Berätta om ditt avhandlingsprojekt, vad har du forskat om?
– Mitt avhandlingsprojekt behandlar ett antal latinska skrifter som författats av den svenske botanikern Carl Adolph Agardh (1785-1859). Han byggde vidare på och utvecklade det vetenskapliga arvet efter Linné – framför allt projektet att åstadkomma en naturlig systematik över hela växtligheten, det vill säga en systematik som återgav naturens egna, inneboende ordning, till skillnad från att ge den en artificiell, människokonstruerad ordning.
Under 1800-talets första tre decennier publicerade Agardh en rad latinska verk inom områdena botanik och biologi, men han skrev också på svenska, franska och tyska. Hans latinska skrifter har emellertid inte uppmärksammats i samma grad som de andra. Från ett nutida perspektiv utgör de exempel på vetenskaplig text från en period när latinet fortfarande var ett levande kommunikationsmedel inom det vetenskapliga samfundet. Min avhandling, som främst behandlar de latinska verken, fyller på så sätt en lucka i forskningen.
Vad fick dig att bli intresserad av latin från början?
– Latin har intresserat mig sedan barndomen, förmodligen genom ett inflytande från flitig läsning av seriealbumen om gallern Asterix. Intresset för Agardh uppkom genom studier i idéhistoria vid Lunds universitet. Under en delkurs om svensk idéhistoria introducerade professor Gunnar Broberg den svenska naturvetenskapens förgrundsgestalter under 1800-talet. I samband med att mitt intresse för Agardh fördjupades, insåg jag behovet av att kunna ta del av hans latinska dissertationer och monografier. I och med det fick jag en praktisk och påtaglig anledning att påbörja de latinstudier jag skjutit framför mig under ett flertal år.
Vad är det viktigaste du kommit fram till?
– Främst ägnade sig Agardh åt att undersöka och beskriva alger, en växtgrupp som Linné inte ägnade så mycket intresse, och det var som algforskare han blev ett namn för samtiden. I dissertationen De metamorphosi algarum från 1820 framställer han en teori avseende förekomsten av olika formförändringar, metamorfoser, hos algerna; från alg till djur, från alg till lav eller svamp, eller mellan olika arter av alger. De här formförvandlingarna beskrivs med hjälp av ett stort antal termer och uttryck som betecknar förändring. Inledningsvis var min hypotes att den här mångfalden av termer och uttryck för förändring utgjorde en terminologi. Men en fördjupad läsning visade att den terminologiska ansats som finns i Agardhs beskrivningar åtföljs av många undantag och inkonsekvenser. En alternativ hypotes var att han använde sig av synonyma termer och uttryck för förändring i avsikt att åstadkomma en variation i sina framställningar av metamorfoserna. Men det som talar emot det är att Agardh i andra sammanhang betonade att man inom botaniken, och i naturvetenskaperna i stort, bör vara återhållsam med synonymer för att inte i onödan tynga en vetenskaplig framställning. Så det finns en fortsatt osäkerhet kring hans användning av dessa termer och uttryck. En mer positiv slutsats är att han även i avsaknad av en definierad terminologi kan framställa exakta beskrivningar av sina observationer av algernas formförändringar genom att använda befintliga, icke-tekniska latinska termer och uttryck för förändring.
Vad hoppas du uppnå med din avhandling?
– På ett övergripande plan hoppas jag att avhandlingen kan bidra till ytterligare kunskap om latinet inom naturvetenskaperna i Sverige under 1800-talets förra hälft. Mer specifikt visar undersökningen dels på behovet av att analysera den språkliga framställningen i ett latinskt källmaterial, dels att källmaterialet måste sättas in i ett idéhistoriskt sammanhang för att bli fullt begripligt. I fallet med Agardh och algernas metamorfoser är framställningarna präglade av naturuppfattningar från bland annat den tyska idealismen och den linneanska idétraditionen.
Du har en bakgrund som konstnär, finns det några likheter mellan att vara konstnär och forskare?
– I båda verksamheterna finns en osäkerhet i vad det hela kommer att utmynna i – det pågår en ständig framåtsträvande verksamhet, ett prövande och förkastande av idéer. I bästa fall leder det efterhand till nya perspektiv och insikter som håller att presentera för en publik.
Text: Janna Roosch
