Paris som idéhistorisk miljö - 800 år

I den europeiska idéhistorien har staden varit avgörande för intellektuell verksamhet, vetenskap och kultur. Staden har värderats som ideal och verklighet, i relation till moraliska mål och materiella behov; som uttryck för civilisation men också som källa till civilisationskritik; som centrum för makt och motmakter; som kreativ miljö för idéutbyte och nytänkande för enskilda individer och grupper, och samtidigt en plats för institutioner som bevarar och traderar. Staden är ett sammanhang där föreställningar om människan, samhället och naturen sammanstrålar, i såväl teori som praktik.

Kursen utforskar staden som idéhistorisk miljö med Paris som genomgående exempel. Paris har haft en enastående kontinuitet som ett av Europas främsta intellektuella och kulturella centra från medeltiden till våra dagar. Kursen gör ett antal tematiska nedslag i Paris långa intellektuella historia, såsom till exempel från medeltidens universitetsmiljöer till postrevolutionära elitskolor och moderna vetenskapliga institut; från 1600-talets litterära och filosofiska salonger till efterkrigstidens existentialistiska kaféliv och postkoloniala kritik från la métropole; från tidigmodern infrastruktur till 1800-talets boulevarder och tunnelbanesystem; från franska revolutionens politiska aktioner till de gula västarnas gatuprotester; från revolutionens skräckvälde till dagens terrorhändelser; från barockens kungliga gallerier för konst till den moderna tidens experimenterande konstliv, och andra sammanhang. Kursen blir på så sätt ett slags historiskt förankrat stadsporträtt över Paris.

Genom utforskandet av Paris som stad bidrar kursen till en idéhistorisk fördjupad diskussion om staden som idé och praktik från antikens stadsstater till dagens miljonstäder, samt visar på olika metoder att studera städer som idéhistoriska miljöer.