Drömmen om sommaren - ett nordiskt kulturarv
Julen står för dörren, men redan nu är det nog många som längtar efter sommaren. Det nordiska sommarlivet präglas trots opålitligt väder av febril aktivitet – campingplatser fylls och småbåtshamnar vaknar till liv. I Norden, tillsammans med Kanada, finns det flest sommarhus per capita i världen. Men varför är det så viktigt för människor att återvända till sina smultronställen varje sommar?
Den frågan har Kerstin Gunnemark, professor i etnologi vid Göteborgs universitet, ställt sig. Hon är redaktör för antologin ”Sommarliv. Minnen, drömmar och materialitet” som utkom i höstas, där forskare, arkiv- och museitjänstemän verksamma både i Norden och Tyskland medverkar.
– Nästan all forskning om senare decenniers sommar- och semesterliv i Norden har hittills fokuserat på mobil turism, det vill säga resande. Inte sällan har det varit näringslivsinriktat och handlat om hur platser kan bli nya turistmål. Men man får inte glömma bort att många återvänder till sina sommarställen år efter år, och att det nordiska sommarlivet kan ses som ett kulturarv, säger Kerstin Gunnemark.
Förändrade sommarvanor
På 70-talet var Kerstin Gunnemark forskningsassistent inom etnologen Anders Gustavssons projekt om sommargäster och bofasta på Västkusten. För ungefär tio år sedan började hon på nytt reflektera över sommarlivets villkor då och nu.
– Det slog mig att mycket måste ha förändrats sedan dess i hur det svenska sommarlivet ser ut. Särskilt om man går längre tillbaka, till 1950-talet, då väldigt många av våra sommarstugor byggdes, berättar hon.
En skillnad är att sommarhus på 50-talet var mer av en kärnfamiljsangelägenhet, medan det idag är vanligt med gemensamt ägande inom släkten.
– På 50-talet förbättrades ekonomin och många familjer fick råd att antingen köpa gamla torp som lämnats kvar efter den stora inflyttningsvågen till städerna, eller bygga en ny liten sommarstuga. Idag kan man tala mer om ett slags generationsboende, där hela släkten turas om att vistas i huset. Många gånger kan sommarhusen fungera som ett nav i släktskapet och vara den enda gemensamma mötesplatsen, säger Kerstin Gunnemark.
Romantiserad bild
På 50-talet fanns en romantiserad bild av den gamla torpartillvaron, och det var vanligt att standarden var primitiv utan rinnande vatten inomhus och andra bekvämligheter. Det fanns dessutom ett folkhälsoideal som förespråkade utomhusvistelse i lantlig miljö, vilket bidrog till sommarhusens popularitet.
Även idag har många en nostalgisk känsla inför det lantliga livet, men på ett annorlunda sätt.
– På 50-talet var många kvinnor hemmafruar och kunde tillbringa hela sommaren i familjens sommarhus tillsammans med barnen. De lade ner väldigt mycket tid på ansträngande hushållsarbete. Men dagens semesterfirare vill helst slippa hålla på med utedass och föredrar fullt utrustade kök. Däremot inreder folk sina sommarställen efter en idé om hur ett sommartorp och skärgårdshus ska se ut, gärna lite ’gammalt och slitet’ och med en enklare stil än den man har hemma i stan, säger Kerstin Gunnemark.
Hon menar också att många har mer emotionellt laddade relationer till sina sommarställen och dess interiörer än till sina vanliga hem.
– Det kan vara svårt att förklara för exempelvis ingifta svägerskor och svågrar, varför det inte går att byta ut vissa saker. En informant kunde inte göra sig av med kökssoffan. ”Mamma sitter i den”, sa hen, trots att mamman var död sedan länge, berättar Kerstin Gunnemark.
Immateriellt kulturarv
Samtidigt visar antologin att den immateriella aspekten av sommarlivet är minst lika viktig i hur det konstrueras.
– Själva drömmen och föreställningen om sommarhus kan också ses som en form av kulturarv. Minnen, drömmar och materialitet är integrerade med varandra. Det materiella bidrar till att vara påminnelser om det förflutna, det egna livet och andras. Sommarlivet är cykliskt och avgränsat. Det kan inte förverkligas utan en mängd saker som bara används då och en del av dem får med tiden starkt symbolvärde, menar Kerstin Gunnemark.
Varför är det då så viktigt för många nordbor att hålla fast vid sina sommarställen, vare sig de är husvagnar, båtar eller sommarstugor? En förklaring finns i att vi lever flexibla liv på ett helt annat sätt än tidigare.
– Vare sig arbetsmarknaden eller privata relationer är förutsägbara eller stabila idag, vilket på vissa sätt kan vara bra. Men det skapar också ett behov av något tryggt, något att återvända till som kan hjälpa individen hålla fast vid sina minnen och självidentifikation.