Viktig lag för barn – men kan den skydda och hjälpa?
Elisabeth Fernells senaste blogg!
[Publicerat 07 maj 2024 av Elisabeth Fernell]
Barnkonventionen, formellt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, antogs av FN:s generalförsamling 1989 och har ratificerats av 196 länder.
Trots att konventionen ratificerades av Sveriges regering 1990 och då blev juridiskt bindande visade det sig att detta inte varit tillräckligt för att säkra barns rättigheter. UNICEF i Sverige har därför arbetat för att göra barnkonventionen till svensk lag, vilket skedde 2020. Detta innebar att konventionen fick en starkare juridisk ställning och samma status som andra svenska lagar.
Regeringen rapporterar återkommande till FN:s kommitté för barnets rättigheter om Sveriges efterlevnad av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) (https://www.regeringen.se/regeringens-politik/barnets-rattigheter/fns-barnrattskommitte-granskar-sverige/) och Barnombudsmannen lämnar in kompletterande information till barnrättskommittén i egna rapporter. Det är även möjligt för t.ex. organisationer att lämna egna så kallade parallellrapporter till FN:s barnrättskommitté.
Jämställdhetsmyndigheten, en statlig förvaltningsmyndighet för frågor som rör jämställdhetspolitiken, har på uppdrag av regeringen genomfört en kartläggning av i vilken utsträckning och på vilket sätt uppgifter om våld eller andra övergrepp framförts i mål om vårdnad, boende och umgänge, samt i vilken utsträckning de beaktats i domar (rapport 2022:1). Jämställdhetsmyndigheten har gått igenom domar och utredningsunderlag från Sveriges samtliga tingsrätter och totalt har 814 domar granskats. I förordet skrivs: Uppgifterna som framkommer i dessa intervjuer och den sammanställning som gjorts, är både upprörande och omskakande.
I rapport från Jämställdhetsmyndigheten (2023:12) skrivs att uppgifter om våld är vanligt förekommande i mål om vårdnad, boende och umgänge och att det ställer höga krav på den enskilde domaren att säkerställa skydd för våldsutsatta i enlighet med lagstiftarens intention. Eftersom det är föräldrarna som är parter i dessa mål så tenderar fokus att hamna på föräldrarna och deras situation snarare än att det behandlas som ett mål där ett barns levnadsomständigheter ska avgöras. Barnet har varken talerätt eller ombud i processen. Jämställdhetsmyndigheten anser att det behöver utredas hur förutsättningarna för att pröva frågorna om vårdnad, boende och umgänge kan förbättras, samt hur ett alternativt förfarande skulle kunna se ut som kan stärka domstolens möjlighet att säkerställa skydd för våldsutsatta vuxna och barn och tillämpa ett starkare barnrättsperspektiv.
Fallet med flickan som kallades ”lilla hjärtat” visar också hur man bortsett från barnets önskan och behov, i detta fall att få stanna i det familjehem som gav god omvårdnad. När flickan efter domstolsbeslut flyttades till sina biologiska föräldrar hittades hon efter en tid död i hemmet. Detta hände 2020. Efter denna händelse skrev regeringen 2022 att ”Barnets bästa” ska skrivas in i lagen, vilket t.ex. kan innebära att ett barn som omhändertagits som nyfödd eller mycket liten och som är trygg i sitt familjehem ska få stanna där i stället för att tvingas tillbaka till de biologiska föräldrarna som barnet inte har någon anknytning till.
Den 8-årige pojken, Tintin, dödades 2023 av sin pappa, som hade rätt till obevakat umgänge med pojken. Minister med ansvar för barnrättsfrågor skriver att flera lagändringar är på gång efter pojkens död, och att föräldrarnas rätt till sina barn aldrig får gå före barnets bästa.
Årets Barnrättsdagar (2024), arrangerade av Stiftelsen Allmänna Barnhuset, fokuserar på att förverkliga barnkonventionen och belyser riskerna för de barn som är anhöriga till en förälder med missbruk eller en psykisk sjukdom. Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhusets kartläggning Våld mot barn (2022) (https://www.barnrattsdagarna.se/om/tema-2024/) var nästan hälften av eleverna som levt med vuxen med missbruksproblem, psykisk sjukdom och/eller kriminalitet utsatta för tre eller fler former av våld. Resultaten visar att Sverige har en lång väg kvar för att våld mot barn ska upphöra.
Andra allvarliga ärenden, som vi själva har kännedom om, handlar om barn med svåra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, där lagen, grundad i barnkonventionen, inte beaktat barnets bästa. Det gäller barn med svårigheter som inte utretts adekvat från ett barnneuropsykiatriskt perspektiv. Svårigheterna har feltolkats av Socialtjänsten och bedömts vara orsakade av bristande föräldraförmåga. I flera sådana fall har beslut om LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) tagits av Förvaltningsrätten efter ansökan av Socialnämnden, och barnen har placerats på HVB-hem (Hem för vård eller boende). Sådana placeringar, mot föräldrars vilja och där barnets problem/svårigheter grundar sig i svår funktionsnedsättning, strider också mot barnkonventionen.
Avslutningsvis: Vad betyder barnkonventionen som lag när det ännu inte tycks finnas ett juridiskt skydd för barn? Rapporterar regeringen till FN:s kommitté för barnets rättigheter när Sverige inte efterlevt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen)?
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]
