Maria Flinck ny hedersdoktor i kulturvård
Trädgårdshistorikern, etnologen och författaren Maria Flinck från Bromma har utsetts till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet. Hon ses som en pionjär för etableringen av yrket trädgårdsantikvarie och har genom sina insatser och prisbelönta författarskap stärkt forskningen i kulturvård.
Grattis till utnämningen! Hur ser du på att bli hedersdoktor?
- Tack! Ja, vad kan jag säga? Självklart är det mycket roligt och hedrande. Det roligaste är att forskarkollegorna på institutionen för kulturvård visar ett så stort förtroende för mina kunskaper, genom att nominera mig.
Vad handlar din aktuella forskning om?
- Min forskning och mitt skrivande handlar om trädgårdshistoria i Sverige. 
Eftersom jag är etnolog handlar det främst om folkliga trädgårdar. Jag har fått möjligheter att studera trädgårdar vid herrgårdar, prästgårdar, bondgårdar, torp, gamla stadskvarter, villor, koloniområden och moderna bostadsområden, samt offentliga parker. Som en följd av den forskningen arbetar jag med bevarande av kulturhistoriskt värdefulla trädgårdar. Det sker med hjälp av vårdprogram, restaurering och rekonstruktion, men främst med hjälp av målinriktad skötsel av växterna.
Vilket av dina nuvarande forskningsprojekt ligger dig varmast om hjärtat?
- Jag har i många år arbetat med en bok om exotiska växter i trädgårdar genom historien. Växterna odlades i krukor för att kunna övervintra inomhus. Om somrarna
flyttades de ut för att vara prydnader och statussymboler i trädgården. Många trädgårdsägare gör fortfarande så. Det visade sig finnas mycket intressant och användbart källmaterial om det här, mycket mer än vad jag först trodde. Så texten svällde ut. Det vore så skönt att få tid och råd att avsluta manuset.
Har något överraskat dig i efterforskningarna om exotiska växter?
- En överraskning var att bruket att ha exotiska växter i kruka under 1700-talet spreds så fort till olika grupper. Det var inte bara den jordägande adelns trädgårdar som pryddes med pomeranser, lagerträd, agaver och nejlikor, utan många olika sociala grupper i olika delar av landet tog upp seden. De fanns i Gästriklands bruksherrgårdar, i städernas malmgårdar, på borgarnas sommarnöjen och hos forskare och samlare runt om i landet. Skillnaderna låg i antalet plantor och vilka arter man hade.
Hur ser du på undervisning och vad försöker du förmedla som pedagog?
- Jag undervisar mest om bevarande av historiska trädgårdar. Det grundläggande är att få antikvarier och kulturvårdare utan trädgårdshistoriska kunskaper att verkligen se trädgårdarna, när de är ute i fält. Så att de inte uppfattar byggnaders omgivning som en anonym grön massa. När jag däremot undervisar landskapsarkitekter och trädgårdsmästare handlar det om att få dem att urskilja de historiska lagren i planteringarna. Och att bortse från sina egna estetiska preferenser.
Maria Flinck, född 1957, är filosofie kandidat i etnologi och konstvetenskap vid Stockholms universitet. Hon är sedan snart fyra decennier verksam inom kulturvårdens område och idag en central auktoritet inom svensk trädgårdshistorisk forskning. Maria Flincks kunskap om arkiv och källmaterial inom forskningsfältet är oöverträffad. Hon har utarbetat vårdprogram för hundratals historiska trädgårdar och har i egenskap av pionjär som trädgårdsantikvarie haft avgörande betydelse för yrkets etablering och erkännande.
Maria Flinck har även gjort betydande insatser som författare av vetenskapliga och populärvetenskapliga texter inom kulturvård. Boken ”Tusen år i trädgården, från sörmländska herrgårdar och bakgårdar” (1994) tilldelades Augustpriset 1995 och har varit av ovärderlig vikt för trädgårdshistorisk forskning.
Datum för doktorspromotionen är den 16 oktober 2020. Värd är Katarina Saltzman vid institutionen för kulturvård.