Kari Huseth: Från fot till bål – hur kroppen anpassar sig efter en hälseneruptur
Kari Huseth avhandling berör samspelet i kroppen – hur rörelse och funktion hänger ihop i en komplex kedja. Som bärande exempel har hon studerat hur kroppen påverkas av en hälseneruptur. Resultaten visar att rehabiliteringen primärt bör fokusera på hälsenans egen kapacitet, och återuppbyggnad av närliggande segment i fotleden. Under rehabiliteringen kan fokus läggas på att integrera strukturer längre upp i kroppen för att optimera hela kedjans funktion.
KARI HUSETH
Disputation: 14 november 2025 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling: An exploration of the biomechanical chain in walking and running -Neuromechanical function from the feet up to the trunk
Ämnesområde: Ortopedi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Människans gångförmåga och kroppshållning är beroende av en lång rad samverkande händelser i kroppen. Detta sker genom en så kallad biomekanisk kedja1, där rörelse och kraft överförs från fötterna upp genom benen till bålen. Syftet med denna avhandling har varit att undersöka hur förändringar i fotens kinematik2 påverkar motoriskt beteende längs denna kedja under gång och löpning. Fokuset har legat på akillesrupturer3 det vill säga när hälsenan går sönder.
– Kan vi genom rehabilitering påverka andra delar av kroppen genom att träna ett område som i sin tur kan minska problem någon annanstans? Jag har särskilt fokuserat på vilka positioner som aktiverar bålen, hur fötter och bål samspelar, och hur en skada i fot- och ankelregionen, kan få följder högre upp i kroppen, säger Kari Huseth, fysioterapeut med specialistkompetens inom ortopedisk manuell terapi, och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
För att undersöka detta har hon gjort metodologiska studier om hur fotens position påverkar aktivering av muskler, detta med hjälp av EMG undersökningar (elektromyografi), där EMG visar den elektriska signal som uppstår när nervsystemet aktiverar en muskel. Därefter har hon studerat personer ett år efter att hälsenan gått sönder (hälseneruptur) och hur den skadan sidan jämfört med den icke skadade sidan påverkas vid gång och löpning.
Läkningen av hälsenan är långsam och kräver gradvis anpassning
Resultaten visade att fotens position främst påverkade muskelaktiviteten i ben och fötter, medan bålen påverkades i mindre grad. Efter en hälseneruptur observerades långvariga förändringar i fotledens funktion.
Illustration från avhandlingen: De gröna kurvorna illustrerar markreaktionskraftens (GRF) bana under hela stödfasen. Den röda pilen visar riktning och storlek på GRF vid initial kontakt (IC). De gula streckfigurerna följer kroppens segmentrörelser, med fokus på fotled, knä- och höftleder. Jämfört med gång ger löpning upphov till markreaktionskrafter med större magnitud och en annorlunda orientering. (Kurvorna ovan är vid gång).
Vid stötfasen i gång och löpning: Under gång uppvisade den skadade sidan ökad aktivering i den yttre vadmuskeln (gastrocnemius lateralis) mot slutet av stödfasen, samtidigt som fotledens rörlighet var reducerad tidigt i steget. Den skadade sidan visade även lägre kraftutveckling i både fotled och knäled samt ett lägre totalt stödmoment vid såväl hälisättning som frånskjut. Vid löpning noterades inga signifikanta sidoskillnader i muskelaktivitet eller ledkraft, men fotledens rörlighet var något minskad mot slutet av stödfasen, och det totala stödmomentet var lägre vid frånskjut. Men där fanns stora individuella skillnader.
Fokus på hälsenans egen kapacitet
– Rehabilitering efter hälseneruptur bör bygga på kliniskt resonemang, det vill säga fakta och symtom kring den enskilda patientens skada, samt individualisering med successiv, uppgiftsspecifik belastning och kontinuerlig utvärdering utifrån patientens mål. Läkningen av senan är långsam och kräver gradvis anpassning för att främja hållbarhet och styrka.
Fokus bör därför rikta sig mot hälsenans egen kapacitet, återuppbyggnad av närliggande segment och effektiv integrering av proximala strukturer för att optimera hela kedjans funktion.
- Målet är inte enbart symmetri eller återgång till tidigare gångmönster, utan utvecklingen av ett motståndskraftigt och dynamiskt sen–muskel–nervsystem som kan anpassa sig till de varierande krav som idrott, arbete och vardag ställer.
Att göra det osynliga synligt och förstå kroppen på djupet
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Muskler och rörelser kan vi se med blotta ögat, men med biomekaniska verktyg öppnas ett nytt lager – vi kan mäta dem, göra det osynliga synligt och förstå kroppen på djupet. Att arbeta i biomekaniklaboratoriet kräver noggrannhet i varje steg, men också den där speciella spänningen i att vänta på vad resultaten ska visa. Det har varit både lärorikt och roligt, och minst lika värdefullt har samarbetet med andra forskare varit, liksom möjligheten att kombinera kliniskt arbete med forskning, där erfarenheterna berikar varandra i vardagen.
Text: Susanne Lj Westergren
1. I biomekaniken används kinetik2 för att förstå krafter och moment som verkar i kroppen och mellan kroppen och omgivningen
2. Kinematik - beskriver hur kroppen rör sig, till exempel hur snabbt, i vilken riktning eller med vilket mönster, varför den rör sig på det sättet.
3. Akillesseneruptur medför akut smärta (..) ger nedsatt stabilitet i fotleden, nedsatt muskelstyrka och svårigheter att avveckla steget vid gång. Detta innebär att gångmönstret påverkas. Obehandlat tillstånd påverkar balansen, ger nedsatt muskeluthållighet och krampkänsla i vadmuskeln och kringliggande muskulatur, samt återkommande svullnad. Det påverkade gångmönstret som innebär snedbelastning kan medföra sekundära besvär från till exempel ryggen (..). Källa Socialstyrelsen