Hemarbete inget nytt
Känns det ovant att jobba hemma? Ur ett historiskt perspektiv är det dock ingenting nytt.
– I Sverige blev fabriksarbete vanligt först under den senare delen av 1800-talet. Men att stora arbetsplatser skulle vara det optimala sättet att organisera jobb är inte längre självklart. Det förklarar Staffan Granér, universitetslektor i ekonomisk historia.
I bondesamhället gjordes ingen skillnad på hem och arbetsplats. Det mesta som behövdes tillverkades på gården.
– Också hantverkarna hade sina verkstäder hemma, eller åtminstone i anslutning till hemmet, där även lärlingarna bodde, berättar Staffan Granér.
När industrialismen slog igenom under 1800-talet var också den i början hemmabaserad.
– Den tidiga förlagsindustrin innebar att en entreprenör organiserade och såg till att arbetarna hade allt som behövdes för tillverkning av en produkt, exempelvis vävstol, tråd och annat material. Ofta tillverkade arbetarna varorna vid sidan av det vanliga arbetet på gården. Efter en fastställd tid kom entreprenören och samlade in produkterna för vidare försäljning. Arbete på fabrik kom inte igång förrän maskinerna blev så stora att de inte gick att ha hemma. Det var först då det blev viktigt med bestämda arbetstider, vilket förstås innebar att arbetet tydligt skildes från fritiden.
Arbetarna förväntades leva enligt ett borgerligt ideal, med mannen som familjeförsörjare och kvinnan som hemmafru. Eftersom lönerna var låga fortsatte dock många kvinnor att bidra till hushållskassan med hemarbete.
Också friare yrken fortsatte att i hög utsträckning skötas hemifrån, berättar Staffan Granér.
– I början av 1900-talet tenterade studenterna hemma hos professorn. Universitetsbyggnaden användes för undervisning och möten, men få lärare hade något eget arbetsrum. Också journalister arbetade hemifrån och kom bara in till kontoret för att lämna in en text eller diskutera nya uppdrag.
Vilket som är bäst – att jobba utanför eller i hemmet – beror förstås på omständigheterna.
– Å ena sidan är det billigare för en arbetsgivare att slippa lokalkostnader och låta medarbetarna jobba hemma. Ännu billigare är att inte ens anställa utan bara köpa arbetskraft när man behöver. Det är ju så exempelvis Uber fungerar, och det är den typen av osäkra förhållanden som gett upphov till begreppet ”prekariat”. Å andra sidan kan det finnas fördelar med att veta vilka anställda man har och att de finns tillgängliga och inte plötsligt börjat arbeta med något annat.
– Medarbetare som finns på arbetsplatsen är också lättare att kontrollera, förklarar Staffan Granér. Men en arbetsplats kan även ha stor social betydelse och skapa gemenskap samt en känsla av tillhörighet, vilket både arbetsgivaren och de anställda kan ha glädje av. Det gäller alltså att hitta en balans mellan transaktionskostnaderna, så att arbetsgivaren får så stor nytta som möjligt för en liten utgift.
Ett sätt att minska lokalkostnaderna är genom flexibla kontor, där medarbetarna får sätta sig vid det skrivbord som råkar vara ledigt.
– Den lösningen har hittills inte varit särskilt populär men ökad möjlighet till hemarbete kan förstås ändra på det. Att jobba hemma kan ge en känsla av frihet men det finns nackdelar också. Inte minst är det svårt att organisera sig och kräva bättre villkor om medarbetarna sällan träffas. Och hur mycket de där spontana mötena i korridoren egentligen betyder är förstås omöjligt att veta men många menar att de är viktiga, inte minst när det gäller att komma på idéer. Kanske kommer det i framtiden att finnas virtuella korridorer där man kan springa på någon kollega man inte sett på länge och prata lite?
Den utveckling mot mindre kontorsyta som redan pågått i flera år kommer nog att fortsätta. Men Staffan Granér tror inte att kontoren försvinner helt.
– Chefen vill nog se sina medarbetare på jobbet, om inte varje dag så i varje fall någorlunda ofta. En del myndigheter har börjat med rullande scheman så att alla medarbetare är på kontoret åtminstone ett par dagar i veckan och det systemet kanske kommer att fortsätta. Det är då viktigt att särskilt cheferna ändå är tillgängliga och upplevs som närvarande.
Hur samhället än organiseras efter pandemin kommer det att finnas vinnare och förlorare.
– Det kommer ju att fortsätta finnas människor som på en bestämd tid måste befinna sig på en särskild fysisk arbetsplats, exempelvis byggnadsarbetare, chaufförer och vårdpersonal. Det kommer också att finnas branscher där man ständigt söker nya tekniska lösningar för att rationalisera bort människor. Dessa skillnader i arbetsvillkor kan göra att samhället dras isär ännu mer än idag och det är förstås oroande. Ny teknik ger möjlighet till annorlunda arbetssätt. Men det är inte säkert att vi förändrar oss så mycket ändå. Vi har ett behov av att lära känna kollegor och ha en relation till arbetet, och det behovet kommer vi nog att behöva tillfredsställa på något sätt även i framtiden.
Artikeln publicerades först i GU-journalen #5.