Hoppa till huvudinnehåll
Image
Demonstranter håller upp plakat med texten "there is no planet b"
Länkstig

Klimatprotester spelar roll i det långa loppet

Publicerad

Klimataktivisternas protester i Glasgow under COP26 kommer inte att ha ett särskilt stort inflytande över besluten som tas under klimattoppmötet. Men att rörelser och protester driver på politiken och indirekt är med i utformningen av den går knappast att förneka. Det säger Rikard Warlenius, som forskar om gräsrotsrörelser och klimatomställning.

Rikard Warlenius är forskare i humanekologi vid Göteborgs universitet. Han driver projektet Gräsrotsinitiativ för energiomställning - effekter, hinder och framgångsfaktorer som undersöker vilken betydelse lokala gräsrotsrörelser har och kan ha i klimat- och energiomställningen.

Vilka möjligheter har gräsrotsrörelser att påverka en snabbare klimatomställning?

–  Gräsrotsrörelser kan påverka utsläppen direkt från sina medlemmar och den vidgade krets som de utövar ett inflytande över, genom att exempelvis få dem att cykla mer och köra bil mindre. Men den stora potentialen ligger i om gräsrotsrörelser kan påverka samhället i sin helhet. De är exempelvis viktiga för att påverka allmänna attityder och opinioner, som i sin tur påverkar vilka beslut som fattas av politiska och ekonomiska makthavare, säger Rikard Warlenius.

Men hur stort är deras inflytande?

– Gräsrotsrörelsernas inflytande beror dels på hur skickliga de är att driva fram starka opinioner, men också på hur mottagliga makthavarna är. De kommer även att väga klimatopinionen mot andra opinioner, som kanske vill något helt annat än klimataktivisterna. De kommer också att föredra att förändra samhället på sätt som är enkla och billiga framför sätt som är osäkra och dyra.

Vad säger forskningen?

– En del forskare menar att det finns lösningar på klimatfrågan som alla vinner på, och om de har rätt borde det inte krävas allt för stora påtryckningar. Men andra forskare menar att klimatfrågan är ett så kallat lömskt problem, som är komplext och inte kan lösas utan konflikter. Det kräver i så fall mycket starka påtryckningar för att makthavarna ska våga och vilja fatta de beslut som krävs.

Hur effektiva är den typ av stora protester som vi ser i Glasgow under COP26?

– Jag tror knappast att de har ett särskilt stort direkt inflytande över de beslut som fattas i Glasgow. De förhandlare som nu möts i Glasgow representerar regeringar som på hemmaplan redan har bestämt förhandlarnas mandat, deras manöverutrymme är alltså klart begränsat. Men protesterna spelar en roll i det långa loppet, genom att de skapar uppmärksamhet, påminner världen om klimatfrågan knappast är löst och bidrar till att förändra opinioner. I vissa fall verkar också protester direkt ha påverkat de beslut som fattas på toppmöten, som under världshandelsorganisationens toppmöte i Seattle 1999. De omfattande protesterna från bland annat fackföreningar och miljörörelser kan ha bidragit till att utvecklingsländerna vågade stoppa ytterligare avregleringar av världshandeln.

Kan gräsrotsaktivister och beslutsfattare mötas?

– Visst kan de mötas. Greta Thunberg har ju blivit den viktigaste företrädaren för den unga klimatrörelsen och hon har mött mängder av viktiga beslutsfattare. Miljörörelsen i bredare mening har följt förhandlingarna och deltagit på klimattoppmötena ända sedan starten på 1990-talet.

Finns det exempel där man tillsammans åstadkommit hållbara klimatåtgärder?

– Ett intressant exempel på hur makthavare och aktivister kan mötas var när bland annat Hans Abrahamsson, nu pensionerad docent vid institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet, organiserade en ”konfrontativ dialog” under EU-toppmötet i Göteborg 2001.

– I vilken mån alla dessa möten har gett några konkreta avtryck i klimatpolitiken är svårt att veta, det är som sagt komplexa processer som utspelar sig på många nivåer. Men att rörelser och protester driver på politiken och indirekt är med i utformningen av den går knappast att förneka. Ett exempel från senare år är rörelsen för en ”green new deal” i USA, som började med en fredlig ockupation av demokraten Nancy Pelosis kontor i Washington i november 2018 och nu utövar en stor påverkan på president Joe Bidens klimatpolitik, säger Rikard Warlenius.