Så här beskriver hon själv den vägen.
– Jag har studerat kulturvetenskap, statsvetenskap och idrottsvetenskap vid universitetet i Tübingen. En tid arbetade jag i Frankrike som projektkoordinator och tog därefter en andra master i hälsopromotion vid universitetet i Montpellier. Sedan återvände jag till Tübingen och disputerade 2014 med en sociologisk avhandling om ungdomars tillväxt och mognad inom elitidrotten. Samma år flyttade jag till Sverige och började på Institutionen för kost- och idrottsvetenskap.
Bakgrunden till forskningen
Intresset för forskningsområdet har funnits länge och bottnar i en fascination för kulturer och sociala sammanhang.
Hon berättar.
– Jag har länge varit intresserad av kulturer och av hur sociala sammanhang påverkar individer och gemenskaper. Under min doktorandtid deltog jag i en multidisciplinär studie om unga idrottares hälsa och välbefinnande.
Hon fick då fördjupa sig i elitidrottens unika miljöer.
– Elitidrotten och olika idrottsmiljöer fungerar på många sätt som mikrokosmos, "Lebenswelten", som jag fick förmånen att studera på nära håll. Under mer än ett år gjorde jag fältarbete: intervjuade idrottare, tränare och läkare samt följde med på träningsläger och tävlingar. Det var otroligt spännande att förstå hur dessa sociala världar formade ungas biografier, kroppar och hälsa – och viktigt att synliggöra de sociala mekanismer som kan ligga bakom unga idrottares hälsoproblem.
Forskningens inriktning
I dag kretsar Astrids forskning kring frågor i gränslandet mellan idrottssociologi, kroppslighet och hälsa.
– Min forskning befinner sig i skärningspunkten mellan idrottssociologi, kroppen och hälsa. Jag har genomfört projekt om olympiska och paralympiska idrottares karriärvägar och biografiska kriser, om idrottares riskbeteenden och självomsorg, om olika elitidrottssystem och hur de påverkar idrottarnas utveckling, samt om hur hållbarhetstänk kan översättas till elitidrott för att skapa mer holistiska, omsorgsfulla och socialt rättvisa praktiker.
Hon fortsätter.
– En annan del av min forskning handlar om kroppsideal i samhället och hur skolämnet idrott och hälsa, genom forskningsbaserad kursplanering, kan bidra till ungas kritiska hälsolitteracitet, det vill säga förmågan att hitta, förstå, värdera och använda hälsoinformation för att fatta medvetna beslut om sin egen hälsa.
– Ett pågående projekt fokuserar på den låga andelen kvinnor inom tränaryrket med målet att identifiera hinder och stödjande faktorer samt utveckla strategier för hur idrottsorganisationer kan arbeta mer systematiskt med jämställdhet i coachning.
Vad forskningen ska leda till
För Astrid är målet tydligt, hennes forskning ska inte bara förstå världen, den ska också göra skillnad.
– Jag vill att min forskning ska beröra människor – känslomässigt, intellektuellt eller genom att inspirera till handling. Jag vill också ge röst åt de personer som har anförtrott mig sina berättelser, erfarenheter och perspektiv.
Hon framhåller kraften i att lyfta fram deltagarnas röster.
– Intervjucitat, berättelser eller till och med teckningar från deltagare kan vara väldigt kraftfulla och öppna fönster in i olika sociala världar. Som sociolog vill jag i slutändan rikta uppmärksamheten mot de sociala villkor – som maktrelationer, finansieringssystem och kulturella normer – som formar de fenomen jag forskar om. Att förstå de underliggande sociala mekanismerna är avgörande om idrottare, elever, yrkesverksamma, organisationer eller beslutsfattare vill åstadkomma en hållbar förändring.
En arbetsdag i forskningen
En vanlig vecka kan ta sig många olika uttryck, beroende på hur långt projekten har kommit.
– Arbetsdagar ser väldigt olika ut beroende på i vilken fas projekten befinner sig. Ofta består de av koordineringsmöten, diskussioner med projektmedarbetare eller studenter, återkoppling på texter och eget skrivarbete. Sällsynt men fantastiskt är när jag kan avsätta en hel dag för koncentrerat skrivande, dataanalys eller läsning.
Det som inspirerar mest
På frågan om vad som ger mest energi i arbetet har Astrid svårt att välja.
– Det är svårt att nämna bara en sak – så jag säger tre: att intervjua deltagare och ta del av deras berättelser, att utveckla idéer och projekt tillsammans med forskarkollegor eller praktiker och det internationella utbytet. Inom forskning slutar man aldrig att lära sig och man får vara kreativ – det tycker jag om.
Utmaningar i arbetet
Alla forskningsmiljöer har sina utmaningar, både för individen och för kollektivet.
– För egen del handlar det om att balansera arbetsbördan och skapa utrymme för fokuserat arbete. Kollektivt handlar det om att bygga och vårda hållbara och inspirerande akademiska miljöer, särskilt i tider av kriser.
Text: Helena Svensson
