”Ibland sliter jag mitt hår – men det blir aldrig tråkigt”
Daniel Gustafsson, lärare i litterär gestaltning på HDK-Valand vid Göteborgs universitet, har i över ett decennium arbetat med att överföra László Krasznahorkais komplexa prosa till svenska. I dag är han en av Sveriges främsta uttolkare av den ungerske Nobelpristagaren – och finner ständigt nytt liv i de långa meningarna.
Författaren och översättaren Daniel Gustafsson debuterade som författare med romanen Odenplan som nominerades till Augustpriset 2019, och släppte 2022 den kritikerrosade romanen Fine de Claire. Sedan 2023 är han lärare på kandidatprogrammet i Litterär gestaltning och håller sedan 2025 i den fristående kursen Konsten att läsa.
Han har översatt skönlitteratur från ungerska till svenska och engelska sedan 2009, bland andra Péter Nádas, Krisztina Tóth och Attila Bartis. Och den senaste Nobelpristagaren i litteratur: László Krasznahorkai.
– Jag upptäckte honom under en period då jag ofta befann mig i Ungern. Jag hade hört talas om hans debut Satantango, som jag genast köpte. Det första jag översatte var långnovellen Den sista vargen, på ren spekulation, säger Daniel Gustafsson.
375 sidor lång mening
Förra året vann han Årets översättning, ett pris som delas ut av Sveriges Författarförbund tillsammans med stiftelsen Natur & Kultur, för sin översättning av Krasznahorkais roman Herscht 07769. Det är det femte verket av László Krasznahorkai som Gustafsson har översatt, och kanske det mest utmanande; texten består av en 375 sidor lång mening. Han menar att Krasznahorkais författarskap är både komplicerat och fartfyllt.
– Han förenar stora, universella teman med den prosaiska och ofta ganska fula tillvaron här på jorden. Dessutom har han ett särpräglat språk, där meningarna ibland dras ut i det oändliga – men utan att göra avkall på berättelsens framåtrörelse. Han är trots texternas komplexitet väldigt rolig att översätta. Ibland sliter jag såklart mitt hår, men tack vare hans driv blir det aldrig tråkigt! säger Daniel Gustafsson.