Hur kan vi identifiera barn och ungdomar med dysmorfofobi (“Body Dysmorphic Disorder/BDD") i ett tidigare skede?
Bild
Karin Melin
Ett nytt forskningsprojekt vid Gillbergcentrum/GNC, Göteborgs universitet, syftar till att undersöka förekomst, riskfaktorer och familjens roll i utvecklingen av detta, ofta förbisedda, tillstånd av psykisk ohälsa.
Dysmorfofobi/BDD – en överdriven upptagenhet av upplevda brister i utseendet – drabbar uppskattningsvis 1–3 procent av unga människor. Den är kopplad till stort psykiskt lidande, social isolering och ökad risk för självmord. Tillståndet förblir ofta oupptäckt, delvis på grund av låg medvetenhet och avsaknad av tillförlitliga screeningverktyg.
Det nya projektet, som leds av GNC-forskaren Karin Melin, har titeln Tidig upptäckt och orsaker till dysmorfofobi. Projektet får nu delvis finansiering från Jane och Dan Olssons stiftelse (750 000 kr). Målsättningen är att förbättra möjligheter till tidig upptäckt av BDD hos barn och ungdomar.
Forskningen omfattar fem delstudier som kommer att undersöka hur vanligt tillståndet är i befolkningen, utveckla och validera nya screeninginstrument samt analysera riskfaktorer inklusive mobbning och påverkan i sociala medier. En särskilt nyskapande del av projektet fokuserar på familjens roll – specifikt hur anhörigas beteenden kan påverka tillståndets förlopp.
Bild
"Tidig upptäckt är avgörande för att förhindra att symtom förvärras och att långvariga psykiska tilläggsproblem uppstår. Vår forskning kommer inte bara att öka förståelsen för tillståndet, utan även ge konkret stöd till vården", säger projektledaren Karin Melin, översjuksköterska inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och adjungerad lektor vid GNC, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Projektet bedrivs i nära samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP inklusive BNK), primärvården och patientorganisationer. Det omfattar både kliniska intervjuer och digitala enkäter. Förväntade resultat inkluderar förbättrad diagnostisk träffsäkerhet, ökad tillgång till evidensbaserad vård samt nya verktyg som gör det möjligt för kliniker att stötta både patienterna själva och deras familjer.
Projektet pågår till och med 2029 och förväntas bidra till utvecklingen av nya riktlinjer och förebyggande insatser inom barn- och ungdomshälsovården, inklusive BUP/BNK och BUMM.