Hoppa till huvudinnehåll
Göteborgs universitet
Bild
Karin Rickardsson och studenter i Müntzingsalen på Högskolan för scen och musik
Karin Rickardsson undervisar ämneslärarstudenter i dans
Foto: Johan Wingborg
Länkstig

”Dansen är alltid värd ansträngningen”

Revyförfattaren Peter Flack, New York och en rödhårig folkdansare. Det är några av Karin Rickardssons möten under dansen som tagit henne dit hon är idag – lärare och programansvarig för ämneslärarutbildningen i dans på Högskolan för scen och musik.

I min bransch pratas det om uppoffringar. Så har jag aldrig känt. Dansen är alltid värd ansträngningen.

Det är tomt och stilla i den stora danssalen på Artisten. Långa fönster vetter ut mot Götaplatsen och över speglarna hänger en gigantisk tavla av Nils Nilsson med ett folkdanslag mitt i en rörelse. 

− Jag brukar tänka att det är jag, säger Karin Rickardsson och pekar på en av kvinnorna på tavlan som har lika rött hår som hon. Varje morgon räcker det att jag kommer in i salen, tittar på tavlan och känner doften från den svarta mattan för att jag ska känna mig lycklig. Dansen har liksom tagit plats i mina nervbanor.  

Karin Rickardsson är lärare och programansvarig för ämneslärarutbildningen i dans på Högskolan för scen och musik. I den stora danssalen börjar hon de flesta av sina arbetsdagar med att själv gå genom de steg och rörelser som hon senare ska lära sina studenter.  

− Det här är mitt kontor, säger hon med ett skratt och visar ett litet bord med en dator och en högtalare bredvid. 

Karin började arbeta på Högskolan för scen och musik 2018. Hon lämnade frilanslivet som dansare för en trygg anställning på universitet. Men att bli danslärare var aldrig hennes andrahandsval.

−  Jag älskar att undervisa, att se mina studenter utveckla sina talanger, växa på sina villkor och uppfylla sina drömmar.

Foto: Johan Wingborg

För henne började allt en kväll på 90−talet med Peter Flacks revy. Karin var 13 år och hade åkt med sina föräldrar från hemorten Sköllersta till Örebro för att se sin livs första scenproduktion.

Det var det häftigaste jag hade sett. Energin, musiken, rörelsen − det gick inte att motstå. 

Så fort hon fick åka bussen själv till Örebro började hon ta dansklasser. Det blev snabbt mer och mer; jazz, disco, balett och nutida dans. En dag fick Karin rådet av dansskolans ägare, tillika Peter Flacks fru Marie Kühler, att gå på en audition. Det skulle komma att bli många föreställningar och ett långt sammabete med Peter Flack.  

− Det var en fantastisk och oerhört värdefull erfarenhet att få arbeta som professionell dansare så tidigt i karriären. När jag sedan gick på Balettakademien visste jag vad som väntade efter utbildningen. Det gav motivation och tillförsikt.

Karins danskarriär innehåller roller på flera av Sveriges stora scener. Under många år arbetade hon även parallellt som danslärare innan hon till sist helt lämnade scenen. 

− Efter 15 år av auditions ville jag ha något nytt och tryggt. Jag längtade efter att få stanna kvar på en plats och fördjupa mig, säger hon.

Danslärarutbildningen fanns dock inte då och Karin kompletterade en lärarutbildning med studier i dansmetodik i New York. 

− Den utbildning jag gick hade en allmän undervisning i pedagogik och didaktik men jag saknade metodik om hur man undervisar specifikt i dans. Numera finns det på ämneslärarutbildningen, säger hon. 
 

Foto: Johan Wingborg

Det är lunchdags och Karin sätter sig med sin matlåda i näckrosparken utanför Artisten. De närmsta åren ska hennes arbetsplats gå genom en förändringsprocess. Artisten ska byggas om och förutom utbildningar inom musik, dans och scenkonst ska även design och konst flytta in.  

Tänk vilka samarbete vi kommer kunna skapa. Det ska bli så spännande!

Men närmast väntar uppdraget som programansvarig. Karin tar över efter Ninnie Andersson och vill förvalta sin företrädares arbete med att ge utbildningen vetenskaplig förankring. Samtidigt vill hon utveckla den konstnärliga förankringen genom en ny kursplan. 

− Min vision är att studenterna ska få en bred kunskap om dans. Det är viktigt att de kan problematisera ämnet i förhållande till skolans värld och värdegrunder. Hur dansar vi och varför? Och vilka får dansa? Det är en demokratifråga.

Estetiska program på gymnasiet är en vanlig arbetsgivare för studenter från danslärarutbildningen, men även folkhögskolor, kulturskolor och privata skolor.

− När du gått här får du den bästa av två världar, både möjligheten till en trygg anställning och att få hålla på med dans, säger hon. 

Karin ser fram emot uppdraget som programansvarig, att få en större helhetsbild, planera och påverka fler moment av utbildningen. Samtidigt kommer källan till hennes arbete alltid finnas i danssalen. 

− Dans är det absolut roligaste jag vet. Det är ett tillstånd av lycka. Att sedan få se samma dansglädje i mina studenter − det kan inte bli bättre. Dans spelar också en viktig roll i dagens samhälle genom sin möjlighet att kommunicera känslor och upplevelser. Det gör dansen till ett unikt verktyg som skapar starka individer. 

Text: Åsa Rehnström

Danskarriär Karin Rickardsson

Utbildad på Balettakademien i Göteborg, Dance New Amsterdam i New York samt på Göteborgs universitet.

Arbetat som professionell dansare med koreografer som Roine Söderlundh, Marie Kühler och Lasse Kühler på bland annat på Oscarsteatern i Stockholm, Scandinavium i Göteborg, Parkteatern i Örebro och på Malmö Opera.