerstudier där man följer upp hur det går för patienterna, till exempel via kvalitetsregister.

Prövarinitierade studier kan också bygga på att samla in biologiskt material som blod, brosk och ledvätska för att kartlägga olika molekylära sjukdomsmekanismer.

– En av mina viktigaste uppgifter är att koordinera alla studier, så att de inte konkurrerar med varandra. I dagsläget har vi ett 30-tal prövarinitierade studier som pågår, tio pågående läkemedelsprövningar och över 150 registrerade studieförfrågningar, säger Christina Hessle som är forskningskoordinator.

Vågade satsa

Enheten är inte bara administrativ, utan lokalerna på Gröna Stråket används också för patientbesök. Vissa läkemedelsstudier kan pågå i upp till sju år, så en del patienter återkommer under lång tid.

Både läkemedelsföretag och forskare betalar för att anlita enhetens tjänster och tanken är att den inte ska ta några resurser från vården. Ersättningarna kommer dock i spridda skurar, så ordinarie verksamhet måste säkerställa att det finns en grundstruktur.

– Vi har haft verksamhetschefer som verkligen har stöttat oss och vågat satsa. Det har varit en förutsättning för att vår enhet skulle bli så framgångsrik, säger Eva Klingberg, forskningsansvarig avdelningsläkare och adjungerad universitetslektor vid Sahlgrenska akademin.

Höjd kunskapsnivå

I slutändan handlar klinisk forskning om att skapa bättre behandlingar och en bättre vård för patienterna. Eva Klingberg tror att forskningsenheten har bidragit till just det, dels eftersom fler kliniska studier nu genomförs och dels eftersom det har höjt kompetensen hos personalen.

Idag är två av tre läkare på Reumatologen disputerade eller forskningsaktiva och man har sex ALF-tjänster. All personal inklusive administrativa medarbetare utbildas även regelbundet i Good Clinical Practice, något som krävs för att bedriva kliniska studier.

– Det har även stärkt samarbetet mellan oss som forskar, eftersom det har blivit en plats där klinikens akademiska arm kan samlas. Vi har haft flera doktorander hos oss, säger Eva Klingberg.

Anna-Karin Ekwall är forskare och forskningsläkare på enheten, med ansvar för alla läkemedelsprövningar. Hon tror även att enheten har bidragit till en ökad kunskap om nya läkemedel. I varje läkemedelsstudie skapar hon ett team där flera läkare står som medprövare.

– Vi är med i allt från fas 2 till fas 4 studier. På så sätt kan vi följa utvecklingen av nya läkemedel. När de väl börjar användas på kliniken har kollegorna redan erfarenhet av dem. Det gör att vi ligger i framkant behandlingsmässigt och vi är även mer pålästa om patienterna har frågor, säger hon.

Har revolutionerat behandlingen

Behandlingen av reumatiska sjukdomar är ett tydligt exempel på hur forskning kan revolutionera vården.

Reumatologi är ett samlingsnamn för ett hundratal sjukdomar, där ledgångsreumatism (reumatoid artrit) är den vanligaste. Sjukdomarna drabbar ofta leder, muskler och skelett så att man får ont och svårt att röra sig. Även blodkärl och andra livsviktiga organ kan påverkas. De flesta reumatologiska sjukdomar är inflammatoriska och en del är autoimmuna. Det innebär att kroppens immunförsvar angriper sig själv.

Att få en reumatisk sjukdom kunde tidigare innebära att få ett svårt funktionshinder som krävde både operationer och proteser. Vårdtiderna var långa, liksom rehabiliteringen.

I slutet av 90-talet kom de första biologiska läkemedlen som gjorde att många patienter kunde bibehålla både arbetsförmåga och livskvalitet. Sedan dess har utvecklingen fortsatt, men inte för alla.

Bättre uppföljning

Ett exempel är gikt, en sjukdom som innebär att man får smärtsamma inflammationer i leder, ofta i fötterna. Trots att man vet vad sjukdomen beror på och trots att det finns en effektiv behandling som bara kostar några kronor om dagen, så går 70 procent av alla patienter obehandlade.

– Det beror dels på att kunskap saknas bland allmänläkarna och dels att på att ingen i professionen har intresserat sig för sjukdomen. Det är svårt att komma på någon annan sjukdom som är så totalt negligerad, säger Lennart Jacobsson.

Han är överläkare och professor vid Institutionen för medicin och rekryterades 2012, med uppdraget att stärka den kliniska forskningen inom reumatologi.

Förutom att sprida kunskap om gikt arbetar han bland annat med att stärka registerforskning och epidemiologisk forskning. Just nu bygger han upp kohorter med patienter från både Sahlgrenska Universitetssjukhuset och resten av Västra Götalandsregionen inom flera reumatologiska sjukdomar. De ska följas upp med enkätutskick och registerstudier.

– Bland annat vill vi titta på behandlingssvar, sjukdomsutveckling, prognosfaktorer och hur vården står sig jämfört med andra delar av landet, säger Inger Gjertsson som är klinikens akademirepresentant och även överläkare och professor vid Institutionen för medicin.

Har blivit småfrälsta

Patientnära klinisk forskning ska vara självklar del i all modern hälso- och sjukvård. Men hur går man tillväga rent praktisk för att stärka forskningen? Inger Gjertsson tror att både den nya forskningsenheten och rekryteringen av Lennart Jacobsson har bidragit inom reumatologin.

– Lennart har varit väldigt bra på att hitta potentiella doktorander och att marknadsföra klinisk forskning. Sådana som inte alls var intresserade av en akademisk karriär har plötsligt blivit lite småfrälsta, säger hon.

Förra året publicerades 60 studier inom klinisk reumatologisk forskning vid Institutionen för medicin, vilket är en tydlig ökning jämfört med tidigare.

Hur var det då med träning och antiinflammatorisk kost? När det gäller träning så visar nya studier att det ökar livskvalitén vid både ledgångsreumatism och inflammatorisk ryggsjukdom och att det till och med kan ge minskad smärta och lägre inflammationsmarkörer.

Studien om antiinflammatorisk kost vid ledgångsreumatism pågår fortfarande, så resultaten är inte klara. Antiinflammatorisk kost är livsmedel som sägs kunna minska inflammationer och dämpa ett överaktivt immunförsvar. Fisk, frukt, grönsaker, nötter och olivolja är exempel på produkter som sägs vara antiinflammatoriska.

– Kost är väldigt trendigt just nu och det finns ett stort intresse för området bland våra patienter. Att det överhuvudtaget finns antiinflammatorisk kost är lite av en myt. Men det är ett populärt begrepp och det är viktigt att det finns välgjorda studier inom området, oavsett vad det visar, säger Inger Gjertsson.

Text: Karin Allander

Tio tips för att stärka klinisk forskning

  1. Engagera dina kollegor. Gör dem delaktiga i studier som pågår och visa vilka spännande resultat man kan åstadkomma med forskning.
  2. Samarbeta på chefsnivå. Att det finns ett gott samarbete mellan klinikchefen på sjukhuset och motsvarande chef på universitetssidan är extremt viktigt.
  3. Hitta lösningar för att adjungera medarbetare. Det gäller inte bara läkare, utan även andra yrkesgrupper inom vården.
  4. Skapa en bra infrastruktur. Kliniskt aktiva forskare behöver forum där de kan få praktiskt stöd och bolla idéer. Forskningskoordinator och forskningssjuksköterskor är två nyckelroller.
  5. Våga satsa. En väg att gå kan vara att starta en klinisk prövningsenhet som kan delas mellan flera verksamheter. Hitta rätt person som har tid att leda enheten.
  6. Inspireras och ta hjälp av andra. Gör studiebesök på andra forskning- och utvecklingsenheter och ta hjälp av Gothia Forum. Där finns mycket stöd att få.
  7. Integrera forskningsfrågorna. Till exempel genom att skapa ett FOU-utskott kopplat verksamhetsledningsgruppen.
  8. Rekrytera utifrån. Att ta in externa forskningsaktiva personer kan vara ett värdefullt tillskott för att få nya idéer och infallsvinklar.
  9. Ha tålamod. Att bygga upp en välfungerande klinisk forskning tar tid, därför krävs uthållighet.
  10. Var varsam vid omorganisationer. En hastigt genomförd omorganisation kan rasera samarbeten mellan universitetet och sjukhuset som har tagit decennier att bygga upp.

Läs mer