Hur vanligt är ARFID bland förskolebarn och hur kan vi identifiera det tidigt?

[Publicerat 12 februari, 2025 av Lisa Dinkler]

Avoidant Restrictive Food Intake Disorder (ARFID) börjar ofta i tidig barndom, men lite är känt om hur vanligt det är eller hur det yttrar sig hos mycket små barn. Det saknas också välvaliderade screeningverktyg som kan rapporteras av föräldrar. Vi har nyligen genomfört en omfattande studie för att undersöka dessa frågor genom att screena för ARFID bland förskolebarn i Fyrbodalområdet i Västra Götalandsregionen och vill här dela våra resultat. Många forskare kopplade till GNC deltog i studien, som påbörjades 2019 och finansierades av både Vetenskapsrådet (VR) och Hjärnfonden.

Vad är ARFID?

De flesta föräldrar har förmodligen stött på faser med kräset ätande, där barn vägrar röra något grönt eller insisterar på att äta samma måltid varje dag. För de flesta familjer går dessa faser över utan större problem. Men vad händer när kräset ätande blir mer än en fas och börjar påverka ett barns hälsa, tillväxt och dagliga liv? Då bör ARFID övervägas.

ARFID är en ätstörning som går bortom det typiska kräsna ätandet. Det handlar inte om kroppsuppfattning eller vikt, som vid andra ätstörningar, utan beror på ointresse för mat, sensoriska aversioner (extremt ogillande av vissa konsistenser, smaker eller lukter) eller rädsla för obehagliga följder av att äta, såsom kvävning eller kräkning. Om ARFID inte åtgärdas kan det leda till allvarliga näringsmässiga, medicinska och psykosociala problem och påverka vardagen. Måltider blir stridszoner, sociala matsituationer undviks, och stressen ökar för hela familjen.

Trots att medvetenheten om ARFID har ökat de senaste åren är det fortfarande en relativt ny diagnos (introducerad 2013), och mycket är ännu okänt. Läs mer om ARFID i vårt tidigare blogginlägg.

ARFID bland förskolebarn

Trots att ARFID ofta börjar i tidig barndom vet vi lite om förekomsten och de kliniska kännetecknen hos förskolebarn. Denna kunskapslucka gör det svårt att planera hälso- och sjukvård och fördela resurser effektivt. Rutinmässig screening för ARFID ingår för närvarande inte i primärvården, exempelvis vid BVC-besök, vilket lämnar många familjer utan det stöd de behöver.

Förskoleåldern är en kritisk period för att identifiera och åtgärda ARFID. Ätvanor som etableras under denna tid kan få långvariga effekter på ett barns hälsa och välbefinnande. Tidig upptäckt och intervention kan förhindra att ätutmaningar utvecklas till mer allvarliga näringsmässiga, tillväxtrelaterade eller hälsomässiga problem senare i livet.

Men att skilja ARFID från typiskt kräset ätande hos små barn är särskilt utmanande. Det är normalt för barn under sex år att gå igenom faser av matvägran, ofta kallat "selektivt" eller "kräset" ätande. Dessa beteenden brukar vanligtvis lösa sig själva vid sex- eller sjuårsåldern. Överlappningen mellan typisk utveckling och ARFID-symptom kan leda till två viktiga risker:

• Överdiagnostisering, där typiskt kräset ätande felaktigt märks som ARFID, vilket kan belasta hälso- och sjukvårdssystemet i onödan.
• Underdiagnostisering, där barn med betydande ätproblem avfärdas som "bara kräsna" och därmed missar möjligheten till tidig behandling.

Föräldrar som uttrycker oro över sitt barns matvanor får ofta höra att problemet är tillfälligt och kommer att gå över med tiden. Även om detta är sant för många barn, kan vissa faktiskt ha ARFID eller riskera att utveckla det – ett tillstånd som kan få allvarliga och långvariga effekter om det inte åtgärdas.

Syfte med studien

Hur vanligt är ARFID bland förskolebarn, och hur kan vi identifiera det tidigt?

För att åtgärda bristen på validerade screeningsverktyg för ARFID hos barn utvecklade vi tidigare ARFID-Brief Screener, ett föräldrarapporterat frågeformulär utformat för att identifiera ARFID-symptom hos barn.

I denna studie testade vi hur väl ARFID-Brief Screener presterar när det gäller att identifiera barn med ARFID. Vårt mål är att tillhandahålla ett validerat screeninginstrument som kan användas rutinmässigt inom vården, exempelvis vid BVC-besök.

Vi ville också bättre förstå hur vanligt ARFID är bland svenska förskolebarn samt vilka symptom och samsjuklighetsproblem dessa barn uppvisar.

Vilka data samlade vi in?

Mellan november 2020 och juni 2022 bjöds föräldrar till barn som deltog i 2,5-års- och 4-års-kontroller på 21 barnavårdscentraler (BVC) i Fyrbodalområdet norr om Göteborg in att delta i studien. Föräldrar till 645 barn (50,5 % pojkar) fyllde i ARFID-Brief Screener. De besvarade även ESSENCE-Q, ett screeningverktyg för neuropsykiatriska tillstånd utvecklat vid GNC.

För att bekräfta diagnoser och lära oss mer om ARFID-symptom genomförde vi djupgående diagnostiska telefonintervjuer med föräldrar till barn som screenade positivt för ARFID samt med ett urval av barn som screenade negativt. Vi samlade också information från BVC-journaler, inklusive tillväxtkurvor och neuropsykiatriska diagnoser.

Viktiga resultat

ARFID-Brief Screener kan vara ett värdefullt verktyg i svensk sjukvård

Överlag visade ARFID-Brief Screener goda psykometriska egenskaper när det jämfördes med den kliniska intervjun PARDI i denna population av förskolebarn.

Av totalt 645 barn screenade 42 (6,5 %) positivt för ARFID. Av dessa följdes 29 upp via intervju, och en ARFID-diagnos bekräftades hos 21 barn. Det betyder att de flesta barn (72 %) som screenade positivt faktiskt hade ARFID, vilket understryker screeningverktygets användbarhet för att identifiera riktiga fall. De övriga 8 barnen hade ätproblem som inte var tillräckligt allvarliga för att möta diagnoskriterierna för ARFID.

Av de 603 barnen som screenade negativt för ARFID intervjuades 33, och i alla utom två fall bekräftades att barnen inte hade ARFID. Detta innebär att ett negativt screeningsresultat nästan alltid var korrekt (i 94 % av fallen). Detta kan vara särskilt lugnande för föräldrar och vårdgivare, eftersom det visar att barn som screenar negativt sannolikt inte har ARFID.

ARFID är inte ovanligt bland förskolebarn

Baserat på alla insamlade data uppskattades förekomsten av ARFID i vårt urval till 5,9 %, vilket visar att ARFID inte är ovanligt bland förskolebarn. Dock hade vår studie vissa metodologiska utmaningar, främst på grund av att datainsamlingen ägde rum under covid-19-pandemin. Detta kan ha lett till en något överdriven prevalenssiffra. Trots detta visar resultaten att ARFID är vanligt och bör övervägas när ätproblem uppmärksammas av föräldrar.

ARFID hos förskolebarn kännetecknas av psykosocial påverkan

Majoriteten av barnen med ARFID i vår studie uppvisade inte betydande vikt- eller tillväxtproblem, näringsbrister eller beroende av näringstillskott – potentiella fysiska konsekvenser av restriktiva ätbeteenden som kan uppfylla kriterier för ARFID. Till exempel hade barnen med ARFID i vårt urval inte signifikant lägre BMI jämfört med barn utan ARFID.

I stället mötte de flesta barn med ARFID diagnoskriteriet ”betydande påverkan på psykosocial funktion”. Många fall var gränsfall som precis mötte detta kriterium. Vanligt rapporterade svårigheter inkluderade:

• Frekventa konflikter vid måltider
• Ångest och utbrott under måltider
• Att äta ensamma
• Undvikande av matsituationer utanför hemmet

Dessa resultat stämmer överens med tidigare forskning som föreslår att psykosocial påverkan kan fungera som en tidig markör för ARFID, medan näringsmässiga och viktrelaterade problem är mer benägna att uppstå senare. När barn blir äldre, med mindre föräldrakontroll över matvanor och ökade energibehov under puberteten, kan dessa fysiska konsekvenser förstärkas.

ARFID hos förskolebarn kännetecknas av sensoriskt undvikande och lågt matintresse

Alla barn med ARFID i vår studie visade både sensoriskt undvikande och lågt intresse för mat eller ätande. Detta stödjer tidigare fynd att dessa två ARFID-profiler typiskt har en tidig debut. Våra resultat stämmer också överens med tidigare forskning som visar att barn med den sensoriska profilen eller en kombination av sensorisk och låg intresse-profil vanligtvis har BMI inom det normala spannet – precis som vi observerade i vår studie.

Neuropsykiatriska problem är mycket vanliga vid ARFID

Slutligen fann vi att barn med ARFID hade en signifikant högre risk för samtidig neuropsykiatrisk problematik jämfört med de utan ARFID. Bland barn med ARFID hade 43,5 % ett resultat över gränsvärdet (≥5) på ESSENCE-Q, jämfört med 28,2 % i gruppen utan ARFID. Dessutom hade 17–22 % av barnen med ARFID diagnosen autism och/eller ADHD. Dessa resultat stämmer överens med tidigare forskning. Studier på kliniska urval (t.ex. barn som behandlas för ARFID) har rapporterat att upp till hälften av dem har misstänkt eller diagnostiserad autism.

Barn med ARFID i vår studie hade också nästan tre gånger högre risk att misslyckas på det strukturerade tal- och språktest som rutinmässigt genomförs vid BVC:s 2,5-årskontroll. Vi fann också att en högre grad av neuropsykiatrisk problematik var kopplad till svårare ARFID och högre poäng på den sensoriska profilen. Detta överensstämmer med tidigare forskning, särskilt gällande autism, och stöder idén att ätproblem hos barn med autism och andra neuropsykiatriska tillstånd kan vara mer utmanande att behandla.

Slutsatser för föräldrar och vårdgivare

1. ARFID kan vara vanligare än du tror. Vår studie visade att 5,9 % av förskolebarnen uppfyller kriterierna för ARFID. Även om siffran kan vara något överdriven indikerar detta att ARFID är minst lika vanligt som många andra neuropsykiatriska tillstånd hos förskolebarn. Det bör övervägas om ätproblem uppmärksammas av föräldrar.

2. Inkludera ARFID-screening i rutinkontroller. Verktyg som ARFID-Brief Screener kan integreras i standardiserade hälsobesök, särskilt för barn med matrelaterade utmaningar eller neuropsykiatriska problem. Våra resultat visar att detta föräldrarapporterade verktyg är enkelt att använda och effektivt för att identifiera barn i riskzonen. För föräldrar ger det en första indikation på om deras barns ätbeteende kräver ytterligare uppmärksamhet. För vårdpersonalen bidrar screeningen till tidig identifiering och underlättar snabb remittering för intervention. Screeningverktyget är inte ett diagnostiskt verktyg, men det hjälper till att identifiera barn som behöver ytterligare utvärdering. Uppföljningsbedömningar är nödvändiga för att bekräfta en diagnos.

3. Fokusera på psykosocial påverkan – inte bara vikt och tillväxt. Endast 13 % av barnen med ARFID i vår studie hade närings- eller viktrelaterade problem, medan majoriteten (87 %) upplevde betydande psykosociala svårigheter. Det handlade bland annat om extremt stressiga måltider, att äta ensam och att undvika sociala matsituationer. Detta visar vikten av att titta bortom fysiska hälsomått och istället bedöma hur barnets matbeteende påverkar sociala interaktioner, dagliga funktioner och familjedynamik.

4. Neuropsykiatriska problem kan signalera ökad risk för ARFID. ARFID förekommer ofta tillsammans med neuropsykiatriska tillstånd som autism eller ADHD. I vår studie visade nästan hälften av barnen med ARFID tecken på neuropsykiatriska svårigheter. Dessa utmaningar kan vara starkare indikatorer på ARFID än typiska tidiga matproblem, vilket betonar vikten av tidig upptäckt och intervention.

Studiedeltagande

Om du vill delta i ARFID-forskning, besök gärna www.ariesstudy.se för barn mellan 6–14 år och www.edgi.se för vuxna.