Stöd vid konflikter och granskning av alla nya doktorandprojekt. Det är två viktiga uppgifter för de nya studierektorerna för forskarutbildningen vid Institutionen för medicin. Målet är att höja kvalitén på forskarutbildningen och att skapa ett mer synligt stöd.
Stöd vid konflikter och granskning av alla nya doktorandprojekt. Det är två viktiga uppgifter för de nya studierektorerna för forskarutbildningen vid Institutionen för medicin. Målet är att höja kvalitén på forskarutbildningen och att skapa ett mer synligt stöd.
– Att vara doktorand kan vara ganska ensamt, särskilt som klinisk doktorand. Du kan vara den enda doktoranden på en enhet, samtidigt som du jobbar i en klinisk verksamhet som kan vara ganska tuff. Då är det viktigt att veta vem man kan ringa för att få stöd, säger Daniel S Olsson som är ny biträdande studierektor med ansvar för alla kliniska doktorander.
Han disputerade själv 2014 med en avhandling om mortalitet och morbiditet vid hypofystumörer och beskriver sin egen doktorandtid som fantastisk.
– I de flesta fallen är relationen mellan doktorand och handledare en fantastisk relation som man har med sig hela livet, både professionellt och privat. Men precis som i alla mänskliga relationer kan det finnas fall där det inte fungerar och där det uppstår konflikter. Då kan man kontakta mig eller någon av de andra biträdande studierektorerna för att få hjälp, säger Daniel S Olsson.
Den första januari 2019 infördes en ny studierektorsorganisation vid Institutionen för medicin. Hans Carlsten, tidigare prefekt, är ny studierektor. Han leder arbetet tillsammans med tre biträdande studierektorer, där Sofia Movérare Skrtic ansvarar för alla prekliniska doktorander och Anna Grimby Ekman ansvarar för alla doktorander vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa.
– Jag tror att det är bra att vi är en lite större grupp studierektorer så att vi kan hjälpas åt att gemensamt identifiera och ta tag i generella problem. Det ger också större möjligheter från vår sida att engagera oss i doktoranderna, säger Anna Grimby Ekman.
Utöver att stödja doktorander och handledare vid konflikter eller andra problem där man inte vet hur man ska ta sig vidare, så blir är en viktig uppgift att granska alla doktorandprojekt innan en ny doktorand antas.
– På så sätt kan vi höja kvalitén på ansökningarna och stötta handledarna så att de känner att de har projekt som håller och som doktoranderna klarar av att göra på sina fyra eller åtta år. Avgränsning är extremt viktigt, säger Sofia Movérare Skrtic.
– Ett generellt tips är att beskriva vad doktoranden faktiskt ska göra. Detta gör det både tydligare och enklare för alla parter, inte minst för doktoranden själv, säger Daniel S Olsson.
Ett annat mål är att höja kvalitén på forskarutbildningen. Mycket av utvecklingen av utbildningen sker på fakulteten, men studierektorerna på institutionerna har också ett stort mandat.
– En viktig del tycker jag är att försvara forskningsmomentet, så att det inte bara blir fokus på kurser och utbildning. Historiskt sett har den viktigaste forskningen bedrivits inom ramen för forskarutbildning och avhandlingar har ofta innehållit genombrott. Det är roligt om doktoranderna får göra nya upptäckter och uppleva forskning när den är som roligast. Det är kreativ verksamhet som måste få blomma ut, säger Hans Carlsten.
Institutionen för medicin har knappt 300 doktorander, de flesta på deltid. Alla kommer inte att träffa studierektorerna under sin studietid, men många kommer däremot att kontakta Eva Sjögren Nilsson.
Hon är administrativt samordnare och stödjer både doktorander, handledare, studierektorer och administratörer på avdelningarna i alla frågor som rör administration inom forskarutbildning.
– Jag har arbetat med de fyra senaste studierektorerna och med forskarutbildning sedan 1992. Så jag har lång erfarenhet av vad som fungerar och vem man kontaktar om något har blivit fel. Det är väldigt många administrativa moment för att få igenom en avhandling, säger Eva Sjögren Nilsson.
Text: Karin Allander