Ljuger du för barnen om tomten?
Är det okej att ljuga för barnen om tomten? Språkforskare vid Göteborgs universitet har analyserat hur svenska föräldrar argumenterar och förhandlar betydelsen av ordet ljuga, i onlinediskussioner på ämnet om det är rätt eller fel att ljuga för sina barn om tomten.
De allra flesta anser att det är moraliskt fel att ljuga, men trots det upprätthåller många föräldrar myten om jultomten inför sina barn. Hur är det nu: ”En lögn är en lögn”, eller beror det kanske på avsikten?
Staffan Larsson, professor i datalingvistik och Jenny Myrendal, universitetslektor i pedagogik med en bakgrund inom språkvetenskap och språkteknologi, undersöker hur ord används för att uttrycka värderingar och moraliska positioner i sociala sammanhang. I en studie inom forskningsprojektet Not Just Semantics har de undersökt hur ordet ljuga förhandlas i diskussioner om att upprätthålla tron på tomten på internetforumet Familjeliv.
Hur ords betydelse förhandlas
I studien ingår trådar som innehåller sekvenser av ordbetydelseförhandling (så kallad WMN, Word Meaning Negotiation) med fokus på orden ljuga och ljuger. Alltså diskussioner där fokus förflyttas från huvudämnet (för eller emot att aktivt förmå barn att tro på tomtens existens) till en diskussion om betydelsen av ett visst ord – i det här fallet vad det innebär att ljuga.
– En fördjupad förståelse av WMN kan hjälpa oss att förstå varför människor pratar om, och ibland kämpar för, ords betydelser, och varför prat om betydelser inte är "bara semantik" som man ibland hör i debatten, säger Staffan Larsson.
Laddade ord
Varje ordbetydelseförhandling inleddes med att någon ifrågasatte användningen eller betydelsen av ordet ljuga eller ljuger. Mönstret antyder att deltagarna för att kunna diskutera de etiska dimensionerna ibland behöver reda ut vad som räknas som att ljuga.
– Vi ser att de flesta i hög grad vill undvika att beskriva traditionen som att ljuga, och i stället framhåller att det handlar om lekfull fantasi och en del av julkulturen. Det finns en mindre grupp som står fast vid att en lögn är en lögn, men de är i klar minoritet, säger Jenny Myrendal.
För forskarna var det tydligt att ordvalet ljuga/lögn var centralt i argumentationen kring frågan ”Är det rätt eller fel att aktivt få barn att tro på tomten?”.
– De som uppfattar det som moraliskt problematisk använder konsekvent dessa ord – och eftersom de är starkt negativt laddade tvingas de som vill försvara traditionen att först hantera just ordvalet. Argumentationen riktas därför mot själva begreppet, säger Jenny.
Därefter definierar försvararna av traditionen vad ljuga innebär och placerar tomtetraditionen utanför den kategorin. På så sätt blir kampen om ordets betydelse ett sätt att ta ställning i sakfrågan.
– I materialet ser vi hur föräldrar starkt kopplar ordet ljuga till frågor om ansvar, tillit och den egna föräldraidentiteten. Därför räcker det inte att diskutera vad man gör i praktiken, man måste också komma överens om vilka ord som är rimliga att använda om det. Ordbetydelsen blir en central arena för förhandling om vad som är rätt och fel, säger Jenny.
Finns det någon vinnare?
Att värdera argumentationen i sig är svårt eftersom olika perspektiv framstår som övertygande beroende på vilken utgångspunkt man tar, anser språkforskarna.
– De som menar att en lögn är en lögn har en tydlig logisk struktur i sina resonemang: om en förälder säger något som hen vet inte är sant, i syfte att barnet ska tro på det, så uppfylls kriterierna för att det ska räknas som att ljuga, säger Jenny.
Samtidigt är det ofta de som försvarar traditionen som får störst gehör i diskussionen, inte minst eftersom många själva vuxit upp med tomten och vill föra vidare traditionen till sina egna barn.
– Deras argumentation synliggör hur betydelseförhandlingen fungerar: de pekar på aspekter av ordet ljuga som de menar inte är uppfyllda, till exempel en avsikt att skada eller påverkan på tilliten. Det jag finner mest intressant är hur respektive position använder språket strategiskt för att omdefiniera vad handlingen innebär, och därigenom legitimera sin moraliska hållning, säger Jenny.
Kamp om definitioner
Studien tyder på att det har en viktig roll för förhandlingen av ordets betydelse att ifrågasätta dess användning i det specifika sammanhanget. Det känner forskarna igen från andra studier de gjort.
– Ordet ljuga är laddat och det är vanligt att diskussioner om språkliga nyanser uppkommer när det rör just laddade ord. Tycker man att handlingen är okej så vill man få bort det ordet och hellre använda något annat, säger Staffan Larsson.
I princip går det att studera ordbetydelseförhandling kring vilket ord som helst, men särskilt intressanta ur ett forskningsperspektiv är ofta ord som kombinerar en grundläggande semantisk kärna med starka moraliska dimensioner.
– Då blir kampen om definitionen också en kamp om hur en handling eller person ska bedömas. Förutom ljuga har vi sett exempel när det gäller ord som supa – i relation till att dricka i närvaron av barn – och barnmisshandel – i kontexten att ta hål i öronen på små barn, säger Jenny Myrendal.
Men… ÄR det okej?
Språkforskarnas intresse ligger i att förstå hur människor faktiskt använder språket i autentisk interaktion – hur ord används, utmanas och justeras för att passa situationen.
Som vi har sett så väljer den som är kritisk till traditionen medvetet ett laddat ord som ljuga, och genom det positioneras handlingen som moraliskt problematisk redan från start. Men argumentation och språkdefinition åsido…
ÄR det okej att ljuga för barnen om tomten?
Språkforskares uppgift är inte att ge råd om föräldraskap eller hur man bör hantera traditioner, påpekar Jenny, men Staffan bjuder ändå julgeneröst på en personlig åsikt:
– Ja, jag tycker att det är okej, om de inte börjar fråga och man märker att de blir oroliga av det. Man behöver inte punktera ballongen om det inte finns något problem. Jag skulle gissa att det är den dominerande hållningen bland föräldrar, säger Staffan Larsson.
Text: Johanna Hillgren
Den vetenskapliga artikeln “Semantic conflict in online discussions. Negotiating the meaning of lying“ finns publicerad i Journal of Language Aggression and Conflict (DOI: https://doi.org/10.1075/jlac.00133.myr)
Bloggen Inte bara semantik
På forskarnas blogg kan du läsa inlägg om sådant som ordens makt i den politiska retoriken och fler exempel på ordbetydelseförhandlingar tagna från sociala medier och inslag i media. Länk: https://njus.blogg.gu.se/
När deltagarna förhandlar ordbetydelse använder de sig av olika strategier:
- Kontrastering. Deltagarna föreslår alternativa ord och uttryck som bättre anses beskriva tomtetraditionen: det handlar inte om att ljuga utan om fantasi, lek, tradition eller möjligen en oskyldig vit lögn.
- Explikering. Betydelsen av ljuga formuleras mer tydligt och normativt: en lögn ska vara ett medvetet falskt påstående där avsikten är att få mottagaren att tro på något osant.
- Meta-lingvistisk invändning. Betydelsen av ljuga i det aktuella sammanhanget ifrågasätts explicit, ”det där är inte att ljuga!”.
- Ett mönster som forskarna ser i studien är hur vissa språkliga konstruktioner används som retoriska grepp i förhandlingen. Frasen ”ljuga och ljuga” (X-och-X) markerar att det finns grader av osanningar – att allt inte kan klumpas ihop i samma kategori. Motsatsen ”en lögn är en lögn” (X är X), insisterar på en absolut och oföränderlig betydelse.