Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Hedersdoktor vid Göteborgs universitet får Nobelpriset i kemi

Publicerad

Årets kemipris tilldelas Tomas Lindahl, Paul Modrich and Aziz Sancar. De delar på priset för att på molekylär detaljnivå ha ”kartlagt hur celler lagar skadat DNA och felsäkrar den genetiska informationen”.

Tomas Lindahl arbetade flera år vid Göteborgs universitet och utnämndes till hedersdoktor vid universitet 1991.
− Jag är stolt över att ha haft möjligheten att få arbeta med honom, säger Per Sunnerhagen, professor vid Göteborgs universitet.

Årets pris handlar om cellens verktygslåda för att reparera DNA. Priset motiveras med att de tre kemipristagarnas arbete har gett grundläggande kunskap om hur den levande cellen fungerar. Deras forskning ligger också till grund för exempelvis utveckling av nya cancerbehandlingar.

Under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet arbetade Tomas Lindahl som professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Göteborgs universitet. Molekylärbiologen och forskaren Per Sunnerhagen var då ung student och arbetade i Tomas Lindahls labb

− Det är verkligen roligt att han har fått nobelpriset i kemi. Jag har vetat att han har gjort ett stort avtryck i forskarvärlden och fortsatt en framgångsrik karriär i London. Han har gjort stora insatser inom DNA- reparationsfältet, så jag är inte så överraskad över att han får kemipriset, säger Per Sunnerhagen, professor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi.

Tomas Lindahls forskning handlar om hur vi genom DNA-reparationer håller nere mutationsfrekvensen och skyddar oss mot stora förändringar i arvsmassan som kan ge sjukdomar som exempelvis cancer. Per Sunnerhagen drar paralleller till svenske Svante Pääbos forskning om åldrat DNA, till exempel från neanderthalare. Tomas Lindahl är en auktoritet på DNA-stabilitet och gjorde uppskattningar om hur gammalt DNA det var realistiskt att kunna hitta.

De tre nobelpristagarna i kemi har upptäckt tre olika sätt för cellen att reparera DNA-kedjan.

− Det här kommer att ha oerhört stor betydelse för att förstå hur alla arter, djur, bakterier, växter, håller sig stabila. Jag håller inte längre på med DNA-reparation men är väldigt stolt över att ha arbetat med Tomas Lindahl.

Fler röster från Göteborgs universitet om Tomas Lindahl

Claes Gustafsson, medlem i Nobelkommittén i kemi samt professor i medicinsk kemi:
– Tomas Lindahl gjorde flera viktiga upptäckter under åren när han var professor i Göteborg, 1978-1982, och många av de forskare som sedan blev ledande inom DNA-reparation var på besök i hans labb i Göteborg under de åren. Dessutom har en hel del av de äldre läkarna i Göteborg haft honom som lärare.

– När vi ringde honom i England och meddelade att han får årets Nobelpris blev han förstås väldigt glad. Han var förvånad men kände nog på sig tidigare att han var en av dem vi höll ögonen på.

Per Elias, professor i medicinsk och fysiologisk kemi
– För det första att han är väldigt värd priset och det är roligt att jag och andra i Göteborg har fått möjlighet att jobba med honom.

– Han är en mycket respekterad forskare och hans insats är helt hans eget verk. Han insåg svagheterna som DNA-molekylen har, nämligen att den sakta faller sönder av sig själv. Han insåg också vilken utmaning det var för cellen att reparera den här DNA-skalan. Med basen av den kemiska insikten kunde han identifiera och leta efter det enzym som reparerade skadan. Denna iakttagelse är betydelsefull eftersom den förklarar mycket av våra grundläggande möjligheter att utveckla arvsmassan, som bland annat är baserad på att man kan kontrollera felfrekvensen under evolutionens gång.

– Reparationsvägen som han har beskrivit har två roller. Dels att reparera skador som har uppkommit på grund av DNA-molekylens instabilitet. Dels att, paradoxalt nog, delta i en process där mutationshastigheten ökar under immunsystemets utveckling.

Fakta pristagarna i kemi 2015

Tomas Lindahl, född 1938 i Stockholm. Disputerade 1967 vid Karolinska Institutet, Stockholm. Professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Göteborgs universitet 1978–82. Emeritus group leader vid Francis Crick Institute och Emeritus director of Cancer Research UK vid Clare Hall Laboratory, Hertfordshire, Storbritannien.

Paul Modrich, amerikansk medborgare, född 1946. Fil.dr 1973 vid Stanford University, Stanford, CA, USA. Investigator vid Howard Hughes Medical Institute och James B. Duke Professor of Biochemistry vid Duke University School of Medicine, Durham, NC, USA.

Aziz Sancar, amerikansk och turkisk medborgare. Född 1946. Fil.dr 1977 vid University of Texas, Dallas, TX, USA. Sarah Graham Kenan Professor of Biochemistry and Biophysics, University of North Carolina School of Medicine, Chapel Hill, NC, USA.
(Källa: KVA)

Se presentationen av priset här. Priset presenterades av Claes Gustafsson, medlem av Nobelkommittén i kemi samt professor i medicinsk kemi vid Göteborgs universitet.

Läs mer om Nobelpriset i kemi i pressmeddelandet från KVA.

Foto: The Francis Crick Institute