Image
Fosterhemsföräldrar har en fortsatt viktig roll även efter ungas flytt.
Photo: Ketut Subiyanto
Breadcrumb

Familjehemsföräldrar fortsätter spela en viktig roll även efter flytt

Published

Många unga som bott i familjehem fortsätter att vara en del av familjen sedan placeringen avslutats. En studie från Göteborgs universitet och VID vitenskapelige høgskole i Oslo visar att familjehemsföräldrarna är ett viktigt stöd även efter att ungdomen fyllt 18 år.

− I många familjehem ger föräldrarna ett fortsatt betydande stöd till de tidigare placerade ungdomarna. Stödet är ofta relaterat till praktisk hjälp och kunskap, så som frågor om vad en försäkring är, vilken behöver jag och flytthjälp, säger Ingrid Höjer, professor emerita i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Tillsammans med professor Inger Oterholm, VID vitenskapelige høgskole i Oslo, har hon undersökt familjehemsförälderns roll för ungdomar när placeringen är avslutad och det är dags för de unga att etablera sig i vuxenlivet. Sjutton familjehemsföräldrar i Sverige och arton i Norge intervjuades.

− Olika faser i en människas liv är sammanbundna. Vad som händer under exempelvis den fas i livet när en ung människa ska stå på egna ben är också kopplat till erfarenheter under barn- och tonårstiden. Studien visar att det finns ett starkt engagemang hos många familjehemsföräldrar och att relationer som skapats får betydelse även när placeringen avslutas, säger Inger Oterholm.

Unga från familjehem en del av ”storfamiljen”

Familjehemsföräldrarna berättade att de strävar efter att upprätthålla kontakten med den unga som flyttat. Det kan innebära regelbunden kontakt via telefon eller att träffas på söndagsmiddagar, födelsedagar och vid viktiga helger.

Flera av familjehemsföräldrarna såg också de unga som en del av deras ”storfamilj”. Efter flytten hade ungdomarna fortsatt kontakt med familjehemmets biologiska barn, familjehemsföräldrarnas syskon och mor- och farföräldrar.

Några familjehemsföräldrar beskriver hur de blivit mor- och farföräldrar till tidigare placerade ungas barn och att stödet och familjetillhörigheten också omfattade dessa ”bonus-barnbarn”.

Fortsatt kontakt svårare vid psykisk ohälsa

Däremot vittnar många familjehemsföräldrar att det är svårare att hålla kontakt om den unga lider av psykiska ohälsa. Flera kände även en stark oro för hur de unga skulle klara av övergången från att bo i familjehemmet till att klara sig på egen hand.

− Flera familjer underströk ungdomarnas behov, särskilt vid psykisk ohälsa, av att kunna stanna kvar i familjehemmet även efter att de fyllt 18 år. Det är få tonåringar som flyttar när de är så unga, även när de är rustade för det. Att bli tvungen att flytta blir oftast väldigt ensamt, säger Inger Oterholm.

− Det är väsentligt att socialtjänsten uppmärksammar tidigare placerade ungas behov av fortsatt stöd och att familjehemmens engagemang och kunskap om de unga tas tillvara då placeringen avslutas, säger Ingrid Höjer.

Text: Louise Älgne, kommunikatör

Mer om studien

I Norge intervjuades 18 familjehemsföräldrar från 13 familjehem, och i Sverige intervjuades 17 familjehemsföräldrar från 14 familjehem. De som deltog i studien hade erfarenhet av att ha varit familjehemsförälder till minst en ung person (15–18 år) som lämnat familjehemmet på grund av att placeringen avslutats av åldersskäl – det vill säga att den unge uppnått 18 års ålder. Placeringen hade pågått i minst ett år och placeringens avslutande hade skett senast fem år från det att intervjun genomförs.

Titel: When young people age out of care: foster care in a life course and network perspective