Att iscensätta historien - Den antika teatern som inspiration

Kursens består av tre delkurser om 5hp vardera, sammanlagt 15hp. Den första, Krigsskådeplatsens dramaturgi - arkeologi kontra text (5hp), fokuserar på två stora, historieförändrande krigsskådespel, slaget vid Marathon 490 f. Kr. och slaget vid Teutoburgerskogen 9 e. Kr. Dessa slag fick central betydelse för sin samtid och har därefter förmedlats genom olika monument. Slagen har också givit stoff för senare mytbildning. Vidare hade slagen en direkt betydelse för senare historisk utveckling. Kursen demonstrerar hur händelseförloppet dramaturgiskt förmedlats i antik historieskrivning och bildskapande. Dessa källor jämförs sedan med arkeologiska fynd från krigsskådeplatserna. Delkursens huvudsyfte är att problematisera händelserna och framför allt senare tiders syn på dessa genom att analysera tolkningsmöjligheter av det antika källmaterialet till slagen. Både skriftliga och arkeologiska källor diskuteras liksom hur vi genom att kombinera dessa olika kategorier kan nå ökad förståelse av händelseutvecklingen. Skådespel och historieskrivning (5hp) fokuserar på en ofta bortglömd genre, det romerska dramat. Genom en direktkonfrontation med det antika källmaterialet studerar vi ett utvalt drama. Intresse fästes vid såväl denna specifika text som dramat generellt – dess innehåll, kontext och tolkning samt den romerska teaterns status i det antika Rom. En frågeställning gäller huruvida vi kan tolka det romerska dramat som en självständig spegling av det romerska skeendet. Olika former av läsarter problematiseras, liksom dramat läst som skönlitteratur och dramat sett som en historisk informationskälla. Vidare undersöker vi hur det romerska dramat kommit att influera historieskrivarna. På en mager stege av fakta har historieskrivarna ofta placerat personer och roller som tycks vara hämtade från det romerska dramats typifierade persongalleri. Skådespel i antikens bilder (5hp) analyserar teaterns roll som inspiratör för olika slags konstverk. Teatern fungerade de facto som ett kulturspridande medium och delkursen belyser teaterns symboliska funktion som bärare av ett kulturellt, symboliskt kapital i Pierre Bourdieus tolkning av begreppet. Kursen problematiserar varför bilder med teatrala motiv även använts på oväntade monumentgrupper, som t.ex. sarkofager i Etrurien och senare också på sarkofager från kejsartidens Rom. I Bildtolkningens teori och metod studerar vi olika materialgrupper och använder bildlexikon på ett metodiskt sätt för att söka och jämföra ikonografiska materialgrupper.