Julkalender BioEnv 2022

Vi börjar rätt och slätt, med en som kanske misstas för en spett

Den efter föda ofta hörs hacka, men nerför stammen slipper backa

Vid fågelbordet en gäst så kvick, fast visst saknar den bordsskick?

Men nej, nu får det räcka, det här är väl inte en så svår nöt att knäcka?

Rätt svar är nötväcka (Sitta europaea)

Nötväckan är en relativt liten (ca 15 cm) fågel med gråblå översida och vit eller orangebrun undersida samt ett svart ögonbrynsstreck.  Klättar på trädstammar och utmärker sig genom att de kan röra sig nedåt med huvudet öre. Äter insekter och spindlar men under framför allt vintern även frön och nötter, och är en flitig besökare vid fågelborden.

Läs mer på fågeln.se

Ses ofta i stora gäng, som runt i trädgår'n sig tar en sväng

Där varken äpplen eller bär de rata, och ibland de till och med kallas skata

Melodin är inte särskilt fin, inte alls som deras kolsvarta kusin

Nej på inkräktare deras reaktion, är mest en kraxande skränig ton

Men vart flög de nu i all hast? Jo de sitter visst där i grannens mast!

Rätt svar är björktrast (Turdus pilaris)

Björktrasten skiljs från övriga trastar genom kombinationen av grått huvud, grå övergump och rödbrun rygg. Det är den vanligaste trasten i Sverige och häckar i hela landet.  Den ses ofta söka efter mask, men under hösten och vintern äter de med stor förtjusning bär och frukter av olika slag. Dess vanligaste läte är ett skränigt upprepat ”schäckande”. Ett äldre namn för björktrast är ”snöskata”.

Läs mer på fågeln.se

Nu går vi under jorden, till nån som hjälper oss få mat på borden

Ni som följt oss genom åren, vet att det här kan va’ en svår en

Det finns fler arter än man tror, men den vi söker kallas stor

För gårdagens gäst den är som snask, så det gäller att va’ väldigt rask

Rätt svar är stor daggmask (Lumbricus terrestris)

Släktet Lumbricus omfattar flera arter förutom stor daggmask, till exempel sydlig lövdaggmask (Lumbricus festivus) och stor lövdaggmask (Lumbricus rubellus). Daggmaskarna är några av de viktigaste medarbetarna i våra trädgårdar. De äter och bryter ner växtdelar som ger organiskt material till jorden och därmed näring till växterna, samtidigt som deras gånger bidrar till att syresätta och dränera marken.

Läs mer om daggmaskar på Wikipedia

Skönsång är ej hans grej, när han lockar på en tjej

Men han hörs dock vida kring, att han inte blir helt ding,

Uti bollen är en gåta, och allt sabotage man må honom förlåta

Lite rött gör outfiten komplett, jo visst har du honom sett!

Rätt svar är större hackspett (Dendrocopos major)

Större hackspett är den vanligaste av våra hackspettsarter. Hannen har svart hjässa med röd nacke, medan honan saknar den röd nackfläcken. Båda har en tydlig vit fläck på vingarna. De äter främst insekter, larver och andra smådjur som de hittar i springor och under barken på trädstammar. På vintern äter de framför allt frön från barrträden. Trummar ofta på våren med 8-10 slag per sekund.

Läs mer på fågeln.se

Att djuren hjälper oss kan vi ju aldrig kräva, men dessa ses ofta över blommor sväva.

Och bidrar till att pollinera, så att frön och bär blir många flera

Dessutom larverna ger oss hopp, när de var bladlus äter opp

För att själva slippa bli till föda, de gör sig ingen större möda

Nej mimikry verkar duga - man får allt ge dem att de är sluga!

Rätt svar är blomfluga (Syrphidae)

Blomflugor är medelstora till ganska stora tvåvingar som ofta äter nektar och pollen från blommor, gärna flockblomstriga. Gruppen omfattar runt 350 arter i Sverige, och många av dem  är gulsvarta och liknar getingar. Även om de är ofarliga tror fåglar och andra potentiella predatorer att de är farliga, och undviker dem.

Läs mer om blomflugor på Wikipedia

I trädgården en vanlig gäst, den fågel många gillar allra bäst

Den anses lycka till oss bringa, och även sent på hösten dess ljuva toner klinga

Den till Jesus skänkte tröst, och fick av det färgen på sitt bröst

Ja, om den finns det många myter, men trots det den inte skryter.

Men det är verkligen ingen krake, fast ej heller någon stor drake

Rätt svar är rödhake (Erithacus rubecula)

Rödhaken är en relativt liten fågel (cirka 14 cm) med orange-rött bröst och panna som förekommer allmänt i hela landet. Den är Sveriges tredje vanligaste fågel (efter lövsångare och bofink). I England är rödhaken dessutom julfågeln numer 1.

Sången beskrivs som porlande, med klara toner och många tempoväxlingar. Merparten flyttar söderut till Medelhavsområdet på vintern, men numer stannar ganska många stannar också kvar i södra halvan av landet.

Läs mer på fågeln.se

Ses på marken ofta pickande efter frö, klarar livhanken även om det är snö

En av få som havren i din nek gillar, när den sitter där och bara chillar

Den är liten och gul, nog klarar du detta utan strul

Å kan räkna till sju, har du gissat ännu?

Seså inget slarv, annars får du ta frågan ännu ett varv

Rätt svar är gulsparv (Emberiza citrinella)

Gulsparven är en relativt långstjärtad fältsparv. Hanen har gult huvud och bröst med bruna streck, och ostreckad rödbrun övergump. Honan är inte lika gul. Gulsparven återfinns i stora delar av Sverige, och är övervägande en stannfågel. Minskade kraftigt under mitten av 1900-talet, men återhämtade sig när man minskade användningen av kvicksilver inom jordbruket. Sen dess har det åter skett en minskning och populationen klassas idag som nära hotad enligt Artdatabanken.

Läs mer på fågeln.se

Bland ogräsen en stygg en, trots det en riktig snygg en

Till färgen purpurlila, den hör till de stabila

Fastän vi inte gillar den i vår gröda, den till steglitsen ger välsmakande föda

Liknar på sätt och vis en kotte, å rankas högt av varje skotte

Nu är det slut på denna epistel, och nej, svaret är verkligen ingen mistel

Rätt svar är tistel (Cirsium)

Tistelsläkte omfattar ett stort antal arter. Vanligast i Sveriges är vägtisteln (Cirsium vulgare). Den kan bli upp till 1.5 m hög och blommar från högsommaren en bra bit in på hösten med starkt mörklila blommor. Den har vassa taggar både på bladen och stjälken. Tistelfrön är steglitsernas favoritföda. Tisteln är också Skottlands nationalblomma.

En liten vig krabat, ja i det närmaste akrobat

Den klänger i buskar och snår, och till middag insekter får

Trots namn och storlek inget våp, den trivs i blandskogsbiotop

Herr och fru är väldigt lika, för hjälp kan du på Sveriges flagga kika

Å en inte allt för vågad hypotes, är att de vid ditt matbord ofta ses

Rätt svar är blåmes (Cyanistes caeruleus, tidigare Parus caeruleus)

Blåmesen känner många av oss igen, men den hamnar faktiskt inte ens på tjugo-i-topp-listan över landets vanligaste fåglar.  Däremot håller de ofta till i vår närhet, och är därför lätta att se. Och den ökar i antal. Blåmesen äter främst insekter och spindlar men kan även, främst på vintern även äta olika frön och ollon.

Läs mer på fågeln.se

Jag hoppas att du ej förskräcks, om du denna möter på hundkäx

Även om den som sina släktingar kan lukta illa, för att få andra att den inte gilla

Kanhända namnet spelar oss ett spratt, det är ju en bagge fast ganska platt,

För oss den ingen större skada gör, men kommer i en extravagant kulör

Nej den är alls inte diffus, i sin röd-svartrandiga ”blus”

Rätt svar är strimlus (Graphosoma lineatum)

Strimlusen hör till bärfisarna, som är en stor grupp av halvvingar med över 6000 arter. De sprutar ut illaluktande vätska för att skrämma bort fiender. Strimlusen är distinkt mönstrad i rött och svart – randig på ryggen och nästan rutig på undersidan - vilket signalerar att den är oaptitlig och inte bör ätas. Strimlusen trivs främst på flockblomstriga växter som hundkex med även spanska körvel och kummin. Den behöver varma somrar för att trivas, men ses då ofta i stort antal på en liten yta.

Läs mer på Sveriges entomologiska förening eller Wikipedia

Nog vore det väl fusk, att inte nämna denna invandrade mollusk

I trädgården en riktig marodör, gör ingen på särskilt glatt humör

Dryga decimetern långa, de ratas utav många

Dock inte av en anka, där måste vi va´ franka

Till mord vi ej uppviglar, men för dessa vi kniven nästan striglar…

Rätt svar är mördarsnigel (Arion vulgaris)

Mördarsniglar hör till familjen skogssniglar, och kallades tidigare även spansk skogssnigel. Sen ungefär ett år är dock dess officiella namn just mördarsnigel, då man insåg att den troligen inte alls kom från Spanien. Första rapporterade fallet i Sverige var i mitten av 70-talet, och spridningen tog fart på 80-talet.

Läs mer på Göteborgs naturhistoriska museum

En nära kusin till Knut, men ser lite annorlunda ut

I färgkombinationen, å låter strävare på tonen

De lever även högre opp, men kanske inte riktigt på fjällets topp

På hösten ollon dem lockar, de samlas då i enorma skockar

Å dess lokala namn ger oss en vink, om att vi kan få gäddor i vår hink

Rätt svar är bergfink (Fringilla montifringilla)

Bergfinken är nära släkt med bofinken, men skiljer sig från den med sin vita övergump, orangeröda bröst och svarta hjässa. Sången har liknats vid att man ”kör en träbit genom en liten, liten cirkelsåg”. Bergfinken häckar främst i norra Sverige men drar söderut i stora flockar på hösten. Finns det mycket bokollon övervintrar många, och de är också en relativt vanlig gäst vid fågelborden.

I delar av Norrland har den kallats gäddfräs eller gäddsparv, eftersom deras ankomst sammanföll med gäddans lek, och har ansetts vara ett tecken på att det var lämpligt att lägga ut gäddnäten.

Läs mer på fågeln.se

Är ingen fågel fast man av namnet det kan tro, med denna säkert du haft ett rendez-vous,

En skönhet värdig att va’ lucia, trots att de inte kan ses som fläckfria

Med sina prickar söker de skräck injaga, i alla som vill dem avdagataga

Rätt kvick, fast inte såsom en vessla, dess larver glupskt äter på din nässla

Dock de så här års är rätt tröga, oddsen att se en är inte särskilt höga

Rätt svar är påfågelsöga (Inachis io)

Påfågelsögat är en av våra mest ikoniska fjärilar. Den har fått sitt namn av de stora blåaktiga ögonliknande fläckarna på vingarnas översida. Påfågelsögon övervintrar som vuxna individer, och kan därför ses tidigt på våren, då de livnär sig på bland annat sälg och tussilago. Arten är dock beroende av nässlor för fortplantningen, så genom att lämna lite nässlor i en solig del av trädgården gör du dem en stor tjänst.  De vuxna fjärilarnas främsta fiender är fåglar och trollsländor.

Läs mer på Artdatabanken eller Jordbruksverket

Nu söker vi en yngre generation, som kan gå fram som en hel pluton

Ack ve, trädgårdsodlarn kvad, de knaprar i sig vartenda blad

På mina plantor så chica, som hör till släktet Brassica

Här duger det inte med slarv, måste jag hyra en matglad sparv?

Nej du måste va’ väldigt rask, om odlingen ej ska sluta med magplask

Rätt svar är kålmask

Fast kålmasken är ingen mask utan en larv, och det finns många larver som äter av din kål, till de vanligaste hör kålfjärilen (Pieris brassicae), rovfjäril (Pieris rapae) samt kålmal (Plutella xylostella)

Kålfjärilens larver är gröna med gulaktiga linjer längs ryggen och vardera sidan samt mörka prickar. Äggen är gula och läggs vanligtvis samlade. Rovfjärilens larver är mer enhetligt gröna med smala gula ränder. Äggen läggs ett och ett.  Kålmalens larver är först grågula med svart huvud, senare gröna med gult huvud. Äggen är små, vitgula och läggs ett och ett eller i små grupper

Både kålfjäril och rovfjäril är vita, med svarta fläckar dock är rovfjärilen betydligt mindre (och har mindre fläckar). Kålmalen är en liten relativt oansenlig gråbrun fjäril.

Läs mer på Artdatabanken

• Kålfjäril
• Rovfjäril
• Kålmal

Ännu en mytomspunnen röd en, som till och med sägs bringa döden

Och var man inte snäll och god, den gjorde så att korna mjölka blod

Han darrar ofta på sin ”svans”, men flyttar snabbt, trots lång distans

Just nu man främst den hitta kan, långt bort på Afrikas savann

Han är väl rätt alert, och alls ej introvert

Rätt svar är rödstjärt (Phoenicurus phoenicurus)

Rödstjärten finns i hela Sverige, men flyttar söderut på hösten. De flesta övervintrar i Central- och Västafrika, och resan dit kan gå väldigt snabbt, på bara några dagar. De äter framförallt insekter och spindlar.

Hanen känns igen på sin rödbruna stjärt och undersida, samt svarta strupe, vita panna och gråa hjässa. Rödstjärtarna ses dessutom ofta darra på stjärten.

Läs mer på fågeln.se

Till dräkten monokrom, med ett visslande rytmiskt idiom

Han är lätt promiskuös, vill ha tjejer i en hel drös

Försöker dom väl truga, med en och annan fluga

Men när de gått på tricket, han lämnar alla utom en i sticket

När familjens liv då blir knappare, honan får vara desto rappare

Rätt svar är svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca)

Flugsnapparen äter som namnet antyder främst olika insekter, som den snappar åt sig i luften. Det är en vanlig fågel i större delen av Sverige,  häckar i löv- och blandskog men även gärna i holkar i trädgårdar. Hanarna har ofta mer än ett revir, och ibland lyckas de få honor i båda men det är bara den första som får hjälp med uppfödningen av ungarna. Så här års håller de till i tropiska Afrika, och de återvänder vanligtvis i början av maj.

Läs mer på fågeln.se

Nu drömmer vi oss åter till sommarens alla fester, där dessa utgör vår orkester

Med sina oproportionerligt långa påkar, de behöver inga extra stråkar

De tävla kan i både höjd och längd, och tycks ej särskilt ansträngd

De flesta här i landet är rätt nätta, den vi söker är Sveriges etta

Nej det är ingen loppa, fast den är svår att stoppa

Rätt svar är grön ängsgräshoppa (Omocestus viridulus)

Grön ängsgräshoppa är den vanligaste arten bland det 20-tal gräshoppsarter som finns i Sverige.  I hela världen finns cirka 11000 kända gräshoppsarter. Gräshoppor tillhör tillsammans med vårtbitare och syrsor hopprätvingarna, vilket är en ordning bland insekterna. Som alla hopprätvingar framkallar de ljud genom att täckvingarna gnids mot varandra. Lämna en del av gräsmattan oklippt, och du kommer troligtvis snart att kunna njuta av deras sång under varma sommardagar.

Bildgalleri över alla Sveriges gräshoppor (Naturhistoriska riksmuseet)

En charmig liten boll, som känns igen på rätt långt håll

Främst på bakdelen den långa, och att de samlas ofta ganska många

Särskilt när det är vinter, och de har ögon som korinter

Att fånga insekter är ingen sport, trots att näbben är väldigt kort,

Numer i trädgården de stundom ses, så passa på att njuta om tillfälle ges

Rätt svar är stjärtmes (Aegithalos caudatus)

Stjärtmesen är en liten fågel där just stjärten utgör mer än halva längden. Den känns också igen på sitt vita huvud och sina pigga svarta pepparkornslika ögon. Den trivs bra i fuktig löv- och blandskog med rik undervegetation, och kallas därför ibland även altita. Den äter främst insekter men är trots det en stannfågel som klarar vintern genom att pilla loss frusna spindlar med mera, men äter även en del frön och bär. De samlas i större flockar som hjälps åt att hålla värmen. Den ses numera rätt ofta även vid fågelborden, där de främst gillar talgbollar och jordnötter.

Läs mer på fågeln.se

Vad är det här för typ, ett litet millimeterstort kryp

Som suger näring ur vart blad, det är nog bara myran som blir glad

Men en som gärna mot dem kriga, är vår röda runda nyckelpiga

Annars vi måste knåpa, med vatten och med såpa

Inte för att va´ burdus, men vi vill inte ha dem i vårt drivhus

Rätt svar är bladlus (Aphidoidea)

Bladlöss är en grupp av insekter som hör till halvvingarna. I Sverige finns över 500 arter av bladlöss. De blir cirka 2 till 3 millimeter stora och finns i olika färger, gröna, gula, gråa och svarta.

De kan orsaka rätt stor skada i trädgården, när de suger näring ur växter. Samtidigt kan de utsöndra en söt saft som myror gillar, och myrorna kan på så vis skydda bladlössen från rovdjur som bland annat nyckelpigor och blomflugelarver.

De gör i skymningen sin räd, en stor och skränig flock i stadens träd

Alltid klädda uti svart, måhända läser dom Descartes,

Alls inte svåra att skåda, fast även dessa olycka sägs förebåda

De borde vara mer omsusade, istället skylls de ofta för berusade

Det ryktet kan vi dock inte haja, ity de alls ej verkar svaja

Rätt svar är kaja (Corvus monedula

Kajor tillhör kråkfåglarna, och är svarta med grå nacke. De ses ofta i enorma flockar i stadsmiljöer. I Sydsverige kallas de ofta alika. Men varifrån uttrycken fyllekaja och full som en alika härstammar vet man inte riktigt. Kajan har också ansetts varsla om olyckor, krig eller regn. Liksom andra kråkfåglar är den dock en mycket smart och läraktig fågel.

Läs mer på fågeln.se

Man kan ju ej bli dyster, när man ser denna ”fjärde syster”

En av dess egenheter, är att den kan bli flera meter,

Den gillas av vart bi, och ger oss mången kalori

Och fåglarna i matkön, de trängs för att njuta av dess frön

De flyger ej sin kos, förrän de fått sin dos

Rätt svar är solros (Helianthus annuus)

Solrosor är en av trädgårdens ståtligaste växter, och kan bli flera meter höga. De hör till familjen korgblommiga växter och kommer ursprunglige från södra och sydöstra USA där den sedan länge odlats av ursprungsbefolkningen. De äldsta fynden är över 5000 år gamla. Den odlades ofta tillsammans med ”de tre systrarna” det vill säga majs, bönor och squash.

Till Europa kom solrosen på 1500-talet, först till Spanien där de främst användes som prydnadsväxt. Under tidigt 1800-talet började man i Ryssland utvinna olja ur solrosfröna, och idag är Ryssland tillsammans med Ukraina de överlägset största producenterna av solrosolja och solrosfrön, och de står för över hälften av produktionen.

Läs mer:

”Nyttoväxter från hela världen”, 2013 (av B Eriksen,  Å Dahl & M Neuendorf)

Wikipedia 

Om bären inte plockas, kan man ha tur att dessa skockas

I trädgårn’s träd de då sitter, och fyller luften med ljuvaste kvitter

En klingande svirrande ton, som blir en utsökt kombination

Ihop med den färgglada fracken, och tofsen där bak i nacken

Nej knappast någon annanstans, man möter en sådan elegans

Rätt svar är sidensvans (Bombycilla garrulus)

Sidensvansen är svår att ta miste på, med sin tofs på huvudet och gula teckning på vingarna och stjärtspetsen. Den häckar främst i norra Norrlands skogsland men är en välkommen gäst i våra trädgårdar på höstarna, då stora flockar kan ses kalasa på frukt och bär som hänger kvar på träden. Särskilt tycks de gilla rönnbär.

Sidensvansen har även ett mycket karaktäristiskt läte som kan höras när flockarna flyger runt, och som brukar beskrivas som dallrande silverklockor.

 Läs mer på fågeln.se

Så här dan före dan, är det dags att ta in sin gran

Men du skulle allt ha en väldig tur, om du fått med dig detta djur

Ens om han stött sitt lilla ben, när han provsmakade buffén

Fast det är ju allom vida känt, att den om julens nötter är vår konkurrent

Ta detta som en sporre, det här är kanske en nyhetskorre

Rätt svar är ekorre (Sciurus vulgaris)

Den europeiska eller röda ekorren finns i hela Europa och norra Asien. Trots sitt namn föredrar den barrskog även om den ofta också ses i blandskog och parker. Den äter främst nötter och kottar, men även bark, svampar, mossa, bär och bladlöss. Ett och annat ekollon slinker också ner, även om den röda ekorren sägs vara mindre effektiv på att smälta dem jämfört med den nordamerikanska grå ekorren.

I den nordiska mytologin är Ratatosk en mytisk ekorre som springer upp och ner för asken Yggdrasil med meddelanden.

Läs mer:

Artdatabanken

Naturhistoriska riksmuseet

Wikipedia

Den här är verkligen ingen ful en, och hör om någon helt visst till julen

Då kan du få se den hemmavid, i övrigt är den väl rätt timid

Dock på dess tomteröda dräkt, du kommer spika den direkt.

Om namnets ursprung man visst tvista, och den är sist på årets lista.

Nu är det slut på rimmen dessvärre – en god jul vi önskar båd fru och herre!

Rätt svar är domherre (Pyrrhula pyrrhula)

Domherren är en annan av våra småfåglar som det är svårt att ta miste på, i alla fall hanen. Som det latinska namnet antyder är han klart röd (pyrrhula betyder ungefär ”eldröd”) på bröstet med svart hjässa och grå rygg. Idealiska färger för julkorten! Den har även en kraftig finknäbb, bra för att äta frön, knoppar och bär.

Under en stor del av året lever domherrarna ganska undanskymt i skogen, men under vintern gästar de gärna våra fågelbord. De konkurrerar med rödhakarna om vem som skulle ha hjälpt Jesus på korset och därmed fått sitt röda bröst. I Småland sägs de förebåda snö, när de kommer om hösten.

Läs mer på fågeln.se