”Stor betydelse för pedagogisk forskning”

David Card, Joshua Angrist och Guido Imbens får priset för deras utveckling av så kallade naturliga experiment.

Image

– Det randomiserade experimentet betraktas inom många discipliner som den enda metoden för att nå fram till säkra slutsatser om orsak och verkan. Inom de flesta samhällsvetenskapliga discipliner är det dock ofta av både praktiska och etiska skäl omöjligt att genomföra regelrätta experiment, säger Jan-Eric Gustafsson, seniorforskare i pedagogik vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik och fortsätter:

– Pristagarnas stora bidrag är att de har visat att det i många fall går att dra kausala slutsatser genom så kallade naturliga experiment. Sådana ”experiment” skapas genom att forskarna tar till vara situationer som uppstått på grund av slumpen eller policyförändringar, och som ger möjlighet att jämföra grupper av personer som är lika varandra i alla avseenden utom det vi vill undersöka.

Studie om klasstorlekens betydelse

En undersökning som utnyttjar ett naturligt experiment är en studie från slutet av 1990-talet av Joshua Angrist och Viktor Lavy om klasstorlekens betydelse för elevernas kunskaper. De utnyttjade den så kallade “Maimonides Rule”, uppkallad efter rabbinen Maimonides som verkade på 1100-talet och som ursprungligen innebar ett tak för klasstorleken om 40 elever. En skola med 40 elever kunde inrätta en klass, men om skolan hade 41 elever skulle två klasser inrättas, en med 20 elever och en med 21 elever.

– Denna skillnad om en elev kan tyckas betydelselös, men den orsakar en diskontinuitet som skapar förutsättningar för att undersöka klasstorlekens betydelse för kunskapsutvecklingen. Men detta förutsätter givetvis tillgång till information från ett stort antal skolor med ett varierande antal elever, säger Jan-Eric Gustafsson.

Angrist och Lavy analyserade omfattande data från Israel, utifrån dagens regler om delningstal.

– De kunde visa på resultatmässiga fördelar för mindre klasser. I huvudsak sammanföll resultaten med de som erhållits i det enda storskaliga randomiserade experimentet kring klasstorlekens betydelse, den så kallade STAR-undersökningen i USA. Däremot pekade analyser av enkla samband mellan klasstorlek och elevresultat på bättre resultat i större klasser. Detta samband hade dock sin grund i skillnader i elevsammansättning i skolor med olika elevantal och det kan därför inte tolkas som en kausal effekt, säger Jan-Eric Gustafsson.

Svensk studie visade liknande resultat

Det finns också en svensk undersökning av klasstorlekens betydelse som vidareutvecklar Angrist och Lavy’s studie. Den är gjord av nationalekonomerna Peter Fredriksson, Björn Öckert och Hessel Oosterbeek.

– Deras studie baserades på data från UGU-projektet i Göteborg och genom att använda de svenska reglerna om delningstal kunde de visa på resultat som i all huvudsak sammanföll med de som Angrist och Lavy funnit. Genom UGU-projektets longitudinella design kunde de också följa eleverna upp i vuxen ålder och med hjälp av registerdata undersöka arbetsmarknadsutfall. Resultaten visade att elever som gått i mindre klasser hade mer gynnsam inkomstutveckling, och kalkyler pekade på att en investering i små klasser skulle ge god ekonomisk avkastning, säger Jan-Eric Gustafsson.

Jan-Eric Gustafsson ser flera fördelar med naturliga experiment.

– Denna forskning kring klasstorlekens betydelse pekar på att det åtminstone i vissa situationer är möjligt att nå fram till kausala slutsatser med samma säkerhet som i randomiserade experiment. Jämfört med det randomiserade experimentet har det naturliga experimentet därutöver stora fördelar i form av lägre kostnader, snabbare genomförande och färre utmaningar av etisk art.

Text: Carl-Magnus Höglund