”Hela det huset osar kreativitet”
Christian Hjärner och Amanda Gustafsson går tredje respektive fjärde året på teaterlärarprogrammet med fördjupning. De berättar om pusselbitar som faller på plats, vikten av vetenskap och hur teori och praktik går hand i hand.
Varför har ni valt att gå ettämnesinriktningen och inte tvåämnes?
Christian: Pedagogik och fördjupning inom teater passade perfekt för vad jag ville ha. Mitt privata intresse låg väldigt mycket i teater. Jag hade jobbat lite som lärare inom improvisationsteater, men märkte att jag saknade just pedagogiken. Jag hade däremot inget större intresse av att bredda ut till andra bitar som jag inte hade planerat innan.
För mig var det självklart att välja teater med fördjupning. Det är ju det jag vill jobba med.
Amanda: Jag har också undervisat och har även en skådespelarbakgrund, så för mig var det också självklart att välja teater med fördjupning. Det är ju det jag vill jobba med. Dessutom får vi skriva våra uppsatser och göra vår praktik inom vårt förstaämne, teater. Det avgjorde mycket för mig.
Christian: Men jag har också en tanke i bakhuvudet att när jag väl har fått pedagogiken så finns andra ämnen att söka längre fram, om jag skulle vara intresserad. Svenska till exempel. Jag tror att svenska och teater jobbar väldigt bra ihop. Det finns väldigt mycket likheter däremellan på vissa plan.
Amanda: Jag känner hela tiden att jag egentligen vill ha alla ämnen! Det är spännande bara att få undervisa! När vi läser ihop med folk som pluggar andra ämnen tänker jag ofta ”Jag vill också ha religion! Jag vill också ha slöjd!” Men om jag fick välja ett annat ämne skulle det vara historia.
Hur ser en vanlig studievecka ut för er?
Christian: Under pandemin har det varit mycket framför datorn via Zoom. Dels föreläsningar som fungerar i det formatet, men också den biten som är lite klurigare: ”Nu ska vi ha en uppvisning, eller nu ska vi träna fysisk! Kan vi göra det via Zoom? Hur långt kan vi gå via Zoom?”
Det är inte så att du har det teoretiska å ena sidan och sen det praktiska å andra sidan, utan allting vi gör går ihop.
Amanda: Mina tidigare erfarenheter av universitetsstudier är att du avslutar en kurs för att sedan gå vidare till nästa. Så ser inte riktigt vår utbildning ut, utan vi försöker på något sätt att hålla igång lite samtidigt. Med ett ämne som teater är det inte så att du har det teoretiska å ena sidan och sen det praktiska å andra sidan, utan allting vi gör går ihop. Allting som ingår i teatern är så himla levande!
Christian: Allting är på något sätt som små pusselbitar som hela tiden kommer tillbaka och så märker man att ”ja just det! Den här biten har fått lite mer färg nu. Nu förstår jag hur den sitter ihop där, med rösten som vi jobbade med i ettan!” Och det är något jag tycker är roligast med programmet, att vi får tillfälle att se alla de här bitarna.
Amanda: Nästan alla kurser avslutar vi med någon typ av projekt. Då kan vi till exempel vara instängda i en black box under två veckor i maj, utan att se dagsljus. Och det är skitkul. Sista projektet på våren är oftast någon typ av föreställning, där du antingen går in som regissör, skådespelare, scenograf eller kostymör. Eller jobbar med någon av de andra klasserna.
Christian: Vi får på något sätt en ”backstage-syn”, där vi ser och får vara med om och får lära oss lite av allting och se hur allting funkar.
Detta med att bli lärare, vad har ni för tankar kring det?
Amanda: Ju mer jag har tagit del av den här utbildningen desto mer har jag insett att du behöver den pedagogiska biten. Jag hade som sagt redan undervisat i teater en del innan jag började på lärarutbildningen, fast mer hållit i barngrupper och regisserat någon uppsättning. Innan tänkte jag alltid någonstans att det handlade om det här ordet som blir lite fult på något sätt: talang. ”Vadå? Vetenskaplig grund har ju ingenting med teater att göra! Det är ingen vetenskap! Antingen har man det eller så har man det inte.” Men alltså, det är en av de största förändringarna som jag skulle säga att jag har gått igenom nu… Det finns en vetenskaplig grund och den går att applicera på teater också. Det är inte det här flummiga som man tänker, utan det finns en idé bakom varje teaterövning, även om det bara är en uppvärmning.
Christian: Min största skräck har väl varit lite grann att sätta mig i den rollen att kunna bedöma och att vara den som i slutändan kollar på kriterierna och säger ”Jaha, här saknas detta.” eller ”Här finns det gott att ta av.” Men jag har ganska nyligen, det har legat och grott lite grann, insett att Skolverket och omdömena är mycket mera konkreta och mera som ett stöd och en hjälp än vad jag har insett förut. Och nu på något sätt förstår jag – och har en större lust att utforska – hur man kan bygga upp en kurs så att eleverna får med sig de kunskaperna som behövs. Det blir som ett nytt pussel som jag får lägga i vilken ordning jag vill.
Hur ser ni på Högskolan för scen och musik som institution? Beskriv stämningen!
Amanda: Hela det huset osar kreativitet. Kan man säga så? Det är sån känsla som vi alltid pratar om... I skolan i Sverige – gymnasieskola, grundskola, universitetet – finns det så mycket regler och så mycket rätt och fel. Och det är bra på ett sätt, men det hör inte alltid hemma när man ska lära sig nya saker. Men när jag kommer till Högskolan för scen och musik får jag på något sätt andas ut. Och jag får så mycket inspiration och jag möts av så mycket glädje och kunskap och erfarenhet bara av att träffa dem som jobbar där.
Jag upplever att det är en plats där saker hela tiden händer i Familjen Kreativitet.
Christian: Det är ett hus som stinker av jazz och teateruppsättningar. Jag upplever att det är en plats där saker hela tiden händer i Familjen Kreativitet. Vi har också haft väldigt många möjligheter att få möta andra lärare till exempel inom dans och musik. Men det är ju så klart estetiskt att bara kunna gå omkring och se att där är ett piano och i det här rummet är allting klart för en ljussättning, och vill jag ha något mer går jag bara in till Freddan och frågar. Och vill jag ha någonting annat i ljudväg så går jag och lånar en mikrofon. Allting finns där. Det är en stor verkstad som hjälper till att skapa kreativiteten. Det osar, det händer saker hela tiden och det är nånting som jag saknar väldigt mycket nu under pandemin, att vara där!
Amanda: Ja, gud ja!
Text: Johan Kollén
