Emma studerade idéhistoria, idag jobbar hon som kulturjournalist
Emma Engström studerade Kulturvetarlinjen med idéhistoria som fördjupningsämne. Idag är hon kulturjournalist och en känd röst i program som Ring P1 och Språket i Sveriges radio. – Den analytiska förmågan man övar upp genom att läsa idéhistoria är en förutsättning i mitt yrke, säger hon.
Vad har du för yrkestitel och vilken är din nuvarande arbetsgivare?
– Jag är journalist på Sveriges Radios kulturredaktion.
Beskriv ditt arbete! Vad gör du på jobbet?
– Jag är kritiker med film som specialområde, men jobbar brett som kulturreporter och programledare på program som Ring P1 och Språket.
Hur hamnade du där du är idag?
– Jag gick dåvarande Kulturvetarlinjen på GU med idéhistoria som fördjupningsämne. Sedan utbildade jag mig till journalist på folkhögskola, en väldigt bra kombination för en som vill bli just kulturjournalist. Jag jobbade i 15 år på Göteborgs-Posten och sedan 2014 på SR.
På vilket sätt har dina studier i just idé- och lärdomshistoria haft betydelse för dig på arbetsmarknaden och för det arbete du har nu?
– Arbetsmarknaden har tyvärr en alldeles för liten förståelse för humanistiska studier. Som journalist har ingen arbetsgivare anställt mig på grund av mina formella meriter, men kunskapen jag fått med mig från mina studier har varit viktig. Personligen har det inneburit att jag har haft ett vattenhål att återvända till när det blir mental torka i arbetsvardagen. Det har blivit några vändor vid det här laget och varje gång tänker jag vilken lyx det är att bo i ett land där universitetet är öppet för alla.
Är det något från dina studier i idé- och lärdomshistoria som du tycker är särskilt användbart i ditt yrkesliv?
– Den analytiska förmågan man övar upp genom att läsa idéhistoria är en förutsättning i mitt yrke. Ett annat användbart arbetsverktyg som idéhistoria har gett mig är de kontextuella glasögonen, alltså förmågan att identifiera myllan som idéer växer ur. Det tredje är det maktkritiska perspektivet, det vill säga att förmågan att problematisera såväl sin egen som andras hållning både till nuet och historien.
Vad tyckte du var det bästa/roligaste/svåraste med att läsa idé- och lärdomshistoria?
– Det svåraste är nog att få ett grepp om vad idé- och lärdomshistoria egentligen ÄR. Det är också det bästa och roligaste, att svaret finns men man måste hitta det själv.
Har du något tips eller råd till våra nuvarande/presumtiva studenter i idé- och lärdomshistoria?
– Läs böcker om ämnet och dess historia. Läs Lychnos och avhandlingar/uppsatser för inspiration och för att hitta de ämnesområden, idékomplex, historiska perioder och frågeställningar som lockar just dig. Och ge inte upp när Kant är obegriplig, man behöver inte förstå allt för att det ska vara givande.
Emma har precis lämnat in sin magisteruppsats som finns att läsa via länken:
Vårt större fädernesland – Paneuropa i Tidevarvet och svensk debatt 1924–1936.
