Göteborgs universitet
Göteborgs universitet
  2. Om universitetet
  3. Hitta person
  4. Johan Alfredsson

Johan Alfredsson

Universitetslektor

Institutionen för litteratur, idéhistoria och
religion
Telefon
031-786 45 24
E-post
johan.alfredsson@lir.gu.se
Besöksadress
Renströmsgatan 6
41255 Göteborg
Rumsnummer
C632
Postadress
Box 200
40530 Göteborg

Studierektor

Institutionen för litteratur, idéhistoria och
religion
Telefon
031-786 45 24
E-post
johan.alfredsson@lir.gu.se
Besöksadress
Renströmsgatan 6
41255 Göteborg
Postadress
Box 200
40530 Göteborg

Om Johan Alfredsson

Presentation

Johan Alfredsson (f. 1974) disputerade i maj 2010 på avhandlingen ”Tro mig på min ort” – oöversättligheten som tematiskt komplex i Bengt Emil Johnsons poesi 1973–1982, och arbetar sedan dess som universitetslektor i litteraturvetenskap.

Pågående forskning

Det huvudsakliga forskningsintresset kretsar kring modern poesi, barnlitterära frågor och litteraturdidaktik:

För närvarande arbetar Alfredsson främst med ett större projekt kring den politiska och samhällskritiska potentialen i nutida svensk och dansk poesi, som den kommer till uttryck i olika sorters avantgardistiska storformer (se nedan).

Samtidigt pågår forskning kring poesi som kunskapsform, samt kring bilderbokens multimodala tilltal.

 

Undervisning

Undervisar i litteraturvetenskap, samt i olika sammanhang inom lärarutbildningar.

Forskarnätverk

Är medlem inom följande nätverk:

  • Modernism i nordisk lyrik (NorLyr)
  • Nordiskt sällskap för metriska studier (Nordmetrik)
  • Poesi som kunskapsform vid GU
  • European Network for Avant-Garde and Modernism Studies (EAM)
  • Barn, barndom och kulturella praktiker vid LIR-institutionen
  • BIG (Barn- och ungdomskultur i Göteborg)

Övrigt

Har en utbildningsbakgrund som förutom litteraturvetenskap främst innefattar engelska och journalistik. Utöver detta har han också arbetat några år som mentor och pedagog inom olika arbetsmarknadspolitiska utbildningsprojekt. Har även suttit i redaktionen för Tidskrift för litteraturvetenskap (2008).

Projekt

Gränsöverskridande poesi som motstånd mot makten – var den än visar sig

Detta forskningsprojekt fokuserar hur dagens lyrik i Danmark och Sverige genom själva sin utformning förhåller sig kritiskt, och rentav politiskt, till konventioner och maktordningar. Studien genomförs genom att främst dagens poetiska storformer studeras och analyseras, alltså dikter som både är och vill vara långa och voluminösa. Inom projektet görs också historiska utblickar, mot avantgardets tradition i Skandinavien, och mot poesins formmässiga historia.

En avgörande historisk bakgrund är att den första vågen (1910- och 1920-tal) av internationellt avantgarde (expressionism, dadaism, futurism, surrealism etc.) aldrig fick något starkt fäste inom den skandinaviska poesin. Detta gjorde att den s.k. andra vågen (1950- och 1960-tal) fick ett desto större genomslag här (dock betydligt större i dansk och svensk poesi än i norsk, vilket också är orsaken till att det är de två förstnämnda länderna som fokuseras i studien). Denna andra våg var färgad av helt andra konst- och litteraturidéer än den första, samt av en annan politisk agenda. Bland annat lierade sig dessa konstyttringar tidigt med flera av de främst franska och amerikanska teoretiker som så småningom skulle räknas till det som idag kallas poststrukturalism och dekonstruktion, idériktningar som i hög grad synade och kritiserade konventioner och slentrianstrukturer inom både konst, språk och tänkande.

På senare år har ett antal forskare uppmärksammat, och kartlagt, vilka konventioner som styr det som kallas "fri vers". Denna fria vers är starkt förknippad med den lyriska modernismens genombrott kring 1900, och var ett på många vis enormt brott med poesins former och konventioner som de sett ut fram tills dess. Denna vers innebar att takt och rim, och annan regelbundenhet, skulle ersättas med en frihet att göra som man ville. En av frivers-pionjärerna på svenska språket – Edith Södergran – uttryckte sin vurm för just denna frihet i introduktionen till diktsamlingen Septemberlyran från 1918: "Jag har försökt bringa vissa motsträviga dikter under en rytm och därvid kommit underfund med att jag besitter ordets och bildens makt endast under full frihet, d.v.s. på rytmens bekostnad. [---] Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är". Men vad senare tiders forskning gjort är alltså att visa att även denna "fulla frihet" var styrd av ett stort antal konventioner. Och denna forsknings fynd stämmer väl överens med den typ av tänkande som poststrukturalismen och dekonstruktionen lyft fram i sin civilisationskritik under 1900-talets andra hälft. Något som gör det särskilt lämpligt att studera just det material som studien avser göra.

En förutsättning för studien är också den allt starkare fokusering inom litteraturvetenskapen mot att betrakta det "politiska" som i första hand något som motsätter sig just maktordningar och traderade konventioner - här är den franske filosofen Jacques Rancière ett särskilt viktigt namn. Hand i hand med detta går också en likartad diskussion bland många av dagens unga poeter - en fokusering på hur de konventioner som styr språket och litteraturen är starkt hierarkiska i sig, och därmed bärare av en inskriven maktordning . Och den senare diskussionen syns även tydligt i dagens poesi, inte minst i dess vägran att anpassa sig till de former som exempelvis bokmarknaden kräver. En motsträvighet mot det avpassade, marknadsorienterade och konventionella, som i Rancières mening är högeligen politisk.