Ungdomar i Sverige lever idag i ett samhälle med betydligt större kulturell mångfald än tidigare. David Sandberg, doktorand på Psykologiska institutionen, har i sin avhandling undersökt dels svenska högstadieungdomars erfarenheter av hur etnicitet berörs i olika sociala kontexter, dels effekterna på gymnasieungdomars attityder av det skolbaserade interventionsprogrammet ”The Identity Project”.
Amina Abdullahi, även hon doktorand på Psykologiska institutionen, har i sin avhandling inom ramen för interventionsprogrammet ”The Identity Project” undersökt gymnasieungdomars utforskande av etnisk identitet och effekten på deras mående, och även lärarstudenters erfarenheter av hur klasskamrater och lärarutbildare pratar om etnicitet.
Undervisning om etnisk identitet som förebyggande insats
Syftet med det skolbaserade interventionsprogrammet var att erbjuda eleverna ett forum för att utforska sina självdefinierade etniska identiteter och därigenom få en bättre förståelse av vad denna del av identiteten eventuellt betyder för dem. Interventionens långsiktiga mål var att få en positiv effekt på ungdomars mående, interpersonella relationer och skolengagemang.
Skolor i Västra Götaland med elever med varierande etniska bakgrunder ingick i urvalet. Det var fyra gymnasieskolor, 22 klasser och 509 skolelever som deltog i studien. Hälften av eleverna fick ta del av interventionen och hälften utgjorde kontrollgrupp. Även ungdomarna i kontrollgruppen fick genomgå programmet efter att studien hade avslutats.
Tidigare studier i USA och Tyskland har visat att ungdomar som får hjälp att utforska sina etniska och kulturella identiteter känner sig tryggare, har bättre självförtroende, presterar bättre i skolan, har färre depressiva symptom och uppger mer positiva attityder mot personer med etniska bakgrunder som skiljer sig från sin egen bakgrund.
Utvärderingen visade att interventionen i Sverige hade en positiv effekt på ungdomarnas utforskande av etnisk identitet och de fick även en ökad personlig förståelse för betydelsen av den delen av deras identitet. Detta gav positiva effekter i form av förbättrad självkänsla, mindre depressiva symptom, minskad identitetsförvirring, ökat studieengagemang och ökad livstillfredsställelse visade Amina Abdullahi i sin avhandling.
Resultaten i en av David Sandbergs studier visade dock ingen ökning i positiva attityder gentemot kulturell mångfald och personer med etniska bakgrunder som skiljde sig från sin egen efter undervisningen.
– Anledningen till att interventionen inte ledde till en ökning av positiva attityder kan bero på att ungdomarna som deltog, i jämförelse med ungdomar i andra länder, redan uppgav en hög nivå av dessa attityder innan interventionen. Det fanns knappt något utrymme för förbättring, förklarar David Sandberg.
Ungdomarnas berättelser gav en mer nyanserad bild
Kartläggningen av ungdomarnas erfarenheter av etnicitet genomfördes i form av sex fokusgruppsintervjuer med högstadieelever i Västra Götaland. Deltagarna rekryterades via fotbollslag och 48 procent hade minst en förälder från ett land utanför Sverige.
I ungdomarnas berättelser framkom det att etnicitet inte alltid omnämns på ett bra och nyanserat sätt i deras vardag, men att de ser påtagliga skillnader mellan olika miljöer: skolan, sociala medier och idrotten.
Ungdomarna berättade att det i skolan råder en osäkerhet kring ämnet etnicitet, och känslan är att det ibland är obekvämt att prata om det.
– En del av ungdomarna berättade att de stöter på subtila former av rasism i skolan, exempelvis användandet av stereotyper i undervisningen och jämnårigas “skämt” i form av nedvärderande kommentarer, förklarar David Sandberg. Ungdomarna ansåg att lärarna borde prata mer nyanserat om etnicitet och inte undvika ämnet eftersom det kan leda till att redan utsatta personer känner sig mer otrygga.
Bilden som ungdomarna ger av etnicitet på sociala medier är tudelad och mer nyanserad än beskrivningen av skolmiljön. De beskriver hur både jämnåriga och influencers berättar om sina etniska bakgrunder och visar sina traditioner på ett positivt sätt, vilket upplevs som lärorikt och stimulerande. Samtidigt vittnar ungdomarna om ett mer öppet hat där.
Ungdomsidrotten beskrev högstadieeleverna som en trygg zon, en plats där alla får vara med, oavsett etnisk bakgrund och hudfärg.
– En tydlig skillnad mot skolan som ungdomarna beskriver är att nedlåtande kommentarer och kränkningar som rör etnicitet straffas med hårdare konsekvenser i form av rött kort eller avstängning, säger David Sandberg.
Lärarstudenterna hade liknande erfarenheter som ungdomarna
Studenterna på lärarprogrammet som deltog i fokusgrupper beskrev att i undervisningen på högskolan så omtalas etnicitet som något som handlar om och berör ”andra”, vilka benämndes som ”icke-svensk”, ”icke-vit” eller ”invandrare”. Etnicitet upplevdes också som laddat att prata om eftersom vissa klasskamrater och lärarutbildare använder stereotyper och uttalar rasistiska skämt och glåpord.
– Lärarstudenterna tyckte att samtalet om etnicitet inom lärarprogrammet behöver uppmärksammas och problematiseras, särskilt vad gäller det ensidiga fokuset på personer som ses som “annan”. Det kan även behövas tydligare insatser för att motverka rasism på högskolan, och i förlängningen även skolan, säger Amina Abdullahi.
Text: Katarina Englund
Kontaktuppgifter:
David Sandberg
david.sandberg@psy.gu.se
Amina Abdullahi
amina.abdullahi@psy.gu.se
