Satsning på miljöövervakning gav hundratals nya maskarter

Image

Livet på vår planet består av oräkneliga arter av organismer så som bakterier, svampar, alger, växter och djur. Ett politiskt mål är att bevara så mycket som möjligt av denna mångfald. Naturvårdsverket har därför finansierat åtta forskningsprojekt med fokus på utveckling och tillämpning av nya DNA-metoder för att hitta modernare sätt att övervaka miljön runtomkring oss.

Ett sätt att mäta hur en lövskog mår kan vara att uppskatta mängden daggmaskar i markfaunan. Men att bara räkna de synliga daggmaskarna som individer är ett trubbigt verktyg för att förstå läget i ett mångfaldsperspektiv. Man bör också veta exakt hur många och vilka arter av maskar som finns i miljön. Tillämpningen av molekylära, DNA-baserade, metoder för artbestämning blir nu allt vanligare inom miljöforskning och miljöövervakning

Christer Erséus, prof. emeritus vid Göteborgs universitet, har ägnat stora delar av sin forskningskarriär åt just detta. Han ledde ett av de nämnda forskningsprojekten, och då med fokus på en grupp av vanliga smådjur i vatten och på land, gördelmaskarna (Clitellata).
– Vi har identifierat särskilda DNA-markörer, ett slags streckkoder, som kan användas för att enklare bestämma olika arter av gördelmaskar. Med hjälp av sådana markörer kan man idag till och med identifiera olika arters DNA-spår i naturen (s.k. miljö-DNA), vilket om det vidgas till även andra organismer åtminstone teoretiskt kan avslöja alla arter som lever tillsammans i en viss miljö, berättar Christer Erséus.

För att det här ska fungera krävs dock att någon tidigare har analyserat DNA-profilen specifikt för varje art, och att få alla svenska organismer kartlagda på detta sätt kommer att ta lång tid. I projektet har forskarna bara studerat sin fokusgrupps DNA. Med DNA-prover från 21 000 maskindivider, främst från nordvästra Europa, kunde 602 arter av gördelmaskar identifieras, men alla kan ännu inte förknippas med kända arter.
− För de många arter som vi nu har karaktäriserat molekylärt med DNA, uppskattar vi att mellan 150 och 210 ännu inte är formellt beskrivna under riktiga vetenskapliga namn. De är helt enkelt nya för vetenskapen, och osäkerheten i antalet beror på att våra DNA-data även skiljer ut de arter som i vårt material bara råkar representeras av unga individer. Sådana maskar går inte att koppla utseendemässigt till en särskild känd art, om man inte har tillgång till vuxna djur, fortsätter Christer Erséus.

Daggmaskar och iglar är mer iögonfallande gördelmaskar, men hundratals mindre arter, bara några millimeter stora, ingår också i gruppen. Gördelmaskar har viktiga funktioner i framför allt nedbrytningen av organiskt material i naturen. Iglar är dock rovdjur eller parasiter. Syftet med projektet har varit att sammanställa virtuella referensbibliotek av DNA-streckkoder för alla arterna.
– Projektet har lärt oss mycket om den taxonomiska och genetiska komplexiteten hos vår djurgrupp. Vår slutsats är att arbetet med denna referensdatabas, och liknande för andra organismgrupper, måste fortsätta. På sikt kan det betyda mycket för övervakningen av artdiversiteten i en till synes alltmer föränderlig värld, säger Christer Erséus avslutningsvis.