Frans Stålfelt: Att mäta luftburna partiklar i operationssalen kan förbättra patientsäkerheten
Sårinfektioner efter ortopediska implantatoperationer kan leda till allvarliga komplikationer, betydande lidande, förlängd återhämtning och ökad dödlighet. Att minska mängden luftburna bakterier i operationssalen kan minska antalet drabbade. Resultatet i avhandling identifierar och utvärderar riskmomenten, samt lyfter vikten av att kontinuerligt mäta luftburen smitta.
FRANS STÅLFELT
Disputation: 24 oktober 2025 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: Detection and surveillance of exogenous contamination in orthopaedic surgery
Ämnesområde: Ortopedi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Under en operation finns en risk att bakterier tar sig in i såret och orsakar en postoperativ sårinfektion, på engelska kallat - surgica site infection (SSI). Inom ortopedin blir detta särskilt allvarligt om bakterier fäster sig på protes- och implantatytor, där de kan bilda biofilm som försvårar för både antibiotika och kroppens eget immunförsvar att eliminera dem. I många fall kräver detta att implantatet måste opereras bort, vilket innebär stort lidande för patient och en stor belastning för hälso- och sjukvården.
Frans Stålfelts forskning handlar om hur vi kan minska risken för postoperativa sårinfektioner. Infektionerna kommer oftast via utifrån kommande bakterier, så kallade exogen smitta, och kan exempelvis följa med små partiklar som sprids från personalen eller komma in när dörrar öppnas under ingreppet.
– Genom att i realtid mäta partiklar som kommer från omgivningen och förstå dessa risker hoppas vi kunna förebygga infektioner och därmed förbättra patientsäkerheten, säger Frans Stålfelt, civilingenjör inom biomedicinsk teknik, verksam vid forskningsenheten vid ortopeden på Mölndals sjukhus, och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Återkoppling via sensorer förbättrar rutiner och arbetssätt
Befintliga konventionella metoder för att mäta denna smitta är tids- och resurskrävande. I ett av delarbetena utvärderades metodologin och effektiviteten av ett nyutvecklat övervakningssystem för att mäta exogen smitta i operationssalen.
I ett annat delarbete fokuserades på att utvärdera tre olika variabler: antalet personal som närvarade under operationen, frekvensen av dörröppningar som skedde under operationstillfället samt längden på operationen.
– Resultaten visar att det går att övervaka risken för infektion genom att använda sensorer som mäter partiklar i luften, dörröppningar och hur många som vistas i operationssalen. Den här typen av mätningar kan ge återkoppling i realtid, vilket gör det möjligt att snabbt upptäcka riskfyllda situationer och förbättra rutiner och arbetssätt. På så sätt kan man minska risken för att bakterier sprids till patienten.
Illustrationen ovan är från avhandlingen: Monitoreringssystemet samlar information från olika sensorer under operationen och sparar allt i en gemensam databas. Med säker uppkoppling kan data nås på distans och användas på flera sätt, till exempel för att följa operationens partikelnivåer och dörröppningar i realtid, eller för att i efterhand analysera mönster och trender. Utöver det som sensorerna registrerar kan även personalen lägga in kompletterande uppgifter om varje operation, som sedan sparas tillsammans i databasen.
Felsökningar och förbättringar har tagit mycket tid
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Det mest givande har varit att som ingenjör få kliva in i en klinisk miljö och bedriva forskning nära sjukvården. Det känns också meningsfullt att arbeta med något som på sikt kan bidra till ökad patientsäkerhet, en tanke som gör arbetet extra motiverande. Det mest utmanande har varit att få allt på plats och fungera som det ska. Eftersom detta är ett nyutvecklat monitoreringssystem så har mycket tid gått åt till felsökningar och förbättringar längs vägen.
Text: Susanne Lj Westergren