Hoppkräftornas doftsignaler påverkar havets näringskedjor
När hoppkräftorna sänder ut lukter i vattnet så avslöjar de sig för sitt tänkta byte, växtplanktonen. Lukten triggar växtplanktonens olika försvarssystem, vilket verkar ha en påverkan på hela havets näringsväv. Det visar ny forskning på Göteborgs universitet.
Växtplankton står för nästan hälften av världens totala primärproduktion och utgör föda för bland annat hoppkräftor. Växtplanktonen må vara mikroskopiskt små encelliga varelser, men deras olika försvar mot rovdjuren är sinnrikt. Vissa arter av växtplankton skrämmer bort hoppkräftorna genom att lysa starkt vid beröring, det som kallas för mareld. Andra planktonarter producerar gift eller delar upp sig från långa strängar av celler till mindre enheter, som är svårare att hitta för hoppkräftan.
Lukten triggar försvaret hos planktonen
– Hoppkräftorna skickar ut kemiska substanser som en lukt i vattenmassan, denna lukt registrerar växtplanktonen som då startar sina försvarsmekanismer. I tester har jag sett att mängden kemiska signalsubstanser som utsöndras av hoppkräftorna avgör hur växtplanktonen bygger upp sitt försvar, säger Kristie Rigby, doktorand i marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling är en pusselbit för att kunna kartlägga näringsväven i havet som är en av jordens viktigaste kolfällor. Kristie Rigby kunde isolera de kemiska substanserna, så kallade copepodamider, från hoppkräftorna och använda dem i labbförsök. Genom att utföra experiment med flera och enstaka planktonarter, kunde hon utforska effekterna på artsammansättningen, bioluminescens (mareld), produktionen av gift och förändringar i kolonistorlek för olika växtplankton när de utsätts för lukten.
Följdeffekter i näringskedjan
Studierna visade att planktonarterna påverkas på olika sätt beroende på förekomsten av hoppkräftor och de kemiska signalsubstanserna de utsöndrar. Vissa arter kan gynnas på bekostnad av andra när hoppkräftan skickar ut sin lukt i havet. Balansen i havets ekosystem hänger ihop med hur mycket växtplankton som finns tillgängligt som föda för zooplankton, som till exempel hoppkräftor. Det kan i sin tur leda till följdeffekter längre upp i näringskedjan för de arter som äter hoppkräftorna.
– Skrämseleffekten av hoppkräftans lukt har betydelse för näringsväven. Vi har sett att artsammansättningen förändras beroende på hur mycket kemiska substanser som finns i vattnet. Det spelar en lika stor roll, om inte större, som själva betningen av hoppkräftorna, vilket är viktigt för att förstå, säger Kristie Rigby.
Avhandlingen: Signals in the Sea: predatory induced defences in marine phytoplankton
Kontakt: Kristie Rigby, doktorand på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet
Telefon: 0766-18 34 76, e-post: kristie.rigby@gu.se
Handledare: Erik Selander, universitetslektor