Barn- och ungdomsidrott i fokus i ny bok
I den nyutkomna antologin Idrott. Hundra år i Göteborg medverkar bland andra professorerna Göran Patriksson och Claes Annerstedt vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap. Den hundraåriga idrottshistorien i Göteborg som de är med och tecknar är en berättelse om idrottens utveckling från hobby till yrke, om utövare, entusiaster, laganda och hälsa.
Boken om barn- och ungdomsidrotten är den sjätte i en serie om tio antologier som ges ut inför Göteborgs 400-årsjubileum 2021. Och precis som i de övriga antologierna är det de senaste 100 åren som lyfts fram.
Boken presenterades vid ett boksläpp på Idrottsmuseet i Kviberg med flera av de deltagande skribenterna närvarande. Dessutom var William Thoresson på plats. Han blev OS-mästare i fristående gymnastik vid olympiaden i Helsingfors 1952 och är nu också den som pryder antologins omslag.
Remarkabel utveckling
I antologins två inledande kapitel – Barn- och ungdomsidrott – en bred översikt samt Skolidrottens utveckling beskriver Göran Patriksson och Claes Annerstedt bland annat hur barn- och ungdomsidrotten har utvecklats i Göteborg.
– Barn- och ungdomsidrotten har genomgått en remarkabel utveckling både i landet som helhet men kanske mest tydligt i Göteborg; från en liten och ofta ifrågasatt företeelse till den svenska idrottsrörelsens största del och som uppskattas högt av flertalet medborgare, skriver de.
Organiserad barn- och ungdomsidrott utanför skolans regi är en relativt ung företeelse. Det var först på 1960-talet som anslutningen av barn och ungdomar till vuxnas idrottsföreningar fick ett kraftigt uppsving i Sverige.
Utan maximala ansträngningar
Innan dess lekte och idrottade man visserligen ändå, men under idrottsrörelsens första decennier och fram till i slutet av 1950-talet ansåg idrottsrörelsens egna företrädare att det var olämpligt att yngre tonåringar ägnade sig åt systematisk träning och inte minst tävling.
– Den officiella uppfattningen var att först i femtonårsåldern ansågs det legitimt att unga människor kunde börja idrotta, men då fortfarande på ett försiktigt sätt och utan några maximala ansträngningar, skriver de båda professorerna.
Ett exempel på det senare är att skolidrotten i Göteborg 1921 införde noggranna bestämmelser för hur terränglöpningsprovet inom skolungdomens idrottsmärke skulle genomföras. Skolungdomarna var således tvungna att följa en ledare, som löpte med den hastighet som krävdes för att maxtiden nätt och jämnt skulle underskridas. Först några hundra meter från mål gavs skolungdomarna rätten att öka farten efter egen förmåga.
Antologins redaktörer är Cege Berglund, erfaren sportjournalist, och Gudrun Nyberg, läkare och professor emeritus vid Sahlgrenska akademin. Gudrun Nyberg är dessutom initiativtagare till och huvudredaktör för hela serien Hundra år i Göteborg om tio volymer som är ett projekt med anknytning till Göteborgs 400-årsjubileum 2021.
Claes Annerstedt, t v, och Göran Patriksson.