Lysande utsikter

Göteborgs-Postens chefredaktör Cecilia Krönlein, som inlett seminariet med att berätta om hur tidningen drastiskt minskat sin redaktionella personalstyrka, menade att nyanställningar alltid kommer att behöva göras, men hon skulle gärna se att de nya vid sidan av den journalistiska kompetensen också har de tekniska kunskaper som behövs för att bygga webbsidor, programmera osv. Hon rekommenderade JMG att söka samarbete med Chalmers för att kunna få med sådant kunnande i utbildningen.

Mattias Hermansson, featurechef på Dagens Nyheter, höll med om att en större teknisk färdighet kommer att vara önskvärd hos de som nyanställs. Jag tror också det är viktigt att bestämma sig för om man vill vara generalist eller specialist, sade han, och slutade med att poängtera hur grymt privilegierade de är som kan jobba i medierna under den omvälvning som nu äger rum när allt större delar av produktionen migrerar till nätet, ny tekniska plattformar tas i bruk och nya vinklar och perspektiv måste anläggas på såväl innehållspresentation som försäljning och distribution.

Göteborgs-Tidningens chefredaktör Frida Boisen fullkomligt sprudlade av entusiasm över det nya medielandskap som växer fram och vilka fantastiska möjligheter det erbjuder det hon gärna vill kalla sitt mediehus i stället för sin tidning. Här är desken gemensam för webb och papper och alla möjligheter att ta plats i mediebruset inventeras, man satsar t ex på egen tv-produktion, poddar osv. Givetvis också på sociala medier. Till studenterna riktade hon det glada budskapet:

– Ni har valt helt rätt som satsat på att jobba med medier, det är så jävla kul och det sker en fantastisk utveckling på området. GT/Expressen går lysande och kommer att anställa många i framtiden, just nu anställer vi digitala reportrar och på den mer traditionella sidan satsar vi på en grävgrupp. Nyfikenhet och vilja att berätta tillsammans med digital kompetens är det som behövs!

Cecilia Krönlein tog upp det utvidgade samarbete som tidningarna kommer att ha med bemanningsföretag och produktionsbolag, vilket också innebär en vidgad arbetsmarknad för journalister, men med andra anställningsformer. Hon rekommenderade också studenterna att skaffa sig egna publicistiska nischer, att bli specialister på något eller några områden.

Bakom de optimistiska tongångarna finns en sinister verklighet, där de flesta av landets tidningar tvingats till personalminskningar när försäljningen av papperstidningen minskar och därmed prenumerations- och annonsintäkterna, vilket inte kunnat kompenseras genom prissättning av nätutgivningen. Möjligen var det, som Ingrid Carlberg menade, ett historiskt misstag när tidningarna på nittiotalet började lägga ut material på nätet som var gratis tillgängligt och vande läsarna vid att mediematerial inte skulle kosta något. Panelen var enig om att 2012 varit ett tungt år, men också ett år då många nödvändiga förändringar drivits igenom som kommer att ge ny skjuts åt de gammelmedier som genomgått en metamorfos och kommit ut som fräscha och elektroniskt uppdaterade multimediaföretag.

– Det har varit en kris, men den har avsett struktur och konjunktur, sade Mattias Hermansson, den har inte varit journalistisk. Vi tillhandahåller fortfarande ett högkvalitativt innehåll till ett jämförelsevis mycket lågt pris.

Han exemplifierade pedagogiskt med en minimal kaffemugg. Den cappuccino han köpt på resan till Göteborg kostade 39 kronor, vilket han jämförde med de 13 kronor som landsortsupplagan av DN kostar. Så långt allt väl – men det gäller ju att få folk att faktiskt betala de där 13 kronorna. Även för nätet. Eller för både papper och nät, vilket för närvarande är vad de stora tidningarna erbjuder, en prenumeration på papper ger också tillgång till nätupplagan. Sedan gäller det att hitta betalningsformer som funkar. Det är, som Mattias Hermansson sade, väldigt lätt att klicka bort en betalningsform som är det minsta krånglig. Jag gissar att det kommer lockande rabatter för de som går med på att betala sin mediekonsumtion via autogiro.

En annan sak man var överens om är att ägarkoncentrationen kommer att öka, det blir färre och större företag som äger ett antal varumärken med skilda karaktärer och målgrupper.

En fråga till panelen handlade om vad det samarbete med företag som Google och Apple kan betyda när det gäller medieföretagens oberoende. Panelen medgav att det finns problem här, men man arbetar med att göra sig mer oberoende genom att äga sina tekniska plattformar, att distribuera viktigt material mer via webb än med appar osv.

Cecilia Krönlein beskrev hur man på GP utvecklar berättandets och presentationens former för att bli mer tydliga och klargörande, hon betonade tidningens upplysande och kunskapsbildande funktion. Enligt Mattias Hermansson har det ”blivit svårt att vara dålig”, kvalitetskraven ökar och det gäller att kunna möta en förväntan på kvalificerad journalistik som gärna kommer till uttryck i det långa berättandet. Tidningsfria dagar kommer inte längre att finnas, nätupplagan kommer att ges ut varje dag. Likadant gör GP, som också satsar på magasin tillsammans med DN och Sydsvenskan.

Frida Boisen lyfte fram tidningens roll som opinionsbildare med GT:s pågående kampanj för folkomröstning om trängselskatten som exempel. Åsikter på nyhetsplats var inget som morgontidningarnas redaktörer ville se, där håller man på traditionen och reserverar tidningens tyckande och opinionsbildning till ledarsidorna. Frida Boisen kallade tidningens kampanj för folkinitiativ, vilket antyder att tidningen ”bara” ger röst åt en opinion, men det kan väl inte uteslutas att den har en egen agenda.

Medievärldens förändring är mer genomgripande än någon gång tidigare och medieföretagen utsätts för stora påfrestningar, men ett nytt medielandskap växer fram, och där kommer den goda journalistiken att även i fortsättningen vara det centrala inslaget och det centrala värde som motiverar hela den mångskiftande apparat med tekniska plattformar och digitala kanaler som den ingår i. Det är mitt intryck av seminariet. Sedan kanske det finns fler som liksom jag står vid brevlådan i oxveckornas vardagar med morgonens tunna tidningsfladder i handen och undrar hur lite papper man egentligen kan ta betalt för.