Naturligare odlingsmiljö gynnar laxbestånd

Illustration av Livia Winkler.

Ju mer laxfiskars odlingsmiljö liknar naturens ju bättre rustade blir fiskarna att klara övergången från odlad till vild miljö. En ny doktorsavhandling från Göteborgs universitet visar hur kompensationsodlingar, odlingstankar där fiskarna föds upp, kan bli bättre genom enkla åtgärder.

Ett problem för laxarter som ”vandrar” mellan sött och salt vatten är att fiskarnas lekområden idag är förstörda av vattenkraftsfördämningar. Därför anläggs ofta så kallade kompensationsodlingar, odlingstankar där laxarna föds upp innan de ska ut i de naturliga vattendragen.

Men en odlingsmiljö där tusentals fiskar simmar i samma kar skiljer sig kraftigt från de naturliga vattendragen. Risken är stor att fiskarna blir stressade och dåligt rustade för att klara sig i den vilda miljön.

Enkla åtgärder minskar stressen

Doktoranden Malin Rosengren har inom det skandinaviska samarbetsprojektet SMOLTPRO, som leds från Göteborgs universitet, forskat på olika åtgärder som på ett enkelt sätt kan göra odlingsmiljön mer lik den vilda miljön. En åtgärd är färre fiskar i odlingskaren, en annan är att tillföra tång för att miljön mer ska likna den vilda.

– I tången kan de unga laxarna söka skydd. Det leder till lägre stresshormonnivåer hos fiskarna och färre fenskador, som är ett vanligt problem i odlingar eftersom fiskarna biter varandra. Däremot kan inte tång i odlingskaren kompensera fiskarnas hälsa om det är för mycket fisk i tanken.

Att minska antal fisk i odlingstanken visade sig även ge en bättre överlevnad senare under den riskfyllda vandringen ut i havet efter utsläpp. Det visade sig också att färre fiskar i karen även förbättrade fiskarnas tarmhälsa.

Personligheten påverkar överlevnaden

Malin Rosengren har även forskat på ”personlighetsdrag” hos fiskarna för att öka förståelsen för hur naturlig variation, beteende och fysiologi hänger ihop. Om en vild population ska få hjälp att överleva är det viktigt att odlingsmiljön inte påverkar beståndet negativt över tid.

– Fiskar skiljer sig från varandra, precis som vi människor. Det gäller både i riskbenägenhet, nyfikenhet och aggressivitet, de har helt enkelt olika personligheter. Deras egenskaper har även visat sig vara kopplade till fysiologi och till vilken grad av stresshormoner de får i blodet under påverkan av stress.

Forskningen visade att fiskar med hög halt av stresshormonet kortisol i blodet var mindre benägna att ta risker och hade en tarm som var mer stresskänslig. ”Hög-risk-laxar ” visade däremot tecken på att utsöndra höga halter i blodet av det andra viktiga stresshormonet, adrenalin. Hög-risk-laxar hade dessutom en sämre syreupptagningsförmåga under simning.

– Denna kombination av egenskaper kan innebära att hög-risk-laxar, som ofta gynnats i odlingsmiljö, faktiskt kan ha en sämre överlevnad efter utsläpp i det vilda, på grund av att de i högre utsträckning riskerar att bli fångade av rovfiskar.

Avhandlingens namn: Fish coping with stress- Physiology and behaviour of salmonids with focus on stress coping styles, rearing conditions and conservational releases
Handledare: professor Kristina ”Snuttan” Sundell
Länk till avhandlingen

Foto:
Illustration: Livia Winkler.

Kontakt:
Malin Rosengren, 070–886 56 56, malin.rosengren@bioenv.gu.se

Forskningen har bedrivits i Göteborg, Ims (Norge) samt i Älvkarleby (Uppsala län)
Ims: http://www.nina.no/Om-NINA/Kompetanse-og-tjenester/NINA-Forskningsstasjon
Älvkarleby: http://www.slu.se/fiskeriforsoksstationen