Se seminariet i efterhand
När annonsintäkterna faller i takt med pappersupplagorna och det ena sparpaketet följer på det andra i mediehusen är det framför allt på kultursidorna som de principiella frågor som krisen aktualiserar debatteras. Det blev också mest om mediernas problem diskussionen kom att röra sig när JMG:s gästprofessor Jonathan Falck ledde ett seminarium om kultursidornas ställning och betydelse den 4 november där tre tidningars kulturchefer medverkade.
Gabriel Byström på Göteborgs-Posten har skrivit mycket om hur mediernas villkor i Ungern förändrats under de högerregeringar som på senare år styrt landet. Han varnade utifrån det ungerska exemplet för hur fort det kan gå att begränsa yttrandefriheten, likrikta och nedmontera public service och hota journalister till konformitet.
– Det är till Ungern som Sverigedemokrater reser för att studera mediepolitik sade Gabriel Byström, och samtidigt visar det sig att EU som borde skydda yttrandefriheten i medlemsländer står fullkomligt handfallet och tittar bort.
Jonathan Falck hade som en av seminariets huvudfrågor vilka initiativ de tre kulturcheferna ville se från den nya kulturministerns sida.
Förtroendet för och förväntningarna på kulturministern visade sig låga. Aftonbladets Åsa Linderborg sade sig förknippa Alice Bah Kuhnke med ”välgörenhet, rojalism och kristen tro”, och lade som ytterligare försvårande omständighet till att hon representerar ett parti helt i avsaknad av en egen kulturpolitik.
Åsa Linderborg och Gabriel Byström liksom Ingrid Norrman från Göteborgs-Tidningen var överens om att mediefrågorna är de mest brännande för kulturministern att ta sig an, särskilt som det enligt de tre kulturcheferna rått total stiltje i mediepolitiken under åtta år.
Ingrid Norrmans lokala kulturredaktion ska läggas ner efter ett beslut i Expressens ledning, vilket betyder att ytterligare röster försvinner både ur den kritiska värderingen av litteratur, teater och konst och ur debatten om den lokala kulturpolitiken. Det blir också vanligare att kulturmaterial syndikeras bland tidningar inom samma koncern, vilket minskar mångfalden av röster. Budgetar för arvodering krymper samtidigt som skribenter får acceptera att deras artiklar läggs ut i nätupplagorna utan att arvodena påverkas.
Panelen var överens om betydelsen av att public service får behålla en stark ställning, men medan Ingrid Norrman såg en fortsatt licensfinansiering som framkomlig ansåg både Åsa Linderborg och Gabriel Byström att den spelat ut sin roll och att en finansiering via skatten måste till för att säkerställa tillräckliga och över tid hållbara resurser till public service i framtiden. Givetvis på ett sådant sätt att medlen inte kan tas i anspråk av en trängd finansminister om andan faller på.
Att papperstidningen eventuellt försvinner kommer att betyda förändringar i hur kulturmaterialet disponeras och presenteras. Här finns inga givna lösningar, men man får räkna med att kulturmaterialet av mediehusen kommer att värderas på samma sätt som annat material, alltså efter hur många klick det genererar. Hittills står sig kulturens artiklar bra i sådana mätningar, även långa och innehållsligt komplexa sådana.
Att kulturcheferna skulle ha någon ursmart lösning på hur läsarnas betalningsvilja kan öka var väl inte att vänta, eftersom frågan plågar hela medievärlden medan olika betalningsmodeller visar sig fungera mer eller mindre dåligt. En viktig och etiskt diskutabel omständighet när det gäller mediernas tillgänglighet på nätet tog Åsa Linderborg upp:
– När det krävs inloggning, vilket det ofta redan gör och kommer att göra ännu mer, blir läsaren en kund som lämnar ifrån sig uppgifter om sig själv och därmed blir en projektionsyta för riktad och anpassad reklam. Annonsörer i medierna kommer att kräva allt högre träffsäkerhet när det gäller att nå sina presumtiva kunder på mediernas sajter.
På så sätt blir medierna konkurrenter med andra företag på nätet som Google och Facebook. Återstår att se om Sveriges stolta kultursidestradition håller ställningarna i den situationen. Den borde vara en tillgång, speciellt utmärkande för de medier som värnar den oberoende och kritiska journalistiken.