Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Foto av nobelpristagare Arvid Carlsson
Arvid Carlsson, professor emeritus och nobelpristagare i medicin, fotograferad i Vasaparken våren 2010.
Foto: Johan Wingborg
Länkstig

Arvid Carlsson: Nobelpristagare i medicin år 2000

Publicerad

Arvid Carlsson (1923-2018), farmakolog och professor emeritus på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, fick år 2000 Nobelpriset i medicin för sin banbrytande forskning om hjärnans signalsubstanser.

Arvid Carlsson, i en podcast från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 2015.

Vad du än väljer för funktion i hjärnan så har dopamin ett finger med i spelet, i allting. Dopamin finns med som en väldigt viktig finjusterare, och kanske allra viktigast i belöningssystemet.

Genom att bygga upp kunskap om hur ämnen som dopamin och serotonin fungerar, och hur de kan påverkas, var Arvid Carlsson och hans forskargrupp med och utvecklade läkemedel som ökar rörligheten för Parkinsonsjuka och hjälper schizofrena till ett bättre liv. Dessutom lade forskningen grunden för moderna läkemedel mot ångest och depression.

Nära samarbete med industrin

Arvid Carlsson var en av de Göteborgsforskare som också grundlade ett nära samarbete med läkemedelsföretaget Astra Hässle, senare AstraZeneca. Ett samarbete som lett fram till internationellt kända läkemedel som Seloken, Zelmid, Plendil och Losec. I stort sett all senare forskning kring läkemedelsbehandling av en rad neurologiska och psykiatriska sjukdomar bygger till stor del på Arvid Carlssons upptäckter.

Revolutionerande behandling

Nobelpriset var belöningen för Arvid Carlssons upptäckt att dopamin är en signalsubstans i hjärnan och att dopamin har stor betydelse för kontroll av våra rörelser. Redan tidigt i sin karriär kunde Arvid Carlsson visa att substansen dopamin fungerar som budbärarmolekyl i hjärnan, och att en brist på detta ämne ger upphov till försämrad motorisk förmåga, till exempel vid Parkinsons sjukdom.

I kliniska studier visade sig ett medel som i hjärnan omvandlas till dopamin, DOPA, leda till en dramatiskt förbättrad motorik hos många svårt invalidiserade patienter. Även långt senare utgjorde detta medel den mest effektiva behandlingen av Parkinsons sjukdom.

Flera vetenskapliga genombrott

Arvid Carlssons studier kring dopaminets funktion ledde under tidigt 1960-tal till ännu ett vetenskapligt genombrott. Han upptäckte att de läkemedel som lindrar symtomen vid schizofreni och andra psykossjukdomar utövar sina effekter genom att minska dopaminets inflytande i hjärnan.

Det var också Arvid Carlsson och hans medarbetare som först insåg att en selektiv förstärkning av signalämnet serotonin utgör ett effektivt och skonsamt sätt att behandla depressioner. Prozac, som revolutionerat behandlingen av depression och ångestsjukdomar, baseras på denna verkningsmekanism.

Iakttagelsen att man kan påverka symtomen vid Parkinsons sjukdom och psykos genom att modifiera dopaminaktiviteten har varit av avgörande betydelse för förståelsen av dessa sjukdomar. Men ännu viktigare är att man genom dessa studier för första gången fick klart för sig att det faktiskt är möjligt att påverka hjärnans funktion genom att modulera de signalämnen som sköter kommunikationen mellan nervcellerna med hjälp av farmaka.

Minnet av en applåd

Vid 92 års ålder intervjuades Arvid Carlsson i Sahlgrenska akademins podcast Akademiliv om sin forskargärning och långa karriär:

”Jag hade inte kunnat få så många priser om jag hade fått Nobelpriset tidigare, för då slutar de att ge en andra priser.”

”Utmärkelsen som man får från patienter, jämfört med alla andra utmärkelser jag fått, är mycket viktigare.”

Han berättade också om sitt starkaste minne från Nobelprisutdelningen:

”Det var ett bestämt ögonblick. Jag hade lyckats ta mig fram till kungen utan att snava, för att ta emot priset. Sedan ska man vända sig till de kungliga och de andra notabiliteterna och buga sig. Och sedan, allra sist, så vänder man sig till publiken och bugar sig, och då kom applåden. Applåden, det var momentet som jag kände väldigt starkt.”