Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Personcentrerad konditions- och styrketräning fick äldre personer med reumatism att må bättre. Artikel och forskare i fokus: Elvira Lange

Personcentrerad konditions- och styrketräning fick äldre personer med reumatism att må bättre. Artikel och forskare i fokus: Elvira Lange

Elvira LangeArtikel: Effects of aerobic and resistance exercise in older adults with rheumatoid arthritis: a randomized controlled trial
Länk till artikeln.

Forskare: Elvira Lange

Tjänst: Doktorand vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för hälsa och rehabilitering, Leg. fysioterapeut i Närhälsan.

Ålder: 34 år

Vad är dina resurser som person? Hur har du använt dem i din forskning? En så spännande fråga! Jag skulle säga att jag är nyfiken vilket är en bra drivkraft i forskningen. Sedan är jag allt som oftast positiv vilket underlättar ganska ofta, inte minst när en stöter på patrull. I det sammanhanget har jag också glädje av att vara kreativ och flexibel.

Du har gjort en studie för att utvärdera effekten av personcentrerad konditions- och styrketräning för äldre personer med reumatoid arthrit (RA) som visade att denna patientgrupp inte bara klarade av denna typ av träning, utan också mådde avsevärt bättre av den. Hur gick den till?
Studien var en multicenter randomiserad och kontrollerad studie som genomfördes under 2015-2016 i Göteborg och Skövde. Äldre personer med RA rekryterades från register och fick sedan träna styrka och kondition i gymmiljö under 20 veckor med handledning enligt ett personcentrerat förhållningssätt av fysioterapeut. Träningen skedde på en medel- till hög intensitet vilket är i linje med allmänna rekommendationer för friska. En kontrollgrupp tränade ett enklare hemträningsprogram under motsvarande tid.

Vad kom studien fram till?
Studien kom fram till att träningen gav effekter i form av förbättrad kondition, fysisk funktion och styrka i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen. Sjuttioen procent av deltagarna i träningsgruppen skattade själva sin hälsa som mycket eller väldigt mycket förbättrad efter interventionen jämfört med 24% i kontrollgruppen. Träningen gav inga allvarliga biverkningar och ingen av deltagarna i träningsgruppen lämnade studien under interventionstiden varför träningen bedöms som genomförbar.

Vad kan man dra för lärdomar av studien?
Konditions- och styrketräning med en medel- till hög intensitet som handleds av fysioterapeut enligt ett personcenterat förhållningssätt kan rekommenderas som en del av behandlingen av RA av äldre personer med RA med låg till måttlig sjukdomsaktivitet.

Hade de fysioterapeuter som var verksamma i studien fått någon utbildning i personcentrerad vård?
Interventionsledarna hade fått intern utbildning i personcentrering av erfarna kollegor inom GPCC samt litteraturstudier.

Kan du ge ett eller ett par korta exempel på hur ”handledning enligt ett personcentrerat förhållningssätt av fysioterapeut” kunde se ut, jämfört med kontrollgruppens träningsprogram.
För båda grupperna inleddes interventionen med ett individuellt, personcentrerat möte. Centralt i dessa möten var personens berättelse, etablerandet av ett partnerskap, målsättning och dokumentation. Även träningsintroduktionen som skedde vid samma tillfälle gjordes personcentrerad på så sätt att tidigare erfarenheter togs till vara och hänsyn till personen togs i utformningen av programmet. Den stora skillnaden mellan grupperna beträffande personcentreringen låg i att kontrollgruppen endast hade ett möte med fysioterapeuten under hela interventionsperioden medan interventionsgruppen träffade fysioterapeuten upp till 40 gånger vilket ger helt andra förutsättningar att etablera en djupare relation där än mer av personen framträder och dessutom bättre möjligheter att följa utvecklingen hos personen.

Vad med det personcentrerade träningsprogrammet tror du att det var som gav effekter?
De uppmätta skillnaderna i denna artikel, som framför allt berör fysisk funktion kan med största sannolikhet härledas direkt till den skillnad i intensitet och duration av träningen som förelåg mellan grupperna. Vi tror att den personcentrerade utformningen av träningen var starkt bidragande till att träningen blev genomförbar trots ålder och kronisk sjukdom.

Är det ovanligt att äldre personer med RA tränar på den nivå som interventionsgruppen gjorde här: ”medel-till hög intensitet vilket är i linje med allmänna rekommendationer för friska”? I så fall varför?
I ett historiskt perspektiv avråddes personer med RA från att träna med oro för ökade ledbesvär. Under de senaste decennierna har mer och mer evidens kommit för att träning gör gott för denna patientgrupp, till skillnad från vad man tidigare har trott. Den äldre gruppen med RA är dock inte studerad tidigare och i klinik har det förekommit en viss försiktighet med att rekommendera träning till äldre personer med RA av någon slags försiktighetsskäl. Så ja, i vården har det nog varit ovanligt att låta äldre personer med RA träna så här intensivt och hårt.

Nyttiggörs denna personcentrerade träningsmetod nu på något sätt; alltså kommer den RA-patienter till nytta? Kan fysioterapeuter lära sig om och erbjuda den? Om inte; planeras detta på något sätt?
Erfarenheter och resultat av studien har presenterats på internationella konferenser samt för fysioterapeuter inom reumatologi i Västra Götalandsregionen.

Vad forskar du om nu?
Forskningen fortgår just nu med en uppföljande kvalitativ studie där deltagare i interventionsgruppen intervjuas med syfte att beskriva sina upplevelser av deltagandet i den personcentrerade interventionen och upplevelser av fortsatt träning efteråt.
Träningens effekter på trötthet och nedstämdhet studeras också i en parallell studie.