Länkstig

Henrik Ranby undersöker den flyktiga kulturmiljön i ny bok

Publicerad

Henrik Ranby, lektor på Institutionen för kulturvård, har i sommar utkommit med en ny bok ”Åkdon, blick och landskap. Om relationer mellan kommunikationer, kulturmiljö och landskapssyn med huvudexempel från Kullahalvön, Skåne.” I boken följer Henrik Ranby åkdonens väg genom historien och landskapet för att undersöka och diskutera hur synen på landskapet har förändrats under historiens gång.

Hur kommer det sig att du skrivit en bok om detta ämne?

- Jag ville fånga det flyktiga i kulturmiljön: det som inte sitter fast i kartan, i fastighetsbeteckningar och GIS-punkter. Jag insåg snart att det skrivits alltför lite om åkdonens roll för landskapssyn och landskapsutveckling och om åkdonen som kulturarv.

Kan du kort berätta vad åkdonen betytt för vår syn på landskapet?

- Åkdonen har betytt väldigt mycket, särskilt under industrialismen. Tåget, cykeln, bilen och bussen har starkt bidragit till en mer distanserad syn på landskapet. När människor började röra sig fortare fick landskapet en annan skala och upplevdes i hastighet, lite skissartat. Samtidigt tog åkdonen stadsborna ut i landskapet, som på många ställen gick från ett produktionslandskap till ett konsumtionslandskap eller rekreationslandskap, från ett böndernas vardagslandskap till ett slags söndagslandskap för turism och utflykter.

Vad har varit mest spännande under arbetet med boken?

- Att jag har fått kombinera kulturarvsforskning med konstvetenskap, litteraturvetenskap och idéhistoria och lärt mig koppla stora generella skeenden till ett begränsat geografiskt område.
 

Henrik Ranby är docent i konstvetenskap och lektor i kulturvård vid Göteborgs universitet. 2001- 2014 var han stadsantikvarie i Höganäs. I Åkdon, blick och landskap kombinerar han antikvariska erfarenheter, konstvetenskap och kulturmiljöperspektiv med en mångårig fascination för åkdon och teknikhistoria.

Boken går att köpa i näthandeln.

 
Bild från boksläppet som hölls på Krapperups slott i nordvästra Skåne i slutet av juli. Foto: Karin Gustavsson