– För de flesta är det enklare att hantera komplexa akademiska uppgifter på sitt förstaspråk. Resultaten går på tvärs med bilden av att studenter utan problem anpassar sig till en alltmer utbredd engelskspråkighet, säger biträdande professor Hans Malmström vid Chalmers, som har lett undersökningen.
Den nya rapporten ”Parallella fackspråk: Studentperspektiv på språk i högre utbildning” har tagits fram i ett samarbete mellan Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet och Språkrådet, och bygger på enkätsvar från 1 000 slumpmässigt utvalda studenter vid svenska lärosäten. Rapporten visar att studenterna i hög grad föredrar svenska som utbildningsspråk, oavsett sammanhang.
– Det här gäller både för att ta in och uttrycka kunskap. En överväldigande majoritet av studenterna (70–92 procent) väljer svenska framför engelska eller andra språk när de läser kurslitteratur, lyssnar på föreläsningar, skriver uppgifter och inte minst för att kunna delta aktivt i seminariediskussioner och liknande. Resultaten betonar språkets centrala roll och aktualiserar frågan om hur språkval i undervisning och kurslitteratur påverkar hur studenter lär sig och tar till sig ämneskunskap, säger Hans Malmström, biträdande professor vid institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande på Chalmers, och huvudförfattare till rapporten.
Svenskt fackspråk viktigt för både studier och yrkesliv
Studenterna uttrycker också en vilja att utveckla sitt svenska fackspråk – det vill säga det språk som används för kommunikation inom ett specifikt ämnesområde. Över tre fjärdedelar anser att det är viktigt eller mycket viktigt för att lyckas i studierna, men också som förberedelse för ett framtida yrkesliv. Bilden är densamma inom samtliga ämnesområden.
– Språklagen är tydlig. Universitet och högskolor ska se till att svensk terminologi finns tillgänglig, används och utvecklas, säger Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi vid Göteborgs universitet, och medförfattare till studien. Vår forskning visar att studenterna tydligt efterfrågar svenskt fackspråk, vilket ytterligare understryker universitetens ansvar. Lärare och forskare behöver se arbetet med terminologi som en central del av sitt akademiska uppdrag.
Skillnader mellan grupper förändrar inte den övergripande bilden
Stödet för svenska är tydligt även när resultaten analyseras utifrån olika undergrupper av studenter. Samtidigt märks variationer mellan studentgrupper utifrån olika variabler som ålder, kön, utbildningsnivå och förstaspråk. Till exempel är de kvinnliga studenternas preferens för svenska som utbildningsspråk genomgående starkare än männens, och kvinnor värderar också svenskt fackspråk högre än män gör.
– Det är emellertid talande att det huvudsakliga resultatet i den här rapporten gäller oavsett hur vi vänder och vrider på datan. Att så många studenter föredrar svenska och ser svenskt fackspråk som relevant visar att språket är en förutsättning för att kunna delta i akademiska och yrkesmässiga sammanhang. Något som lärosäten aktivt behöver förhålla sig till, säger Marcus Warnby, lektor i språkdidaktik vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, även han medförfattare.
Acceptansen för engelska är högre inom vissa ämnesområden, till exempel inom naturvetenskap och teknik, men även bland studenter inom dessa områden föredrar en majoritet svenska och tycker att svenskt fackspråk är viktigt.
Parallellspråkighet – idealet och verkligheten
Hans Malmström anser att rapporten väcker viktiga frågor om hur universitetens språkpolitik omsätts i praktiken. I policydokument framställs parallellspråkighet – att svenska och engelska används sida vid sida – som ett slags ideal, men i praktiken blir parallellspråkighet ofta enkelriktad, menar forskarna.
– Engelskan tar allt större plats, även i svenskspråkiga kurser. Där vet vi att det är vanligt att mycket av litteraturen är på engelska, medan svenska sällan ges motsvarande utrymme i kurser som ges på engelska. Den kloka parallellspråkighet som det talas om i den språkpolitiska litteraturen, det vill säga en återkommande och medveten planering av språkval för att utnyttja tillgängliga språkliga resurser, händer nog ganska sällan, säger Hans Malmström.
Förslag på åtgärder
Utifrån resultaten i undersökningen efterlyser forskarna konkreta insatser på alla nivåer:
- Samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i olika samhällssektorer behövs för att stärka svenskt fackspråk i alla ämnesmiljöer.
- Lärosäten behöver ta ett tydligt ansvar internt för att deras språkpolicyer får genomslag i undervisningen. Det handlar om att möjliggöra och konkretisera parallellspråkighet i utbildningen, till exempel i kursplaner och lärandemål.
- Lärarlag och enskilda lärare behöver verka för att integrera svenskt fackspråk i läraktiviteter och examination, när det är lämpligt, till exempel genom att säkerställa att centrala termer presenteras både på svenska och engelska, och genom att hänvisa studenter till svenska såväl som engelska texter.
Kontakta forskarna
Hans Malmström, biträdande professor, institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande, Chalmers tekniska högskola
mahans@chalmers.se, 070 910 86 29.
Susanna Karlsson, universitetslektor och docent, institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Göteborgs universitet
susanna.karlsson@svenska.gu.se, 031-786 30 51
Marcus Warnby, lektor i ämnesdidaktik med inriktning mot språk, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet
marcus.warnby@ped.gu.se, 031-786 21 38
