Cyberrisker upplevs som allvarliga
Undersökningen bygger på svar från 879 personer i Medborgarpanelen. Resultaten visar att medborgarna bedömer cyberattacker och en kollaps av nationella bank- och betalsystem som bland de mest sannolika och allvarliga samhällshoten – i nivå med krig och väpnade konflikter.
Majoriteten har en hög tillit till sin egen förmåga att hantera en cyberkris, och sex av tio uppger att de är beredda att förbereda sig inför en sådan situation.
Tre typer av beredskapsåtgärder
Analysen visar att medborgarnas beredskap tar sig tre huvudsakliga uttryck:
- Att rusta materiellt – exempelvis att ha mat, vatten, mediciner och kontanter hemma.
- Att vara medveten – att ha flera bankkort, hålla sig informerad och göra en plan för hushållet.
- Att värna relationer – att kunna samarbeta och utbyta varor och tjänster i närområdet.
Vilka åtgärder man prioriterar hänger ofta ihop med resurser och tillit. Personer med högre utbildning tenderar att vidta mer planerade och kunskapsbaserade åtgärder, medan de med stark tillit till grannar och lokalsamhälle i högre grad värnar relationer som en del av sin beredskap.
Ojämlika förutsättningar påverkar beredskapen
Studien visar att även om många vill förbereda sig, saknar vissa grupper resurser för att kunna göra det. Ekonomiska och sociala förutsättningar – som inkomstnivå och tillit till människor i närområdet – har tydlig betydelse för den upplevda förmågan att hantera en kris.
Detta bekräftar den så kallade riskperceptionsparadoxen: även personer med hög riskmedvetenhet förbereder sig inte alltid, eftersom de saknar resurser eller upplever att de kan hantera situationen om den inträffar.
Ett av resultaten förvånade Gabriella Sandstig särskilt:
– Det kanske mest oväntade resultatet är att idén om att medborgare inte förbereder sig för att de skjuter ansvaret till någon annan inte får något stöd. Tvärtom verkar det som att människor i hög grad tar ansvar för sin egen beredskap – när de har möjlighet att göra det.
Rekommendationer till kommuner och myndigheter
Gabriella Sandstig betonar att resultaten kan vara till stöd för aktörer som arbetar med risk- och beredskapskommunikation. Hon avslutar rapporten med ett antal rekommendationer baserade på resultaten:
- Gör budskapen relevanta och stärk tilliten till den egna förmågan.
- Anpassa kommunikationen till olika grupper i samhället.
- Stöd socioekonomiskt svagare grupper som har sämre möjligheter att agera.
- Främja samarbete och lokala nätverk, eftersom tillit och relationer ökar handlingsförmågan i en kris.
Rapporten finns att läsa här, och hela JMG:s rapportserie hittar du här.
