Arvid Carlssons läkemedelskandidat testas för svårbehandlad depression
SSRI-läkemedel har ofta god effekt vid depression, men omkring en tredjedel av patienterna blir inte hjälpta. Nu inleds en omfattande klinisk prövning där behandlingen kompletteras med en läkemedelskandidat som Nobelpristagaren Arvid Carlsson utvecklade före sin död. Den kliniska prövningen leds av Elias Eriksson, professor i farmakologi, som också är gammal kollega och vän med Arvid Carlsson.
Vetenskapsrådet satsar drygt 17 miljoner kronor på den kliniska prövningen, som genomförs i samarbete med forskare inom psykiatri i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala. 160 patienter med depression hos vilka SSRI-läkemedlet inte haft tillräcklig effekt ska rekryteras till studien. Alla patienter kommer att fortsätta sin SSRI-behandling men dessutom lottas till att komplettera denna med antingen Arvid Carlssons läkemedelskandidat eller placebo.
– Jag tror att Arvid skulle ha varit glad om han hade vetat att vi prövade hans molekyl i denna kliniska prövning. Visserligen var inte detta det användningsområde han själv primärt hade tänkt sig för substansen, men han hade säkert ändå hyst gott hopp över utgången – hans obändiga entusiasm och optimism var viktiga bidragande faktorer i hans framgång som forskare, säger Elias Eriksson.
I studien kommer patienterna att behandlas med molekylen i sex veckor, och erbjuds sedan att fortsätta ytterligare en tid om de så vill. Om två till tre år ska resultaten från studien vara klara.
Unik molekyl
Molekylen, som kallas OSU 6162, är en av många som Arvid Carlsson utvecklade i samarbete med skickliga synteskemister vid egna institutionen. Arvid själv kallade molekylen en dopaminstabiliserare eftersom den både kan få fart på den dopaminrelaterade aktiviteten, när denna är låg, och dämpa den, när den är hög.
– Arvid trodde att OSU 6162 skulle kunna hjälpa patienter med olika trötthetstillstånd, och tog före sin död initiativ till flera kliniska studier med inriktning på sådana åkommor. Men detta är första gången substansen kommer att testas vid depression. Vi har dock aktuella experimentella indikationer som gör att vi tror att den kan komma att fungera för dessa patienter, säger Elias Eriksson.
Nästan inga biverkningar
En grupp läkemedel som visats utöva antidepressiv effekt som tillägg till SSRI när dessa inte fungerat är så kallade atypiska antipsykotiska medel (som även används till exempel vid schizofreni). Denna grupp av farmaka har dock ofta påtagliga biverkningar och är därför inte optimala i detta sammanhang. Molekylen OSU 6162 har i hittills genomförda studier däremot visat sig ha mycket milda biverkningar, vilket naturligtvis är en stor fördel. Det finns också anledning att tro att molekylen kan utöva bättre antidepressiv effekt än de farmaka som idag används.
Elias Eriksson konstaterar att det är kostsamt att bedriva stora kliniska prövningar.
– Det är viktigt att oberoende akademiska forskare, och inte bara de stora företagen, har möjlighet att genomföra kliniska prövningar. Eftersom det numera blivit så dyrt att utföra sådana är utmärkt att Vetenskapsrådet beviljar relativt stora anslag för detta syfte, säger han, och hoppas att fler från Sahlgrenska akademin utnyttjar möjligheten att söka dessa medel.
AV: ELIN LINDSTRÖM
