Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Arkeologi och historia samverkar i ny artikel

Publicerad

I en nyligen publicerad artikel diskuterar arkeologprofessorn Tove Hjørungdal och historikern Carl Holmberg hur ämnena kan samarbeta i skrivandet av arkeologihistoria. Genom artikeln vill de inspirera till att fler problematiserar modeller för vetenskapliga möten och samarbeten.

Kan ni berätta om artikeln?

– Artikeln publicerades i LAR 2017 och är resultat av ett VR-projekt och är den andra av två sammanhörande artiklar (den förste i LAR 2016). Centralt står den danske botanikern och arkeologen Georg Sarauws roll som forskare med mångvetenskaplig bakgrund. Hans tovekunskap inom arkeologi, geologi, zoologi och botanik gjorde det möjligt att datera och tolka stenåldersboplatsen Mullerup. Det var första gången det gick att datera och tolka fynd från det som år 1900 uppfattades som ett tomrum, en hiatus i stenålderskronologin. Vi analyserade särskilt vad Sarauw utförde för vetenskapliga praktiker i syfte att kunna få en datering.

Vad har Georg Sarauw betytt för era respektive discipliner?

– Projektets resultat visar ett konkret exempel på hur arkeologin hänger ihop med samhällsändringar under forskarens egen samtid: hur vetenskapen i det här fallet hade formats av både danska och europeiska vetenskaps- och samhällsfrågor, och att påverkan inte är ensidig. Sarauw anses ha förändrat hela den svenska arkeologin samt museivärlden. Han förde hela verksamheten till en helt ny professionell nivå, till exempel genom att etablera mer systematiska fältinventeringar. Medvetandet om Sarauws breda kompetens och djupa kunskaper är en stor tillgång: han visar oss vikten av att ha kunskaper om och kunna arbeta med mera än bara en enstaka period.

Vad finns det för vinster med den här typen av samarbete över ämnesgränserna?

carl– Detta är det enda längre och systematiska samarbetet som genomförts mellan institutionens discipliner. Vi har arbetat utifrån konceptet ”vetenskapliga möten”. Det är en typ metodologiskt samarbete som problematiserar det diffusa begreppet tvärvetenskap och istället föreslår begreppet möten (encounters). Vi har exemplifierat på vilka punkter just våra vetenskaper kan mötas för samarbete. Bland annat är arkiven centrala; till dessa har arkeologen och historikern olika slags kompetenser och relationer. Den modell för samarbete har bakgrund i filosofers och teoretikers analyser (Barad, Mol, Rouse), och har egenskapen att den kan anpassas till ämne och kontext.

Vad hoppas ni att ert samarbete kan leda till?

– Att andra områden inom våra och andra vetenskaper kan inspireras till att metodologiskt problematisera modeller för vetenskapliga möten och samarbeten. För vår egen del har bonuseffekter av VR-projektet redan uppstått: vi har fått bidra med en biografisk artikel om Sarauw i antologin Svenska Arkeologer, samt att vi har påbörjat ett annat Sarauw-relaterat samarbete inför Göteborgs 400-års jubileum.