Är kulturen tillgänglig för alla?
Skenande biljettpriser till opera och symfoni och långsam löneutveckling för låginkomsttagare har medfört att alla inte har råd att delta i dessa kulturella arrangemang. Trots svensk kulturpolitiks strävan att göra kulturen tillgänglig för alla. Staffan Albinsson, som är gästforskare vid Institutionen för ekonomi och samhälle vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet, har nyligen publicerat en artikel om svensk musikpolitik där han beskriver hur löneutvecklingen för låginkomsttagare har utvecklats under mer än ett sekel och hur lönenivåerna har relaterats till biljettpriserna till opera- och konserthus.
- Biljettpriserna nu ligger på en tidigare aldrig skådad hög nivå. Eftersom lönerna inte alls stigit lika mycket innebär detta att en typisk LO-person måste arbeta mycket längre tid för att kunna ha råd med en biljett, säger Staffan Albinsson, fil.dr. ekonomisk historia.
I svensk kulturpolitik finns ambitionen att göra kulturen tillgänglig för alla. Det kommer av en lång tradition av ett explicit kulturpolitiskt mål att, först, inkludera "kroppsarbetare" (1910-talet), sedan "underprivilegierade grupper" (1970-talet), "alla" (2009) och den breda allmänheten (2020-talet). Sådana ambitioner beträffande social inkludering ska alltså ha varit vägledande för de offentligt finansierade operahusen och symfoniorkestrarna sedan början av 1900-talet. Då producerade de "folkoperaföreställningar" och "folkkonserter" med en bara något mer "populär" repertoar än i andra evenemang. Alltid till reducerade biljettpriser.
År 1974 antog Riksdagen det första nationella kulturpolitiska programmet. Programmets syn på frågan om social inkludering formulerades: ”kulturpolitiken ska i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov”. Detta beslut ledde till att det under 1970- och 1980-talen därför satsades på att ha förhållandevis låga biljettpriser. Med hänsyn tagen till penningvärdesförändringarna var priserna då avsevärt lägre än både före och efter.
Nu är exempelvis de ordinarie priserna till Kungl. Operan nästan tre och en halv gånger högre (i 2020 års penningvärde) än 1976. En biljett till Göteborgs Symfoniker idag kostar för samma period drygt fyra och en halv gånger så mycket.
- Fortfarande lyder samma kulturpolitiska ambition, att "främja allas möjlighet till kulturupplevelser". Och även om inte biljettpriset är den enda faktorn som påverkar efterfrågan så kan den nu tillämpade prispolitiken knappast anses vara förenlig med de kulturpolitiska direktiven, skriver Staffan Albinsson.
Ladda ner artikeln
Studien publicerades nyligen i Journal of Cultural Economics. Du kan ladda ner artikeln gratis från tidskriftens hemsida.
Workers’ access to Swedish opera houses and concert halls, 1898–2019