Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Staffan Lundén

Forskare

Institutionen för
kulturvård
Telefon
Besöksadress
Guldhedsgatan 5a
41320 Göteborg
Postadress
Box 130
40530 Göteborg

Om Staffan Lundén

  • Fil. Dr. i Arkeologi 2016

Forskningsintressen

Mina huvudsakliga forskningsintressen rör kulturarv och museer med koppling till frågor kring skapandet och omskapandet av (vetenskaplig) kunskap, materialiteter, minnen, representationer och identiteter (till exempel avseende etnicitet, genus, klass, nationalism, ras och synen på ”den andre”). Fokus har legat på den samtida handeln med plundrade arkeologiska föremål och på museers och forskares relation till denna handel samt på frågan kring rätten att äga och representera omtvistade kulturföremål i museisamlingar. Forskningsetiska och vetenskapssociologiska frågor har utgjort centrala aspekter samt frågor kring hur historiska orättvisor (och privilegier) ska hanteras i nuet.  

Den samtida illegala handeln har jag behandlat i ett par artiklar: ”Forntid till salu” (1999), ”The scholar and the market” (2004), ”Skriftsamleren” (2005), ”Perspectives on looting” (2012). Ett tema som tas upp ur olika synvinklar i dessa artiklar är hur museer och forskare varit med och legitimerat den illegala handeln med plundrade föremål. I Lundén 2012 sätts frågan om handeln som går från de fattigare till de rikare delarna av världen också in i ett större perspektiv av globala ojämlika maktrelationer.

Min avhandling Displaying Loot. The Benin objects and the British Museum (2016) tog sin utgångspunkt i British Museum och dess samling av föremål plundrade i Benin City 1897. Frågeställningen var hur museet representerar (och till och med ”skapar” eller ”gör”) dessa föremål och även afrikansk och brittisk identitet i utställningar och publikationer, samt hur omständigheten att museets äganderätt till dessa föremål är omtvistad påverkar museets framställningar. Min analys visade att ägandekonflikten har en stark inverkan på museets framställningar. För att skydda sig från krav på återlämnande glorifierar och förvanskar museet sitt eget mörka förflutna. Analysen visade även att museets utställning tecknar bilden av afrikaner som traditionella och västerlänningar som framåtskridande. Teoretiskt anknyter studien till det postkoloniala fältet (Said), diskursanalys (Foucault), materialitetsstudier (Appadurai, Kopytoff), genusstudier (Haraway), och översättningsstudier (Sturge). Analysen av British Museums eget identitetsbygge är inspirerad av teoribildningen kring skapandet av nationell identitet (Anderson, Billig, Hobsbawm).

Artikeln ”Vad berättar Akropolis?” (2016) diskuterar hur Akropolis i Aten formats och omformats i olika syften genom tiderna med fokus på hur byggnaderna på Akropolis gestaltats sedan 1800-talet och på Akropolis funktion i skapandet av grekisk nationell och västerländsk europeiskt identitet.

En kortare artikel ”Vad skapade 1700-talets Göteborg?” (2013) handlar om vilka ”faktorer” som är med och skapar en museiutställning (personliga ställningstaganden, institutionella traditioner, materialitet i form av lokaler och samlingar, antaganden kring publikens förväntningar osv.).  

För närvarande studerar jag hur Beninföremålen representeras i museer i Nigeria och hur Parthenonskulpturerna representeras på Akropolismuseet i Athen och på British Museum, London.