Utökade perspektiv på kursen i litteratur och genus

Grundkursen Litteratur och genus har funnits i flera år, men nya forskningsrön innebär att innehållet i undervisningen kontinuerligt förändras. Numera kan klassiker som Jane Eyre och Mor gifter sig läsas med nya ögon.

Kursen kommer framöver att ha tre huvudspår: genuskritiska, queera och intersektionella perspektiv på litteratur.

– Det handlar inte längre bara om genus, utan även om sådant som rasifiering, könsbinaritet, klass, art och sexualitet, vi samläser alla de perspektiven. Det är där genusforskningen befinner sig i dag, och därför givet att alla dessa aspekter och fler ska problematiseras på kursen, säger Therese Svensson, doktorand i litteraturvetenskap och ny kursansvarig lärare.

Dikter skrivna av slavar

Kurslitteraturen spänner från Mesopotamien år 2350 f Kr fram till Göteborg i dag – bland annat läser studenterna dikter skrivna av ”qiyan”, unga kvinnliga författare, musiker och dansare som levde i Bagdad på 700-talet. De var slavar, vars uppgift var att skapa konst för behaga sina ägare.

– Men samtidigt som de var slavar hade de en statusposition, något vi i dag läser in för att få fram en komplex bild och inte bara visa på förtryck. I ett samhälleligt perspektiv hade qiyan möjligheter att vara kreativa. Numera kan vi lägga märke till öppningar i den miljö där litteraturen skapades, se att allt inte är så statiskt, och se att det fanns möjligheter till motstånd.

När det gäller senare litteratur finns bland annat Charlotte Brontës Jane Eyre från 1847 med på litteraturlistan.

– Den lästes länge ur framförallt ett genusperspektiv, som något slags befrielsesaga: fattiga men vita kvinnor vinner mer och mer frihet. Läser man den med intersektionella ögon kanske man inte enbart koncentrerar sig på de vita utan även ser de andra kvinnorna i boken, tar dem och deras perspektiv på större allvar. Då ser man hierarkier kvinnor emellan och får fram en mer komplex bild.

Moa Martinson-klassiker på nytt sätt

Therese Svenssons egen avhandling handlar om vithet och icke-vithet i svensk litteratur, och innefattar bland annat texter av arbetarförfattaren Moa Martinson. Hennes klassiker Mor gifter sig är också med på kursen Litteratur och genus.

Boken beskriver hur statarflickan Moa ser sin mamma pendla mellan att vara respektabel och icke-respektabel i andras ögon. Själv leker hon med ”tattarbarn”, tills hon en dag inte vill göra det längre.

– Flickan fattar ett beslut om att bli mer respektabel, bli mer vit helt enkelt, och då framstår de andra barnen som svarta. De kallas tattare, utmålas som smutsiga och som om de inte har någon ordning på sig, säger Therese Svensson.

– Jag älskar boken och kommer att fortsätta göra det, men tyvärr – den här typen av feministisk litteratur reproducerar vithet, den visar hur den vita kvinnan genomför feministiska handlingar och använder sin vithet för att bli mer mänsklig och fri.

Fler ska känna sig välkomna i litteraturvetenskapen

Alla tre perspektiv på kursen – genus, queer och intersektionalitet – behövs för att fler ska känna sig välkomna in i litteraturvetenskapen, som av tradition huvudsakligen har speglat en vit och västerländsk värld, menar Therese Svensson.

– Det handlar inte om att vi skall sluta läsa historiska böcker, utan om att vi skall plocka in böcker som speglar alla kontinenters historia. Det handlar heller inte om att vi skall sluta läsa västerländska klassiker, utan om att vi skall läsa dem på nya sätt – inte minst det intersektionella öppnar ju verken för en massa perspektiv och historier som måste få höras.

Kursen Litteratur och genus (LV1130) är en grundkurs som läses på halvfart, vilket innebär 20 timmar i veckan. Förutom regelrätt undervisning och akademiska tentor innehåller kursen författarbesök och ett estetiskt-praktiskt skrivmoment.