Länkstig

Antisekretorisk faktor vid inflammation och sekretionsrubbningar

Forskningsgrupp

Kort beskrivning

Antisekretorisk faktor (AF) är ett 43 kD protein som uttrycks i de flesta av kroppens celler. AF hämmar inflammation och reglerar sekretionsprocesser och kan utgöra en del i det medfödda immunförsvaret. I en frisk person finns merparten av AF i en inaktiv form. AF kan aktiveras genom att tarmen exponeras för bakteriella toxiner eller genom intag av specifika födoämnen. Den aktiva sekvensen som förmedlar AF:s effekter är en 8 aminosyror lång N-terminal peptid. En något längre peptid, AF16, är mer stabil och därmed användbar för experimentella studier. Kliniska studier påvisar en gynnsam effekt av ökad AF-aktivitet vid sjukdomar där sekretionsrubbningar och/eller inflammation ingår. Eva Jennisches projekt syftar till att söka klarlägga verkningsmekanismerna för AF och undersöka hur man bäst kliniskt kan utnyttja dess positiva effekter.

Antisekretorisk faktor (AF) är ett 43 kD kroppseget protein med antisekretorisk och antiinflammatorisk effekt. AF identifierades och klonades (1995) i vår forskningsgrupp och vi har sedan dess arbetat med att undersöka AF:s egenskaper och funktioner i kroppen (1).

De flesta av kroppens celler innehåller AF, och AF kan också påvisas i plasma och bröstmjölk. AF föreligger till största delen i en inaktiv form hos den friska människan. Vid diarrétillstånd aktiveras AF, och den ökade AF-aktiviteten bidrar till att tarmsekretionen normaliseras och diarrén upphör. AF ingår således i kroppens försvarssystem mot infektioner och störningar i kroppens vätskebalans (2). AF tillhör det innata immunsystemet. AF aktiveras genom verkan av bakterietoxiner, men AF aktiveras även genom intag av speciella födokomponenter. Vi har visat att ett kosttillskott i form av SpecialProcessade Cerealier (SPC-Flakes®) ökar AF-aktiviteten i plasma (3). Preformerat aktivt AF kan också tillföras direkt genom intag av en äggdryck framställd från äggula med hög halt av AF (Salovum®) (4, 5). Människor med nedsatt motståndskraft, såsom kroniskt sjuka och spädbarn, kan ha svårigheter att på ett effektivt sätt aktivera AF, till exempel vid diarrétillstånd. Dessa patientgrupper kan ha god nytta av AF-terapi, antingen i form av AF-aktiverande kost, SPC-flakes, eller genom intag av preformerat AF i form av Salovum®.

Kliniska studier har visat att AF-terapi kan minska sjukdomssymptomen vid inflammatorisk tarmsjukdom, dvs. ulcerös kolit och Crohns sjukdom, samt vid diarrétillstånd av olika ursprung (6). Även vid yrselsjukdomen Menieres sjukdom har AF-terapi visats vara av stort värde (7, 8). Speciellt glädjande är att denna form av behandling har varit framgångsrik vid behandling av spädbarnsdiarré i Pakistan, vilket visar att behandlingen fungerar även i låginkomstländer (4). Såväl SPC-Flakes® som Salovum®, är kosttillskott som enligt läkemedelsverket är klassade som ”mat för specifika medicinska ändamål”/”Food for Specific Medical Purposes”. De kan enkelt infogas i den sedvanliga kosten. Hittills har några biverkningar i medicinsk mening inte uppträtt.

Den aktiva sekvensen som förmedlar AF:s effekter är en 8 aminosyror lång N-terminal peptid. En något längre peptid, AF16, är mer stabil och därmed användbar för experimentella studier. Liksom det hela proteinet hämmar AF-16 koleratoxin-inducerad diarré.

Djurförsök har visat att AF-16 tillfört intranasalt eller intravenöst minskar vävnadstrycket i solida tumörer (19). Ett minskat vävnadstryck skulle kunna förbättra penetransen av cytostatika in i tumörvävnaden och därmed förbättra behandlingseffekten (20). Då AF16 även visade sig kunna minska den intrakraniella tryckökningen i en råttmodell för traumatisk hjärnskada (18), genomförs en behandlingsstudie på Neurokirurgen SU, där patienter med traumatisk hjärnskada behandlas med Salovum® som tilläggsbehandling (21). Hittills har fem patienter behandlats och Salovum® förefaller ha en trycksänkande effekt som kan bero på att hjärnödemet minskar då AF tillförs.

Våra kliniska studier visar således att de olika formerna av AF-terapi är av stort värde som tilläggsbehandling vid en rad vanligt förekommande sjukdomar. Det är emellertid fortfarande oklart hur AF i detalj på cellulär nivå utövar sina positiva kliniska effekter. För att denna kostbehandling ska finna mer allmän acceptans och förtroende bland patienter och myndigheter är det därför nödvändigt att finna verkningsmekanismerna för AF.

Gruppmedlemmar

Ivar Lönnroth
Stefan Lange

Samarbete

Chalmers, Per Malmberg
Neurokirurgen SS/SU, Kliment Gatzinsky
Karolinska Institutet/KS, Anna Gustafsson
Uppsala Akademiska sjukhus, Peter Nygren