Fångade i fel jobb: Hur migrationspolitiken driver högutbildade migranter till låglönejobb

Trots Sveriges rykte som ett rättvist samhälle med stora möjligheter bidrar dagens migrations- och arbetsmarknadspolitik till en systematisk underutnyttjande av högutbildade migranter. Restriktiva migrationsregler och hinder på arbetsmarknaden tvingar många att ta arbeten långt under deras kvalifikationsnivå, särskilt inom låglönesektorer som städ, transport/logistik, hotell- och restaurang samt bud- och leveranstjänster. Forskning visar att högutbildade migranter i Sverige i betydligt högre grad än infödda svenskar arbetar i yrken som inte motsvarar deras utbildning, vilket understryker ett akut behov av politiska reformer.

Denna policy brief analyserar hur det svenska migrationsregelverket formar högutbildade migranters arbetsmarknadserfarenheter. Med utgångspunkt i 20 semistrukturerade intervjuer med internationella studenter och kvalificerade arbetskraftsmigranter som arbetar i lågavlönade och lågkvalificerade jobb, belyser analysen hur tillståndsregler, beroendeställning gentemot arbetsgivare och byråkratisk komplexitet skapar otrygga villkor. Genom att lyfta migranternas egna erfarenheter visar briefen hur strategier präglade av uthållighet, hopp och överprestation möjliggör kortsiktig överlevnad men samtidigt begränsar migranters möjlighet att fullt ut bidra till det svenska samhället.

Övergripande slutsatser och rekommendationer

Resultaten visar på en tydlig diskrepans mellan Sveriges integrationsambitioner och högutbildade migranters faktiska vardag. Regelverk som syftar till att underlätta arbetsmarknadsintegration skapar i praktiken beroende, osäkerhet och sårbarhet för exploatering. Krav som binder migranter till specifika arbetsgivare, strikta villkor för förlängning av uppehållstillstånd och korta tidsfönster för jobbsökande tvingar många att acceptera underkvalificerade arbeten och oskäliga arbetsvillkor för att behålla sin rätt att stanna i landet.

I stället för att främja långsiktigt deltagande och samhällsbidrag riskerar det nuvarande systemet att låsa fast högutbildade migranter i cykler av uthållighet och kompromisser. En meningsfull integration förutsätter därför reformer som minskar beroendeställningen, ökar transparensen och bättre tar tillvara migranters kompetenser och ambitioner i linje med Sveriges långsiktiga behov på arbetsmarknaden.

• Gör arbetstillstånd mer flexibla: Reformera eller avskaffa den så kallade tvåårsregeln som binder migranter till en viss arbetsgivare och ett visst yrke.
• Ge internationella studenter mer tid att etablera sig: Förläng perioden efter examen från 12 till 24 månader för att öka chanserna att hitta relevant arbete.
• Förbättra informationen om regler och krav: Erbjud tydlig och lättillgänglig information om lönekrav och kontraktsvillkor – via universitet, SFI och offentliga informationskanaler.
• Stärk skyddet mot exploatering: Utöka den statliga tillsynen i särskilt utsatta branscher, stärk fackens möjligheter att agera och säkerställ att kollektivavtal följs.
• Stöd en bättre kompetensmatchning: Satsa på mentorskap, kompletterande utbildningar och bättre system för att validera utländska examina och yrkeserfarenhet.

Om författarna

Rachel Raphason är forskningsassistent vid Företagsekonomiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Andreas Diedrich är professor vid Företagsekonomiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Joseph Trawicki Anderson är forskare vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet.