Fira nationaldagen med att bekämpa lupiner
Den 6 juni är inte bara nationaldagen utan även stora lupinkämpardagen. Blomsterlupinen ses av många som en vacker färggrannväxt men den skapar en hel del problem för naturen. Åslög Dahl, forskare och lärare i botanik vid Göteborgs universitet förklarar varför.
Blomsterlupinen är en invasiv främmande art, som ursprungligen kommer från västra Nordamerika. Med främmande arter menas arter som med människans hjälp har förflyttats till ett område där de inte funnits tidigare. En invasiv främmande art ses som växter som hotar eller påverkar negativt på den biologiska mångfalden och ekosystemen.
Varför ska vi bekämpa utbredningen av lupiner?
– Blomsterlupinen etablerar sig gärna på från början näringsfattiga jordar och förändrar markens kemi så den gynnar lupinen själv och andra kvävegynnade arter. Det resulterar i att andra mer anspråkslösa arter, har svårt att hävda sig. Särskilt utsatta är ängs- och hagmarksväxter, som setts minska på vägrenar där blomsterlupinen förekommit. Extra tragiskt är att lupinen etablerar sig på vägkanter, älv- och å-slänter, grus och sandtag och dylika miljöer, som annars kunde utgöra ”tillflyktsorter” för de hotade arter, där de skulle kunna ha en chans att överleva i .
Kan privatpersoner försöka bekämpa lupiner?
– Ja absolut även det är ganska svårt. Lupinen kan sprida med frön och varje planta kan producera över tusen frön per säsong. Den har även långlivade frön som gör att frön kan gro först efter flera år.
Vilka är de bästa sätten att bekämpa utbredningen av lupiner?
– Den vanligaste bekämpningsmetoden är slåtter, alltså att slå av exempelvis gräsmarker och vägdiken där lupiner växter. Det är också effektivt att gräva bort eller rycka upp växten. Oavsett metod är det viktigt att försöka få bort dem innan plantorna satt frö. Det är en utmaning att få bort lupiner och är ganska kostsamt då det kräver att man gör det återkommande.
Vad görs i Sverige för att bekämpa invasiva arter?
– Det finns en EU-förordning om invasiva främmande arter. Syftet med den är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. Enligt förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns på listan över invasiva främmande arter. Det är inte heller tillåtet att låta dessa arter växa eller reproducera sig. Alla i Sverige, både myndigheter, privata aktörer och privatpersoner har därför ett ansvar och en skyldighet att följa reglerna och hindra spridning av invasiva främmande arter.