Masterstudenten som djupdykt i norskt matarv

Lågåsild är det norska namnet på fisken som vi i Sverige känner till som siklöja. Det är en silvrig laxfisk som hittas i norska, svenska och finska vatten. Från siklöja kommer delikatessen löjrom som är mest känd från Kalix. I Norge simmar lågåsild i sjön Mjøsa där den varit en viktig matresurs sedan medeltiden. Idag är detta ett kulturarv som riskerar att falla i glömska. Majas projekt går därför ut på att undersöka lågåsild som matarv och att sprida kunskapen om denna lilla fisk.

Hösten 2025 påbörjade jag Projekt Lågåsild när jag gjorde min praktik på det norska forskningprojekted FoodStories och friluftsmuseet Maihaugen i Lillehammer. Arbetet har hittills innefattat arkivforskning, intervjuer, fältarbete tillsammans med fiskare och diverse aktiviteter kopplade till projektet. Bland annat har jag samarbetat med Lillehammer Vidaregående Skola, där elever i två klasser i restaurang- och matindustrilinjen har fått både teoretiska och praktiska lektioner om lågåsild som kulturarv och matresurs. Lågåsild har dessutom uppmärksammats på två middagsevent där stjärnkockarna Kokken Tor och Heidi Bjerkan bjudit på gastronomi i världsklass. Därtill går det att lära sig mer om lågåsild i de två podcastavsnitt som spelats in i  projektet, vilka släppts av poddarna Heiamaten och Museumspodden.

I februari 2026 bjöd projektet FoodStories in till ett Culinary Heritage Field Lab på Credo, Nasjonalbiblioteket i Oslo där temat var säsong och bevarande.

Gästerna, som utgjordes av projektets olika aktörer och samverkansparter, bjöds på maträtter och drycker baserade på norska ingredienser och traditioner tolkade med moderna inslag av den välrenommerade kocken Heidi Bjerkan och Credo. Ingredienserna sträcker sig från mjölk och spannmål till viltkött, vilda bär, örter och rotfrukter, med säsong och lagring som ramverk.

För detta evenemang utforskades tekniker som saltning, torkning, rökning, jäsning och ett holistisk användande av ingrediensen. Fokus var på metoder som inte bara säkerställt ingrediensernas hållbarhet över tid, utan också utvecklat distinkta smaker som återupplivats i moderna och framtidssiktande tappning av Heidi Bjerkan med team.

På menyn stod moderna tolkningar av gröt på svarthavre (Fortinna grøt), blodpudding med tranbär, och shaved ice på morot, selleri, pepparrot och krusbär. Till kaffet serverades Nordlandslefse med tranbär och miso, krisekake med vildrosgelé och Berlinerbröd med havtornscreme. En av kvällens många höjdpunkter var den grillade lågåsilden som serverades i stilren uppläggning med kompletterande akvavitsmör och purjolöksroyal. Lågåsilden fiskades under Majas fältarbete med fiskare i Vingnes och löjrommen kom från traditionellt nätfiske i Lortvarpet i Fåberg. 

– Hela kvällen visade potentialen och vikten av att hålla matarvet vid liv, säger Maja. De nordiska komponenter som rätterna lyfte upprätthöll en kvalitet som talade för sig själv, men betonade också aspekter som hållbarhet och värdeskapande.

– Nu skriver jag min masteruppsats om lågåsild och dess potential som matresurs och matarv inom gastronomi. Samtidigt fortsätter jag med min roll i FoodStories där målet är att publicera kapitel och artiklar om mitt projekt. Ett personligt mål är att återvända till Lillehammer nästa lågåsildsäsong och arrangera fler middagar och event. Det gäller att passa på nu när intresset äntligen har ökat!

Efter examen är målet att doktorera i etnologi med inriktning på matkultur. Att forska och få dela med mig av min passion för ämnet är det jag tycker om allra mest. Mat är på många sätt ett underrepresenterat ämne inom kulturforskning och det vill jag såklart ändra på.

Mer information:

Projektet FoodStories: Heritagisation for sustainable value creation (2025-2028) finansieras av Norges forskningsråd och leds av Annechen Bahr Bugge, Oslo Met. FoodStories bygger vidare på projektet FoodLessons: Kulinarisk arv som en ressurs i bygging av Matnasjonen Norge 2030 (2021-2024).