Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Bild
Teaterlärarstudent William Rosén, 2021
Teaterlärarstudent William Rosén
Foto: Johan Wingborg
Länkstig

”Krångla inte till det. Och var snäll mot dig själv”

William Rosén, som går första året på ämneslärarprogrammet i teater, ger tips och råd inför det digitala antagningsprovet. 2020 gjorde han provet, som är uppdelat i två delar.

Prov 1: Gestaltningsförmåga

Här bedöms din förmåga att gestalta en roll. Du ska framföra en monolog på 2–3 minuter som du filmar. 

Gilla läget

– Du får acceptera att det är en annorlunda och märklig situation. Du har ju ingen publik, utan ska stå framför en filmkamera eller en mobil. 

Krångla inte till det

– Var snäll mot dig själv. Det är lätt att ta någon jättesvår text bara för att visa hur duktig du är. Ta något som du känner dig hemma med, för annars blir du bara osäker. Själv valde jag en text som jag var bekant med och tyckte var väldigt bra, och jag visste att det gick att arbeta med den. Du behöver inte uppfinna hjulet igen. Varför krångla till det och göra det svårt för sig? 

Skapa en scen

– Jag hittade en så stor plats jag kunde, ett garage, och satte upp mobilkameran på ett stativ. Och höll på att fixa med det där tills jag kände att jag fick med så mycket av mig själv som möjligt. Sedan stegade jag omkring för att se hur långt bakåt och hur långt åt sidorna jag kunde gå. Så att man hittar sitt scengolv. Jag gjorde markeringar i golvet. Och så såg jag till att det var en plats där ingen skulle komma och störa heller. 

Begränsa dig

– Jag tror att det är något farligt i att du kan göra hur många omtagningar som helst. Sätt en övre gräns för dig själv. Jag tror att max tre omtagningar är bra. De tre tar du på allvar då. Annars kommer du aldrig att bli nöjd. Det kommer alltid att finnas något litet som du tänker att du kunde göra bättre.

Ring en vän

– Det är bra om någon annan kikar på dina tagningar också och ger dig feedback, antingen när du spelar in eller efteråt. När du tittar på dig själv är det lätt att bli självkritisk och tänka på konstiga saker som inte har med saken att göra. Det är nog bra om det är en person som förstår teater lite grann och kan ge passande feedback. 

Glöm inte att ha kul

– Det känns som att det är så mycket ångest i såna här sökningar. Det är så himla kort tid där du ska inkapsla kanske en massa år av tidigare utbildning. Men försök att ha kul också. Nånstans får man bara finna sig i vilken lustig situation det är och jobba med det.

Foto: Johan Wingborg

Prov 2: Analysförmåga

Här döms din förmåga att analysera teater. Du ska muntligt redogöra för en teaterföreställning som du sett live eller via inspelning. Avslutningsvis ska du berätta om din tidigare teatererfarenhet och varför du söker till programmet. Tid totalt: max 5–7 minuter som filmas.

Kill your darlings

– Jag slet med att försöka få in allting, men insåg till slut att det inte går. Jag använde typ 50 procent av det jag hade tänkt få med – och lade fokus på det i stället. Då funkade det.

Välj en pjäs som gjorde intryck

– Välj gärna en pjäs som sa någonting till dig. Och så berättar du vad den sa till dig. Då är du hemma. Återigen, krångla inte till det för mycket. Välj inte något svårt bara för att du tror att juryn kommer att uppskatta det. Jag valde en föreställning som jag såg när den gick i verkligheten, Utopia på Backa Teater 2012. Jag hade en stark upplevelse. Och så fanns den på SVT Play också och då kunde jag färska upp minnet litegrann.

Undvik tidspress

– Öva lite innan. Testa att berätta det du ska säga för någon annan, en sambo eller vän eller någon. Så kan de hålla koll på tiden och tala om när du har dragit över. För sen när du sätter dig ner och ska spela in, då vill du inte sitta och titta på klockan, då vill du inte sitta där med en äggklocka och känna hur svetten lackar.

Inget manus

– Jag tycker inte att du behöver skriva ett manus. Då blir det kanske bara stolpigt. Det räcker med stödord. Det du pratar om ska komma inifrån.

Viktigast av allt

– Återigen, ha kul också! Hitta nånting som du tycker är roligt att prata om, för då blir det mycket roligare att spela in det också.

Text: Johan Kollén