Journal club
På den här sidan presenteras vetenskapliga publikationer inom ANDTS-området som CERA vill lyfta fram.
Energidrycker – är de verkligen olämpliga för ungdomar?
Energy drinks at adolescence: Awareness or unawareness?
Cadoni C, Peana AT (2023)
Front Behav Neurosci. 17:1080963. doi: 10.3389/fnbeh.2023.1080963. PMID: 36891321
Länk till artikeln
Under CERAS andra Journal club hösten 2023 diskuterades energidrycker och dess påverkan på barn och unga. Försäljningen av energidrycker ökar kraftigt och det kommer nya varianter hela tiden. Vissa typer av energidrycker riktar sig direkt till unga eller till fysiskt aktiva individer och marknadsförs som prestationshöjande. Men vad finns det för vetenskaplig grund för dessa påståenden?
I artikeln diskuterade författarna vad som kännetecknar en energidryck, hur konsumtionen hos unga ser ut och hur ingredienserna i energidrycker kan påverka den växande hjärnan. En relativt stor del av artikeln ägnar sig åt energidrycker och alkohol där litteraturen i många fall visar på att det finns en koppling mellan intag av energidryck och ett ökat intag av alkohol.
Under seminariet lyftes en del andra artiklar som bland annat berörde intag av energidrycker och subjektiv skattning av hyperaktivitet och påverkan på sömnkvalitet. Det diskuterades också hur finansiering av forskning har möjlighet att påverka trovärdigheten på vetenskapliga publikationer och om den ökade alkoholkonsumtionen hos de individer som blandar alkohol och energidryck är en biologisk/farmakologisk effekt av energidrycken eller om det är en viss typ av individer som dricker denna blandning. Artikeln tog också upp effekter av energidrycker och dess ingredienser på hjärtat och vad som händer när de används vid fysisk aktivitet.
En avslutande diskussion fördes om samhället ska uppmärksamma unga med ett högt intag av energidrycker för eventuella preventiva åtgärder och om energidrycker, dess sammansättning och förekomst i samhället behöver regleras på något sätt.
Alkohol, ungdomar och föräldraskap
Impacts of alcohol consumption by mothers and fathers, parental monitoring, adolescent disclosure and novelty-seeking behaviour on the likelihood of alcohol use and inebriation among adolescents
Kristina J. Berglund, Karin Boson, Peter Wennberg & Arne Gerdner (2022)
International Journal of Adolescence and Youth, 27:1, 582-596, DOI: 10.1080/02673843.2022.2156298
Under CERAs första Journal club hösten 2023 redovisades den senaste svenska forskningen om hur normalkonsumerande föräldrars alkoholvanor också har en påverkan när det gäller ungdomars alkoholkonsumtion och berusningsdrickande. Forskning har tidigare visat att föräldrar med alkoholproblem påverkar sina barns hälsa och egen alkoholkonsumtion på ett negativt sätt.
Den här studien lyfter fram att även föräldrar med en måttlig konsumtion påverkar sina barns alkoholvanor, framförallt när tonåringarna är i 16-17-årsåldern. Förutom att föräldrarna påverkar sina barns alkoholvanor i form av ökad risk för alkoholkonsumtion och berusningsdrickande, visar också forskningen att impulsivt, sensationssökande personlighetsdrag är en kraftfull individ-riskfaktor för att ungdomar, redan från 13-14 års ålder prövar att dricka alkohol och även berusa sig.
Att sätta gränser för barnet och ha kunskap om vad barnet gör på kvällar och med sina vänner är självklart bra, men när det gäller att dricka alkohol och berusa sig, så visar studien att det trots allt har en underordnad effekt, jämfört med den egna alkoholkonsumtionen och impulsivt beteende hos tonåringen.
Under seminariet beskrevs också annan kompletterande forskning som visar att det inte bara handlar om att föräldrar påverkar sina barn, barn påverkar även sina föräldrar, till exempel genom att normalisera alkoholbeteenden som överskrider de gränser som föräldrarna har.
Beroende och stigmatisering – har förståelsen av beroende som en sjukdom en avstigmatiserande effekt?
Addiction stigma and the biopolitics of liberal modernity: a qualitative analysis
Fraser, Suzanne, Pienaar, Kiran, Dilkes-Frayne, Ella, Moore, David, Kokanovic, Renata, Treloar, Carla & Dunlop, Adrian
International Journal of Drug Policy, DOI: 10.1016/j.drugpo.2017.02.005
Artikeln Addiction stigma and the biopolitics of liberal modernity: a qualitative analysis presenterades av Johan Lindwall. Artikeln tar avstamp i att neurobiologiska förklaringar till beroende har vunnit mark, och med detta en förståelse av beroende som en hjärnsjukdom. Författarna lyfter att förespråkare för sjukdomsperspektivet ofta för fram att ett sjukdomsperspektiv har en avstigmatiserande effekt hos de som berörs av beroende. Tanken är att om allmänheten – liksom de som berörs av beroende – utbildas i ett sådant synsätt, så kan stigmat minska eller försvinna.
I artikeln problematiseras denna uppfattning. Med stöd av empiriskt material, bestående av transkriberande intervjuer med 60 deltagare som själva identifierar sig som beroende av alkohol eller narkotika, drar de slutsatsen att det fortsatt är väldigt vanligt att uppleva och agera utifrån stigma kopplat till beroende i många olika centrala sammanhang. Stigma kopplat till beroende menas alltså vara fortsatt starkt, trots att sjukdomsperspektivet numera är dominerande. Författarna menar att tanken att sjukdomsperspektivet skulle ha en avstigmatiserande effekt bygger på en förenklad bild av vad stigma är.
Med stöd av Erving Goffman relationella syn på stigma, där avvikelsen från normer (snarare än ”rätt” kunskap) sätts i centrum, samt med stöd av Judith Butlers teori om hur livskraftiga och legitima subjekt bildas, visar författarna hur stigmatiseringsprocesser är djupt kopplade till samhälleliga normer gällande hur vi som samhällsvarelser bör bara, men också till hur vi blir till som moderna liberala, autonoma och fria subjekt. Ett legitimt och livskraftigt subjekt blir man idag, menar författarna, genom att identifiera sig med och anta formen av ett autonomt, nyktert, fritt och rationellt subjekt; detta är kärnan i vad som konstituerar det liberala moderna subjektet.
Samtidigt är det just de egenskaper som menas saknas vid ett beroende. Författarna argumenterar för att vår syn på beroende som avsaknad av dessa egenskaper (en syn som alltså även finns inom ramen för sjukdomsperspektivet) bidrar till att skola och disciplinera oss som individer till dugliga och önskvärda liberala subjekt, samtidigt som detta sker genom att förkasta och stänga ute det icke-rationella, det onyktra, det ofria och det beroende, som då bildar en konstitutiv utsida som markerar vad man inte ska vara.
För att minska stigmat vid beroende räcker det därför inte med att utbilda allmänheten och de som berörs i att beroende är en sjukdom. I stället behöver olika typer av motståndshandlingar mot stigma lyftas fram och synliggöras, liksom berättelser som bryter mot de stereotypt förväntade gällande vad som konstituerar såväl ett beroende som ett icke-beroende. Artikeln satte ord på något som flera deltagare kunde relatera till, inte bara i relation till beroende utan också i relation till erfarenheter och berättelser från psykiatrin.
Trohet, anpassning eller nyhetens behag?
Novel Programs, International Adoptions, or Contextual Adaptations? Meta-Analytical Results From German and Swedish Intervention Research
Knut Sundell, Andreas Beelmann, Henna Hasson & Ulrica von Thiele Schwarz
Journal of Clinical Child & Adolescent Psychology, 2015, DOI: 10.1080/15374416.2015.1020540
Artikeln Novel Programs, International Adoptions, or Contextual Adaptations? Meta-Analytical Results From German and Swedish Intervention Research presenterades av Morten Sager. Den tar upp frågan om vad som är bäst: Strikt trohet mot den ursprungliga utformningen av insatser, att anpassa insatsen efter sammanhanget eller att göra nya, egna insatser med viss inspiration från tidigare utprövade insatser. För att få mer kunskap om denna fråga kategoriserade författarna flera hundra studier av psykosociala insatser i Tyskland och Sverige. När de gjort detta ställde de samman de genomsnittliga effekterna av programtrogna, anpassade och nya insatser. Samtliga typer gav positiva resultat, men minst effekter gav de insatser som förhållit sig strikt till den ursprungliga utformningen av insatsen. Sammantaget var det alltså bättre att skapa nya insatser eller anpassa insatsen efter sammanhanget. Författarna resonerar kring varför det gav så stora effekter med nya, ej tidigare utprövade insatser. En anledning kan vara att nya insatser är skräddarsydda för sitt sammanhang. En annan anledning kan vara att de ansvariga ofta finns på plats och brinner för att få insatsen att lyckas. Ett sådant engagemang är i sin tur en viktig framgångsfaktor. Dock kan samma engagemang göra att rapportering av effekter påverkas på ett sätt så att resultaten verkar mer lovande än de egentligen är.
Artikeln satte fingret på något som många hade reflekterat över. Deltagarna berättade om en mängd egna erfarenheter av ibland mindre lyckad implementering av generellt formulerade insatser, men också anpassningar och skapandet av nya insatser utifrån sina professionella erfarenheter.
Gapet mellan forskning, policy och praktik
The policy to practice gap: Factors associated with practitioner knowledge of capta 2010 mandates for identifying and intervening in cases of prenatal alcohol and drug exposure.
Lloyd, M. H., Akin, B. A., Brook, J., & Chasnoff, I. J.
Families in Society, 2018, 99(3), 232-243.
Diskussionen tog utgångs punkt i artikeln "The policy to practice gap: Factors associated with practitioner knowledge of capta 2010 mandates for identifying and intervening in cases of prenatal alcohol and drug exposure". Artikeln är en kvantitativ studie kring kunskaper och användandet av policy och åtgärder för alkohol och andra drogers påverkan före och efter födsel. Policyn beskriver lämpliga åtgärder vid upptäckt av drogmissbruk hos blivande mödrar efter barnet är fött. Författarna väcker frågan kring hur välkänd en policy som infördes 2010 är samt även de åtgärder som beskrivs i policyn och i hur stor omfattning dessa används. Resultaten visar att kunskapen om policyn generellt sett är begränsad, att det finns en differentiering vad gäller hur länge en person varit yrkesverksam och kunskap om policyn, där färre yrkesår innebär större policykunskap. Dessutom visar resultaten att ökad kunskap om policyn medför ökad användning av metoder i samband med alkoholmissbruk.
Gruppen diskuterade livligt behovet av att använda beprövad erfarenhet och forskningsevidens, där CERA bör spela en viktig roll som ett forum för utbyte. Formen för utbytet kan vara tätare kontakter mellan forskning och klinik med CERA som arena men även mer långsiktigt i form av ökad forskarnärvaro och -kompetens i miljöer där praktikerna verkar.
Övergrepp i barndomen försvårar ett bra behandlingsutfall för kvinnor i psykosocial alkoholbehandling
History of childhood abuse is associated with less positive treatment outcomes in socially stable women with alcohol use disorder
Fides Schückher, Tabita Sellin, Ingemar Engström och Kristina Berglund.
BMC Women's Health (2019) 19:159
Studien som diskuterades i CERAs andra Journal Club handlade om ett forskningsprojekt som följt upp kvinnor med alkoholberoende, som gått i psykosocial alkoholbehandling. Uppföljningen skedde både vid avslut av behandlingen och ett år efter avslutad behandling. I studien undersöktes om kvinnorna varit utsatta för övergrepp i barndomen (emotionella, fysiska, sexuella) och om dessa erfarenheter påverkade utfallet av den behandling som kvinnorna gick i. Behandlingsutfallet mättes som förändring i alkoholkonsumtion. Vid behandlingsavslut förbättrades både de med erfarenhet av övergrepp i barndomen och de kvinnor som inte hade någon erfarenhet av det. Men jämförelsevis var ändå färre nyktra i gruppen som utsatts för barndomstrauman. Vid 12-månaders-uppföljningen visade gruppen som upplevt övergrepp i barndomen sämre behandlingsresultat, mätt både som konsumtion av ren alkohol per vecka, risk-drickande och nykterhet jämfört med kvinnor som inte utsatts för övergrepp. Fler kvinnor utan övergrepp i barndomen uppnådde nykterhet vid 12-månaders-uppföljningen jämfört med utsatta kvinnor (56 % jämfört med 13 %).
Medicinsk behandling mot alkoholberoende, psykosocial intervention och placebobehandling
Combined Pharmacotherapies and Behavioral Interventions for Alcohol Dependence The COMBINE Study: A Randomized Controlled Trial
Raymond F. Anton, MD Stephanie S. O’Malley, PhD Domenic A. Ciraulo, MD Ron A. Cisler, PhD David Couper, PhD Dennis M. Donovan, PhD David R. Gastfriend, MD James D. Hosking, PhD Bankole A. Johnson, MD, PhD Joseph S. LoCastro, PhD Richard Longabaugh, EdD Barbara J. Mason, PhD Margaret E. Mattson, PhD William R. Miller, PhD Helen M. Pettinati, PhD Carrie L. Randall, PhD Robert Swift, MD Roger D. Weiss, MD Lauren D. Williams, MD Allen Zweben, DSW for the COMBINE Study Research Group.
JAMA, May 3, 2006—Vol 295, No. 17.
I CERAs första Journal club där vi har samtal och diskussioner om viktiga forskningsfynd i vårt område, diskuterade vi en randomiserad kontrollerad studie (RCT) vars syfte var att undersöka hur medicinsk behandling (naltrexon och acamprosat) mot alkoholberoende, ensamt och i kombination med psykosocial intervention fungerar och hur står det sig i relation till placebobehandling. Den hittills största RCT:n i området. Resultaten visade att vid ettårsuppföljning var ingen medicinsk behandling, ensamt eller i kombination med psykosocial intervention, samt i jämförelse med placebo mer effektiv. All intervention (inklusive placebo) var alltså lika effektiv.
Deltagarna som fick olika medicin och placebo, ensamt och kombination med psykosocial intervention fick förutom det, 4-5 stödsamtal av en sjuksköterska, för medicinutdelning och samtal om hur behandlingen fungerade (ca 45 min per gång). Här fick deltagarna också tips och råd om hur de skulle hantera sug och övriga problem, och att AA fanns för socialt stöd.
På vårt möte diskuterade vi också om hur motivation till förändring kanske är den allra största faktorn till att man sedan tar steget att förändra sitt liv. Alla deltagare anmälde sig frivilligt till studien och redan då var de ju motiverade att göra något åt sin livssituation. Det kanske är själva motivationen, beslutet att göra någonting åt sitt liv som är det allra viktigaste? Och sedan återkommande stödet med sjuksköterskan som en mycket viktig kompletterande del att få lov till återkoppling? Medicinbehandlingen/interventionen pågick i 16 veckor.